Glas i kras har också ett värde: ”Handlar om mer än pengar”
Selection from the Collection
Vad: Ett trettiotal föremål ur arkivet.
Var: The Glass Factory, Boda.
När: 2/11 - 9/3 2025.
Påhejat av tv:s auktionsprogram och loppistrenden handlar plötsligt det mesta om ekonomi. Men allt handlar inte om pengar. Glas i kras har också ett värde. Nu lyfter The Glass Factory i Boda fram glasets kulturella värde i en pedagogisk utställning.
– Alla vill veta vad glasföremålen är värda. Jag vill tala om ett hantverkskunnande som inte går att prissätta. Glas handlar om så mycket mer än om pengar och kända formgivare. Jag vill att vi ska uppleva vårt småländska glas som ett stycke imaginärt kulturarv, säger Annika Eriksson och fortsätter:
– Så fort vi diskuterar värdet på en samling börjar vi prata pengar. I själva verket har en glassamling helt andra värden, de kulturella och de är ovärderliga. Ett glasföremål är ett historiskt dokument som berättar om handens kunnande. Det vill jag visa i den här utställningen.
Annika Eriksson har glaset i sitt dna.
– Min farfar var och min pappa är glasgraverare. Som barn tyckte jag att glas var mest ointressant. Med tiden blev jag alltmer intresserad och nu är jag lycklig över att jag får arbeta med det här projektet som handlar om The Glass Factorys arkiv.
Den sparsmakade utställningen med ett trettiotal föremål av en handfull formgivare sträcker sig över trehundra år.
Blandningen är hissnande – Från en grön glasflaska till Ann Wolffs bubbla med hällristningsmotiv. Från en uv-gulnad skulptur av Vicke Lindstrand från 1960-talet, till Mona Morales Schildts rosengömmor från samma tid och Gunnel Sahlins Lavalampa från 1989.
The Glass Factorys utställning har många infallsvinklar.
Och allt glas är inte ens helt. Den gröna flaskan från 1700-talet har gått i bitar, ett skimrande rött Kostafat från tidigt 1900-tal med graverade och slipade röda körsbär, har gått i kras och Mona Morales Schildts lilla handvänliga skulptur är kantstött. Är det verkligen något att spara?
– Det trasiga hör också hit, säger Annika Eriksson. Jag vet inte varför glasen är trasiga men de rymmer en berättelse om tid, smak och teknik.
Annika Eriksson har tillbringat dryga året i arkivets katakomber.
– Nu vill jag visa vad jag fäst mig vid, vad som sticker ut och vad som betyder mer än pengarna.
The Glass Factorys samling är unik, cirka 50 000 föremål från fyra bruk – Boda, Kosta, Johansfors och Åfors. En samling som vuxit fram organiskt utan att följa en förutbestämd linje. Idag är ungefär en tiondel katalogiserat. Fortfarande finns möjlighet att göra många fynd.
– Jag vill utmana vårt invanda tänkande, säger Annika Eriksson.
Ge ett nytt perspektiv på museisamlingen och ställa frågan om hur vi ska samla och ställa ut det vi samlar.
– I varje föremål finns viktigt information. Om tekniker, om tankar i tiden och om våra värderingar. Om vi skulle förlora all boklig kunskap och all lagrad data så skulle de här föremålen ändå tala till oss. Berätta sin historia som också är vår.
Tre utvalda föremål från utställningen
...skulptur av Monica Backström
”Det finns en mystik i Monica Backströms inre glasvärldar som gör att jag inte ens vill veta hur det går till att skulptera objekten. Jag vill fortsätta att med förundran blicka in i det outgrundliga.”
...skulptur av Gunnel Sahlin
Gunnel Sahlins skulpturer utstrålar en modern och futuristisk känsla. Hennes formspråk känns som en kommentar till hur vi uppfattar och omvandlar idéer om framtiden genom linsen från det förflutna.
...glas från Johansfors
”Johansfors opaka svarta glas är ett bra exempel på hur det går mode också i glas. Det här är art décostilen i all sin prakt med handmålad dekor i guld, blått och orange. Stilen vara populär under 1920-talet och blev högsta mode även flera decennier senare.”
Två andra aktuella utställningar i länet
Pierre Sandgren – ”Les Transmissions de Suburbianes”
Vad: Måleri, objekt
När: 31/10 - 21/11.
Välkommen till Malmöbaserade konstnären Pierre Sandgrens värld av ”dålig smak” med befriande humoristiska infall på verklighetsgrund. I Teatergalleriet i Kalmar bjuder han på historien om två bränder med olika utgång i en amerikansk småstad.
Det är en eldigt glittrig presentation av förortens folkliga kontakter. Som går i stöpet om man rätt tolkar Pierre Sandgrens förklarande text på franska och svenska. Franskan är en gliring åt den numera dominerande engelskan i utställningssammanhang.
Texten förtydligar kanske inte så mycket men objekten och målningarna väcker fantasin. Lätt surrealistiska bilder med inslag av amerikanskt polis- och brandväsende och ett hus som ser ut som Villa Villekulla.
Försiktigt törs man peta litet på de återbrukade materialen – luddigt tyg, knottriga ytor och träspill i vinda utbyggnader. Objekten är som skapade för associationer och tankesprång. Dessutom påminner en lekfull skulptur som ser ut som en läcker bakelse mot den strömmande guldfonden, om att utomjordiska sändningar inte alltid får svar.
Det är en bejakande och gåtfull utställning för vuxna men lika mycket för barn. Glittrig i tråkiga november mot en fond av allvar. Så tro inte på Pierre Sandbergs påstående om att den som gillar utställningen gratis kan gå med i klubben för dålig smak.
Kajsa Dahl och Lotta Rantil – Två kvinnor
Vad: Måleri, glas, keramik, textil.
När: 8/11 - 24/1.
Hus är personligheter och blir än mer personliga i Ronneby-konstnären Lotta Rantils många husporträtt som visas hos Galleri Lockl i Kalmar. Hon har hittat sina hus i Frankrike, Belgien och Amerika och fascineras framför allt av byggnaderna som form. Nu dyker de upp både i hennes måleri och i keramiken. Oftast som volymer, ibland bara som tecknet för ett hus. Ett par strama linjer som ger balans åt ett friare färgmåleri. I grunden är Lotta Rantil textilare men arbetar i tre olika material som alla berikar varandra. Textil, lera och akryl.
Färgen betyder mycket även i Kajsa Dahls konstnärskap. Växjökonstnären är glasblåsare och blåser stora vasformer med en knallig skulpterad blomma som tillägg och arbetar i fusing i bildcollage med mycket färg. Vallmon lyser klarröd i de flesta av hennes verk som symbol för livsglädjen. I måleriet visar hon en helt annan sida. Hennes blommande trädgårdsmotiv är så laserande att de närmast påminner om flödiga akvareller.
