Christian Gustafsson: ”Sagan om Hultsfred är som ett perfekt långfilmsmanus – eller en podd-dokumentär”

Allt har fyllt sitt syfte, men – jag har saknat något.

Det var därför jag gav mig på mastodontprojektet, hjärteprojektet, att intervjua 17 personer och producera fem podcast-timmar om Sveriges första, största, bästa och viktigaste musikfestival.

Resultatet kan ni höra nu: ”Hultsfred – festivalen som förändrade Sverige”. Jag vågar lova: ni har inte hört något liknande i ämnet förut.

Jag var ganska bestämd med vilka personer jag ville ha med.

Dels, så klart, de fyra grundarna Per Alexandersson, Håkan Waxegård, Putte Svensson Sahlin och Gunnar Lagerman. Jag har träffat dem alla, öga mot öga, med mick mot mun, under flera timmar. Djupintervjuer. Promenader.

Nästa steg: journalister. Dels för att journalister kan berätta saker med ett utifrånperspektiv, dels för att journalister ofta är goda berättare.

Fredrik Strage, DN och TV4, är med genom alla avsnitt och utkristalliserades till en slags ”journalistisk berättarröst”.

Han kan Hultsfred på sina fem fingrar och berättar fullständigt bedårande historier längs vägen. Bland annat om det påhittade engelska bandet The Ganja Pistols, välta kor, att bränna ner tält, Lemmy, hångeltrick och att missa sitt favoritband för att man sitter och dricker Jägermeister på ett tak i Hultsfred. Men även mer vederhäftiga analyser om Gnosjöandan, Småland på 80-talet och hur det var möjligt för några tomhänta ungdomar att skapa Sveriges största och mäktigaste festival mitt ute i skogen.

Även Håkan Steen, Aftonbladets ultrakunnige recensenträv, är med genom alla avsnitten och beskriver på sitt coolt nördiga sätt detaljer som borde vara omöjliga att minnas 30 år senare. Som den osannolika intervjun med en tokstenad Bobby Gillespie 1992. Ljuvligt!

Erik Niva dyker upp och skildrar "150 mil enkel"-resor från Malmberget för att gå på Hultsfred, Lotta Waghorn på Barometern-OT ger det lokala perspektivet och nestorn Lars Nylin – tidigare Warner Bros-skivbolagsboss, i dag chefredaktör för Musikindustrin – tar plats som en slags magisterskrudad voice of reason som blickar tillbaka på Rockparty och festivalen.

Jag ville även ha med artister, artister som personifierar Hultsfred.

Det landade i Martin Roos, originalgitarrist i och manager för Kent, Maria Andersson Lundell, frontperson i Sahara Hotnights och Kent Norberg från Sator.

Trion har oräkneliga Hultsfredsfestivaler under bältet. Kent gjorde en av sina allra första spelningar (som inte ens stod i programmet) under namnet Kent i ett öltält i Hultsfred 1994. Både Sahara Hotnights och Sator blev något av festivalens husband.

Utöver dessa ville jag ha med en radda andra personer som sitter på små och stora pusselbitar. Som Ewa Tiselius från Södra Vi, Rockpartys vice ordförande på 80-talet. Hon kände Oasisgitarristen Boneheads brorsa, Martin, innan Oasis blev kända. De träffades på en nyårsfest i London, bandet spelade upp lite låtar för Ewa och vips bollen i rullning. Några månader senare gjorde bandet en av sina första spelningar utanför England – i Hultsfred.

Som huvudfunktionären Fredrik Blom och presschefen Maria Engström. Eller som Janne Kleman, huvudartistbokare på 00-talet, som inte pratat om festivalen sedan konkursen. En extremt vass berättare, visade det sig.

Dokumentären är story- och anekdotdriven. Vi tar det från början till i dag. Stannar längs vägen, där det är värt att stanna. Totalt avhandlas över 50 olika ämnen. Rammstein för 4 000 spänn, den unika Wu Tang Clan-spelningen, att boka Black Sabbath utan att ha råd, hjorthuvuden i logen, Sators kaosspelning och så vidare.

Stort, smått, viktigt, oviktigt. MTV, politik och Sven-Ingvars. Det avslöjas en radda nya saker. Som att Courtney Love slog ner en journalist, som att festivalen var på väg att säljas till USA och att ett samtal på kommunkontoret i juni 2010 kunde ha förändrat allt.

Den här dokumentären har varit ett slags livshjärteprojekt för mig, jag har velat göra den i många år. Nu blev det äntligen av.

När man växte upp med festivalen runt knuten – jag var på min första som 13-åring – tog man för givet att det skulle vara så här. Världsstjärnor vid Hulingens strand, hela musik-Sverige på Knektavallens fotbollsplan.

Det var egentligen först när allt gick omkull jag och många med mig förstod vidden och magnituden av vad som varit.

Hur stor festivalen var.

Som Fredrik Strage säger i första avsnittet: ”Svensk festivalhistoria började med Hultsfred".

Hultsfredsfestivalen var först och blev störst. I retrospektiv är den unik. Något liknande kommer aldrig hända igen. Hultsfred startades av ungdomar, barn, med tomma händer. I dag ägs Sveriges tre största festivaler av Live Nation.

The Times They Are a-Changin.

Det är om det den här dokumentären, de här fem avsnitten, handlar.

Hoppas ni ska gilla.