Service som splittrar

Allmänna vanföreställningar om social­tjänstens ”bidragsgenerositet” och särskilda fördomar om frikostiga stöd till nya svenskar exploateras när revisorernas rapport pekar på ett stort antal brister i den kommunala handläggningen och när granskningen stoppas.

Förra veckan beslutade socialnämnden i Kalmar att inte gå vidare med granskningen av numera nedlagda Invandrarservice. Man hade granskat 90 av 120 ärenden och funnit att det på grund av bristande dokumentation inte går att bedöma om fattade beslut var riktiga eller ej. Låter som ett solklart brott mot förvaltningslagen och socialtjänstlagen.

Den tidigare revisionen uppmärksammar ”genomgående brister, handläggningen har inte levt upp till de krav som ställs i lagar, författningar och riktlinjer”. I rapporten ges också exempel på hur nyanlända missgynnats av bedömningarna. Något som de nätdebattörer som engagerar sig i frågan naturligtvis inte uppmärksammar.

Försörjningsstöd i ett fall nekades till en familj eftersom ett barn hade pengar på banken. Det får inte påverka beslutet enligt Socialtjänst­lagen. Men på det hela taget ter det sig som att en övergenerös kultur präglade förvaltningen. Någon fick pengar till billån, någon annan till fortkörningsböter. Om en arbetsgivare betalar böter är det för övrigt en skattepliktig förmån för den anställde. Internet­abonnemang och simkort är andra exempel på kostnader som betalats, de ligger långt utanför den riksnorm som är standard. Att det var fråga om frikostiga beslut påvisas också av att kostnaderna sjönk avsevärt när uppdraget fördes över till Socialförvaltningen.

I förtroendefrågan är det symptomatiskt nog oppositionen i Kalmar som agerar.

M-politikern Jan-Ingemar Lundström talade tidigare om att kommunfullmäktige borde polisanmäla affären. Nu har han anmält fallet till Social­styrelsen. Vice chefsåklagare Kerstin Eriksson som har möjlighet att själv besluta om att inleda en förundersökning – tjänstefel går under allmänt åtal – säger till ledarredaktionen att hon inväntar Socialstyrelsens utredning och förutsätter att eventuella brott polisanmäls av myndigheten.

Det riktigt allvarliga är vilken bild de nyanlända fick av Sverige när de möttes av representanter för det nya hemlandet som förklarar sig villiga att betala billån och simkort. I bidragskulturen finns inte några högt ställda krav på egenförsörjning. I det ligger en närmast nedlåtande syn på nyanländas förmågor.

Men statsvetare visar också hur myndigheter som uppträder effektivt och opartiskt också främjar tilliten i samhället. Litar vi på myndigheterna litar vi efterhand på läraren, affärsinnehavaren och grannen. Upptäcker vi korruption eller brister i handläggningen raseras efterhand den mellanmänskliga tilliten. I den nyutkomna Framtida utmaningar för sammanhållning och rättvisa, konstaterar Charlotta Levay att detta särskilt gäller nyanlända invandrare som har vaga uppfattningar om det nya landet. Deras intryck av samhället formas hur de bemöts av offentliga institutioner. Därför är eventuell diskriminering av polisen så förödande. Därför är det så betydelsefullt att en institution som Invandrarservice är en förebild juridiskt sett. Och därför är det så betydelsefullt med att ett politiskt ansvar för turerna kring Invandrarservice utkrävs.