Han fortsätter att löpträna i väntan på att få springa på scenen igen

Den 3 oktober var det premiär för ”Jag springer” på Byteatern, en föreställning som skådespelaren Edvin Bredefeldt hade förberett sig för i ett års tid. Under föreställningen springer han nio kilometer på ett löpband samtidigt som han gestaltar en pappa vars sexåriga dotter har gått bort i cancer. Manuset bygger på den danske journalisten Anders Legarth Schmidts blogg och de texter han skrev efter dotterns bortgång. En timme efter att hon somnat in snörade han på sig löparskorna och sprang. Sedan fortsatte han att springa. Löpningen blev ett sätt för honom att bearbeta sorgen

– Det var jättefint att framföra den. Det blev en väldigt speciell stämning i rummet och publikreaktionerna blir ganska direkta när det är så här sorgligt, säger Edvin Bredefeldt.

Elva föreställningar hann han med innan Byteatern bestämde sig för att pausa verksamheten på grund av pandemirestriktionerna.

– Det är såklart en jättebesvikelse att inte få spela, speciellt när man hade förberett sig så länge. Men jag är otroligt glad att vi kunde ha premiär. Det hade varit mer oförlöst annars, nu känner jag mig i alla fall stolt över vad vi har åstadkommit och vet att den blev väldigt bra.

Träningen fortsätter på samma nivå som innan så att han ska vara redo för att köra igång igen när det är dags. Tre löppass och två styrkepass hinner han med på en vecka.

– När föreställningen ligger vilande har jag mer fått göra löpningen till min egen och det har varit kul. Det är ett roligt sätt att lära känna Kalmar på och att träffa folk på ett hyfsat coronasäkert sätt. Jag träffar folk som jag inte hade träffat annars.

Före jul filmades ”Jag springer” och föreställningen ska få en digital premiär den 18 februari. För att få rätt känsla filmades alltihop i en tagning och Edvin Bredefeldt är spänd på att se det färdiga resultatet.

– Det är ett tacksamt format att filma en monolog, framför allt den här eftersom jag befinner mig på samma plats hela tiden. Så jag tror att den har blivit bra.

Samtidigt är han kluven till om det fortfarande är teater när man framför någonting utan publik.

– Teater är ju inte film, enligt mig uppstår teatern i mötet mellan scenen och salongen. Om man inte kan få det mötet får man nog omdefiniera begreppet teater. Ärligt talat så känner jag att teater utan publik är som en restaurang utan mat. Det behöver inte vara sämre, men jag är inte säker på att det är teater.

En positiv sak som pausen har medfört är att den fasta ensemblen på Byteatern har fått mer tid till utbildning och att komma närmare varandra. De är ofta utspridda i olika projekt och Edvin Bredefeldt tycker därför att det har varit positivt att kunna samlas som en grupp, även om en hel del träffar har fått ske digitalt.

– Någon sa att det här ger en möjlighet att kliva tillbaka, slipa sina vapen och komma tillbaka ännu vassare. Det är en möjlighet vi inte har annars, om man inte är mitt uppe i en föreställning så repeterar man. Det finns något bra i att få tid till det.

Under pandemin hjälper han även till med att packa matkassar på Stadsmissionen, några dagar i veckan när det inte finns så mycket att göra på teatern.

Den 1 maj går Edvin Bredefeldt på föräldraledighet, men innan dess hoppas han att han hinner stå på scenen med ”Jag springer” igen.

– Det vore otroligt roligt, även om jag inte har så stora förhoppningar om att det kommer att bli så. Men det ska bli roligt att vara föräldraledig sedan.