"Jag vill att det ska vara så mycket mer än vackert"
– Det känns jättekul och är ett stort erkännande för att det jag gör är bra. Såklart betyder det mycket att jag blir uppmärksammad på hemmaplan och pengar är väldigt välkomna för att jag ska kunna satsa på det konstnärliga. Det var extra roligt att höra att det var en så pass enig jury, säger Emilia Amper.
Den gamla myten om att det inte går att bli profet i sin hemstad är inget som hon känner igen sig i.
– Folk är väldigt nyfikna på vad som händer och jag känner ett stort stöd hemifrån. Det betyder mycket för mig på ett mänskligt plan. Jag försöker själv att glädjas med andra och vara generös.
Det var när Torsås kommunala musikskola besökte hennes klass, när hon var tio år, som hon föll för nyckelharpan. I dag är Emilia Amper världsmästare i nyckelharpa och riksspelman. Hon blev förra året utnämnd till årets artist på Folk- och världsmusikgalan och instrumentet tar henne runt hela världen.
Som kompositör omnämns hon ofta som djärv och hon har jämförts med artister som Jimi Hendrix.
Trots många järn i elden sa hon när Barometern-OT intervjuade henne förra året att hon just varit nära att kasta in handduken.
– Det är kämpigt att få i gång en stabilitet i livet som frilans och många väljer att sluta. Nu är jag signad för ett bra bokningsbolag och äntligen börjar flera års jobb att bära frukt.
Hur är det nu?
– Den dagen som kulturchefen på Barometern-OT ringde och berättade om utmärkelsen var jag sliten. Så det var ett väldigt bra tillfälle att få höra om priset. Jag är inte snobbig eller så men man vill någonstans gå från livet som fattig student till att vara vuxen. Herregud, jag är inte rik. Det är stenhårt men jag klarar det.
Vad vore en utmaning för dig?
– Jag tycker livet i sig själv är en utmaning, en positiv sådan.
Hur då?
– Att försöka så gott jag kan att leva så som jag innerst inne drömmer om. Att våga känna att jag är värd det jag önskar. Det gäller både konstnärligt, karriärmässigt och i relationer. Det är inte så lätt, och det kräver mod och konstant reflekterande och arbete.
Förutom turnéer med folkmusikgruppen ODE och soloprojektet Trollfågeln har hon just nu två stora samarbeten på gång. Nästa vecka startar turnén tillsammans med Camerata Nordica och i vår spelar hon med schweiziska flamencokompaniet, Flamencos en route, på Ballett am Rhein i Düsseldorf.
– Det kommer kräva mycket arbete att sätta mig in i två för mig helt nya konstnärliga stilar, som båda är ganska tekniskt krävande. Men jag ser fram emot det.
Bachs dubbelkonsert med Camerata Nordica är skriven för två fioler. Emilia Amper kommer att spela ena fiolstämman på nyckelharpa och orkesterns konstnärlige ledare Terje Tønnesen spelar den andra. Turnén gästar bland annat Kalmar slott och Oskarshamns kyrka.
– Jag övar Bach för fullt. Det ska bli häftigt att spela barockmusik och konserten kommer få ett unikt sound.
Emilia Amper blir ofta omskriven som en djärv kompositör som kastar loss från folkmusikgenren. Utmaningen med instrumentet nyckelharpa är enligt henne själv att musiken inte bara ska vara vacker.
– Nyckelharpa är jättefint rakt upp och ner men det får inte bli för fint. Jag vill utforska ytterpunkterna, där det skorrar och hitta dynamiken mellan starkt och svagt samt gärna komma in med oväntade genrer. Jag vill att det ska vara så mycket mer än vackert.
Emilia Amper bor i Stockholm och planen om att flytta tillbaka till Torsås börjar mattas av.
– Jag har alltid sagt att jag vill bo på landet och att jag kommer flytta tillbaka men jag börjar uppskatta Stockholm allt mer. Särskilt sedan jag slutat åka tunnelbana och börjat cykla i stället. Det är en väldigt vacker stad och nu känns Stockholm som hemma även om jag inte är där så mycket eftersom jag ofta är på resande fot.
Du har i media tagit ställning mot främlingsfientlighet och har sagt att du är feminist. Varför?
– Som offentlig person har jag möjlighet att inspirera killar och tjejer. Gamla sunkiga mönster gynnar inte konsten och jag kan förhoppningsvis vara en förebild för både unga och vem som helst. Det är ofta som folk kommer fram till mig efter konserten och tackar för att jag öppet tar ställning för de här frågorna och då förstår jag att det kan spela roll vad jag säger.
Djärvt och lyhört tänjer Emilia Amper gränserna för folkmusik. Med sitt virtuoseri på nyckelharpan och sin okonstlade sång pendlar hennes omfång från det traditionella till det futuristiska.
Juryn består av Barometern-OT:s kulturredaktion och chefredaktör Anders Enström.
Gyllene fjädern
Barometern och Oskarshamns-Tidningens kulturpris Gyllene fjädern instiftades 1994 och tilldelas en person, en grupp eller en organisation för värdefulla insatser inom kulturen. Mottagarna ska verka inom eller ha nära anknytning till de båda tidningarnas spridningsområde. Priset är 50 000 kronor och överlämnas på Bokens afton i Kalmarsalen den 11 november.
Tidigare mottagare:
1994: Johan Hammerth, musik
1995: Jan Wiberg, konst
1996: Per Hallberg, film
1997: Marit Stigsdotter, formgivning
1998: Johan Hedin, musik
1999: Monica Strandberg, konst
2000: Reine Lööf, teater
2002: Carl-Henric Fernandi
2003: Johanna Lundgren, formgivning
2004: Magnus Petersson, konst
2005: Beatrice Fägnell, formgivning
2006: Ola Klippvik, litteratur
2007: Johannes Friberg, musik
2008: Robert Fux, teater
2009: Anna Strid, konst
2010: Anna Berglund, formgivning
2011: Tommie Haglund, musik
2012: Maja Salomonsson, radio, ljudkonst, teater
2013: Johanna Mo, litteratur
2014: Markus Åkesson, konst
Emilia Amper
Ålder: 33 år.
Bor: Stockholm.
Intressen: Spela själv och med andra, lyssna på musik, gå på konserter, dansa tango, polska, disco, smaka ny mat och viner, laga mat, cykla, gå och springa i skogen, umgås med vänner.
Familj: Sambo i Stockholm, mamma och pappa i Torsås, syskonen i Kalmar.
Aktuell med: Turné i Kalmar län i november och skivinspelning med Camerata Nordica, spelar med schweiziska flamencokompaniet Flamencos en route på Ballet am Rhein i Düsseldorf i vår, turnerar med ODE och soloprojektet Trollfågeln.
Mest stolt över: "Jag är stolt över all musik jag skapar och när människor berörs av det jag gör. Jag är stolt över att jag satsat på musiken och jobbar så hårt, att jag vågar drömma och sedan kämpa för mina drömmar, att det verkar som att jag sprider positiv energi till andra och att jag försöker vara sann mot mig själv".
Om tio år: "Då skriver jag musik, reser över hela världen, spelar konserter och möter musiker från olika kulturer. Jag har familj (bestående av valfritt antal människor och djur) och ett hem som är min oas. Är lite mer erfaren, lite mer etablerad, har lite mer ekonomisk trygghet samt lika mycket men en mognare glöd och energi."