Till valfrihetens lov
Tror du att din granne är bättre än vad du är på att fatta förståndiga beslut? Förändras ditt svar av att din granne är politiker?
I dagarna presenterade SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) sin nya, och redan ifrågasatta, rapport "Konkurrensens konsekvenser". Rapporten ska utifrån tillgänglig forskning utreda effekterna av privata aktörer i välfärdssektorn; har effektiviteten och kvalitén ökat eller ej? Frågorna är högst relevanta men rapportens resultat mycket tveksamt.
I slutet av rapporten konkluderar författaren att "några tydliga slutsatser inte kan dras" detta till följd av att "kunskapsläget inom många områden är anmärkningsvärt begränsat". Gott så. Ändå dras just anmärkningsvärda slutsatser som inte kan tolkas på annat sätt än att författaren anser att konkurrenssituationen som uppstått inom vård och skola är att betrakta som ett misslyckande.
Vad är det då för slutsatser som, utan stöd i rapportens övriga kapitel, dras? Bland annat påstås att segregationen ökat, att inga innovationer eller kvalitetsutveckling skett, samt att betygsinflationen i skolan indirekt kan härledas till etableringen av friskolor.
I Sverige vill vi vara som alla andra. Vi är rädda för att sticka ut och därmed ta avstånd från den kollektiva uppfattningen om hur allting ska vara. Därför är vi rädda för möjligheten att välja, att gå vår egen väg, att uppfattas som "fel". Det är därför inte konstigt att den socialdemokratiska hegemonin uppstod just i Sverige. Inte konstigt att valfrihet och konkurrens är ett rött skynke för den vänster som byggt sin existens på att låta människor tro att de inte kan tänka själva.
Men något har hänt. Fler och fler har upptäckt att kejsaren är naken och att grannen, som kanske är politiker, nog inte vet bättre ändå. Så varför ska han eller hon då få bestämma över vilken skola ditt barn ska gå i eller vem som ska ta hand om dig när du blir gammal eller sjuk? Valfrihet handlar om att välja något man vill ha, och samtidigt minst lika viktigt, att välja bort det man inte vill ha.
Förr var valfriheten få förunnad. Den som hade pengar, rätt kontakter och en fördelaktig position kunde välja, och välja bort. De reformer som sjösattes för två decennier sedan har haft ett primärt mål; nämligen att ge individen, oavsett vem den individen är, makten över de vardagsnära besluten. Denna sensationella del tiger SNS-rapporten, precis som våra vänsterorienterade politiker, om. Man kan undra varför.
En förklaring kan vara att de samhällsförbättrande reformerna som drivs i land i dag allt som oftast handlar om kortsiktighet, paketering och väljarmaximering. Vem ska då våga stå för långsiktigheten? Vem ska våga ta striden för lägre skatter, inte för att de ökar konsumtionen utan för att de ökar friheten? Vem ska genomdriva det där värderingsskiftet som är en förutsättning för vår utveckling? Reformer som syftar till att öka egenmakten och valfriheten handlar inte bara om kronor och ören, i grunden handlar det om vilken människosyn man har.
Att hävda att valfrihet är ett misslyckande är att misstro människor förmågan att tänka själva. Det är att felaktigt utgå från att alla människor är likadana och därför vill leva sina liv på samma sätt. Med ökad konkurrens och därmed högre valfrihet ökar kvalitén, tillgängligheten och utbudet. Det möjliggör för envar att fatta ett adekvat beslut, ett beslut som mannen på gatan aldrig kan fatta åt dig.
Alice Teodorescu
RÄTTELSE: "Krönikan "Pragmatism förutsätter värderingar" 8 september är skriven av Alice Teodorescu."
