Emelie Schepp vågar prova något nytt – men nya polisromanen lyfter inte

Det är modigt av Emelie Schepp att våga testa nytt efter framgångarna med Jana Berzelius-serien. Nu överger hon polisthriller-formatet och prövar istället den mer traditionella polisromanen. ”Hundra dagar i juli” lanseras som en fristående bok, men det vore också möjligt att låta de nya huvudpersonerna leva vidare i fler böcker.

Som titeln ”Hundra dagar i juli” antyder är det sommar och en man hittas skjuten i sitt villagarage. Exakt ett år tidigare har hans fru förts bort från hemmet och aldrig återfunnits. Den erfarna polisen Maia Bohm som precis flyttat ner från Dalarna tilldelas fallet under sin första arbetsdag. Till sin hjälp har hon framför allt den yngre kollegan Greg Wallin som tillbringat hela sitt liv i Motala och bidrar med lokalkännedom.

Maia Bohm är bokens tydliga huvudperson och en stor del av handlingen ägnas åt hennes privata bekymmer. Sonen Tim lider av ett hjärtfel och blir allt sämre i väntan på att ett hjärta ska bli tillgängligt för transplantation. Han är inlagd på sjukhuset i Motala och där tillbringar Maia sina nätter. Hjälplösheten, insikten om livets bräcklighet och ångesten inför att kanske förlora sonen är fint skildrad och som läsare känner man med Maia och hennes familj.

Att detta tar så stort utrymme gör dock att det nästan blir som två romaner i en, trots att författaren gör sitt bästa för att integrera medvetenheten om sonens sjukdom i allt Maia Bohm företar sig. Hon tvingas ständigt lämna jobbet och är på helspänn varje gång telefonen ringer. Även om tragedin står i fokus och döden är ett ständigt hot, finns det något med de stora, dramatiska känslorna som för tankarna till feelgoodgenren där huvudpersoner ofta utsätts för livsomvälvande problem.

Själva deckarintrigen är välkonstruerad och författaren har lagt in flera bra vändpunkter i utredningen, men den där riktiga spänningen vill aldrig infinna sig. Det beror huvudsakligen på att Maias privatliv tar så pass stor plats. Det lyfter inte ens riktigt när tidspressen kring fallet så småningom även involverar sonens öde.

Emelie Schepps trogna läsare kommer att uppskatta även ”Hundra dagar i juli”, men lär samtidigt att fråga sig om det inte kommer fler Jana-böcker.