Agnes, 35, debuterar som regissör: ”Måste vara 100 procent närvarande”

Egentligen är hon skådespelare. Gemene länsbo kanske känner igen henne från föreställningar som ”Älsklingarna”, ”Biet i huvet” och ”Danskjävlar”, där hon spelat allt från tonårstjej till frisläppt kollektivhippie. Nu tar Agnes Hargne Wallander nästa steg i teatervärlden och debuterar som regissör.

– Jag har levt med teatern så länge, och älskar ju teater. Det har jag kommit på vid det här laget, haha. Att regissera är en tanke jag burit med mig ett tag. Jag tycker väldigt mycket om att vara skådespelare och har inte på något sätt känt ett skav där, men jag ville testa att inta en annan position. Att se teatern från ett annat håll.

Föreställningen hon regisserar heter ”Olga kastar lasso” och är baserad på en bok med samma namn. Författaren Helena Willis ligger även bakom succéserien ”Lasse-Majas detektivbyrå” och så snart Agnes Hargne Wallander kom i kontakt med föreställningens manus föll hon pladask.

– Jag tyckte väldigt mycket om den, och att den har ett tydligt tema. Den handlar om vem man vill vara. Och att ta plats i sitt eget liv. Det är en slags övning i att lyckas och misslyckas.

Handlingen utspelar sig i ett diffust och ospecificerat ”vilda västern” där huvudkaraktären Olga bestämmer sig för att medverka i den årliga lassotävlingen. Hon är helt inställd på att vinna och när hennes bästa vän, den glassätande hästen Stefan, oväntat blir en stor konkurrent i tävlingen vet hon inte vad hon ska ta sig till.

– Olga är en figur som går på sin lust och litar starkt på sin känsla – både när hon vill någonting och när hon är arg. Det finns en utmaning i det, framförallt när verkligheten inte stämmer överens med det man föreställt sig. Hur hanterar man det?

Agnes Hargne Wallander själv har också utmanats under processen. Att skådespela och att regissera är två helt olika typer av hantverk, och det har krävts andra ”glasögon” för att se produktionen för vad den är.

– Man får en ännu större respekt för allas arbete. Jag var nog ödmjuk innan också, men när man ser skådespelarna arbeta på håll känner man verkligen hur arbetsamt det är. Som regissör är det så många olika parametrar att hålla koll på och man måste gå in med samma fokus i alla delar. Jag måste vara 100 procent närvarande med skådespelarna, sedan med scenografen, sedan med... ja. Det är väldigt brett – och väldigt, väldigt roligt.

Trots olikheterna mellan rollerna råder det inget tvivel om att den nykläckta regissören haft nytta av sin mångåriga skådespelarbakgrund.

– Jag tror att jag som skådespelare är ganska fysisk. Jag tänker genom kroppen. Tanken och kroppen påverkar varandra, och det tänker jag att jag haft stor nytta av. Att förstå handlingar och hur de ska fysikaliseras.

”Olga kastar lasso” är inte bara en pjäs, utan en hel musikföreställning. Skådespelarna spelar alla instrument själva och målet för kompositören Richard Nilsson har varit att leverera riktiga hits som barnen fortsätter nynna på när de lämnar teatern.

– Det är elgitarr, elbas, mikrofoner, sladdar och hela grejen. Musikaliskt finns det så mycket man kan göra med det här temat. Vi har tagit in väldigt mycket musikaliska referenser och satsat på hookiga refränger som fastnar. Man minns ju själv vissa låtar från föreställningar man såg när man var liten. Det är ganska coolt.

Huvudkaraktären Olga spelas av den frilansande skådespelerskan Julia Frisberg. I rollen som hästen Stefan ser vi Byteaterns Edvin Bredefeldt och även Martin Ellborg och Richard Nilsson medverkar på scen.

Hur har det varit att regissera dina egna skådespelarkollegor?

– Jag har verkligen upptäckt nya styrkor hos dem, detaljer som jag inte tänkt på tidigare. Det har varit jättespännande.

Har det uppstått några meningsskiljaktigheter?

– Nej, det skulle jag inte säga. Snarare är det ett aktivt arbete där alla jobbar tillsammans. Vart ska vi? Varför gör jag så här? Det är ett uppriktigt sökande som jag upplever otroligt givande. Föreställningen för oss i den riktning vi behöver gå.

Föreställningen har premiär i Byteaterns lokaler på fredag , den 22 september. Därefter spelas den både som familjeföreställning och för lågstadieklasser runtom i länet.

För Agnes Hargne Wallander innebär premiären att hennes arbete är klart – något som skiljer sig markant från hur hon har det när hon skådespelar. Trots att hon å ena sidan längtar tillbaka upp på scenen, känner hon sig å andra sidan inte färdig med att regissera.

– Jag har fått mersmak på teatern, även skådespelaryrket faktiskt. Jag är både spelsugen och regisugen och känner att jag kommer sakna att regissera när det här är slut. Det ultimata för mig framöver är nog att varva.