Matilda Johansson: ”Bonde söker fru har blivit som Den stora älgvandringen”
Inget ont om SVT:s älg-reality, jag gillar slow-tv, när det handlar om just slow-tv. En personlig favorit i den genren är för övrigt när den så kallade guldbron anlände sjövägen till Slussen i Stockholm från Kina. Men ”Bonde söker fru” ska vara något annat. Förr om åren har skämskudden alltid behövts nära till hands i tv-soffan, för pinsamheter lurade bakom varje höbal. Men i år behöver jag snarare en kudde utifall jag somnar.
Jag drömmer mig tillbaka till svartsjukedraman, som på Pejas gård för två år sedan. Eller till säsongen när bonden Sigrid fick ihop det med en annan bonde redan på Sundbyholms slott. Eller till den stela stämningen på Hurtigrutten 2010, när bonden Ann-Katrin absolut inte ville dela hytt med sin valda man.
Vad händer i årets bonde då? Det byts olja och målas hus. Den mest spännande cliffhangern hittills har varit repliken: ”Hur känns det i magen?”. Svartsjukan, den lyser i princip med sin frånvaro. Det kan tyckas vara bra, men utan den blir det fruktansvärt dålig tv. Deltagare till och med gråter när deras motståndare tvingas lämna gården. Det känns som att dramat har bytts ut mot snygga drönarklipp på öppna landskap.
”Det spelades in på fyra gårdar men sedan meddelade TV4 att de kommit överens med en av bönderna om att han inte skulle vara med i slutprodukten.”
Jag vet inte om att det känns så händelsefattigt för att man bara får följa tre bönder. Det har alltid varit fyra innan, och så var tanken även i år. Det spelades in på fyra gårdar men sedan meddelade TV4 att de kommit överens med en av bönderna om att han inte skulle vara med i slutprodukten.
Tidigare i år la TV4 flera program på is. Jag undrar om inte de skulle lagt ”Bonde söker fru” på hyllan också. Programmet kom trots allt till i en tid då det kanske ändå fanns en utmaning för bönder att hitta en partner. På den tiden då det var skamfyllt att lägga in en kontaktannons i tidningen. Men nu kan väl även en bonde ladda ner en dejtingapp?
Ni kanske förresten undrar varför just en guldbro förbinder Gamla stan med Södermalm? Riddarfjärden kallades förr för guldfjärden, eftersom att vattendraget i princip var Stockholms kloaksystem. Det är ändå höjden av positivt tänkande kan jag tycka, att lyckas få den grumliga fekaliefärgen till guld.
Och jag vill inte vara sämre än huvudstadens forna invånare när det kommer till positivt tänk! Därför hoppas jag innerligt att de kvarvarande avsnitten av årets ”Bonde söker fru” blir händelserika. Det såg onekligen lovande ut från klippen av veckans program. Ölandsbonden Mimmi verkar bjuda upp till eldig dans.
