Konserten öppnar med ”Smile and Wave”-hiten ”Framåt habibi”, följd av B-sidan ”När Solen går ner och Som den här natten glöder” från första skivan. Bandet som trängs uppe på scen är rejält tänt, men den magiska känslan Avantgardets spelningar blivit så starkt förknippade med – där linjen mellan scenen och publiken suddas ut – får likväl vänta. För trots ansträngningen känns en minglande publik mest sugen på att socialisera. Det är kanske något vi får vänja oss vid i dessa tider där utehäng är en bristvara.

Det dröjer drygt en halvtimme innan kvällens första självklara höjdpunkt kommer med bandets pundarschlager “Häll ut”. Arvidsson slänger sig ut genom ett nu upplyst publikhav och hamnar uppe på bardisken. Där och då får bandet tillbaka precis lika mycket som de ger. Men istället för att kapitalisera på publikens nu fulla uppmärksamhet med givna allsånger, väljer Avantgardet att promota från sina senaste alster. Det låter så bra som det ska, men får temperaturen inne på Söderport att sjunka. Arvidsson driver därför om att publiken inte känns särskilt intresserad av att ta in de nya låtarna. Han kallar ”Utanför en chippy” för “musikens tofu” och menar att den är “musik ingen förstår”.

Så här fortsätter spelningen. Bandet river obevekligen av de låtar de själva helst vill och responsen från publiken är både hög och låg. Det gamla gardet fungerar bäst, framförallt signaturlåten ”Skakar på tåget”. ”Horsepundarpop” och ”Alltid bakom er” resulterar i att en nu böljande publik tar över scenen på Söderport.

Med de givna hitsen tas kvällen i mål, men vi får inte stanna i det allt för länge innan Arvidsson försvinner av från scenen, för att inte kliva på igen. Istället kommer bandmedlemmen Theo Gilbert ut och förklarar att Rasmus inte kan fortsätta. När han senare välbehållen möter publiken får vi veta att han svimmat. Det säger någonting om hur hårt han arbetar för att få med sig hela publiken. För kvällens del innebar det abrupta slutet att ”Ut i natten” och eventuella anthems uteblev.

Arvidsson pratar ofta om vikten av att aldrig stå stilla och mycket har hänt sedan Avantgardet spelade live i Kalmarsalen 2019. Två pandemiplattor, ”Smile and Wave” och ”Smash and Grab”, och en rykande färsk ep där alla låtar låter helt olika varandra. Tacksamt för en som tycker att deras senaste plattor tillhör deras bästa, och i längden viktigt för att bandet ska hålla sig fortsatt relevant.

Det är synd att kvällen slutade så korthugget som den gjorde, men om jag känner Avantgardet rätt kommer de att se till att göra lördagen till en mer fulländad upplevelse.