Drömtränaren
Henrik Rydström lanserar Pia Sundhage som ny Kalmar FF–tränare. Spännande.
I sak har KFF-kaptenen rätt. Sundhage har långt fler kvaliteter än många herrtränare som snurrat runt och samlat på sig elitjobb över tid.
Under EM var det befriande att höra henne före, under och efter matcher. Inte alls samma klyschiga tränarutbildningsspråk som många herrtränare svänger sig med. Dessutom visade den svenska förbundskaptenen upp en skön öppenhet om vad hon tyckte om sitt lag, individer, motståndare, taktik och upplägg, inga hemligheter, något som färgade av sig på omgivningen.
Inte bara på den norrländska präriens gudinna, Hanna Marklund, som kom in med så mycket expertenergi att hon kunde stått för elförsörjningen under EM, utan även på en veteran som Olof Lundh. Han fick som omväxling raka svar på sina frågor, inga avmätta blickar som visar hur mycket intervjuobjektet hatar att lyssna på, i deras i öron, imbecilla frågor från idioter i journalistpacket. Det här kan jag inte leda i bevis, men det kändes till och med som om den i allt väsentligt oöverträffade Simon Bank klev upp på en ny nivå.
Sundhage har under sin tid i USA och under EM visat att hon är skicklig på att läsa av en grupp spelare, identifiera styrkor och svagheter, åtgärda problem, skapa tilltro till sin idé genom att vara tydlig och våga ställa krav.
Absolut, Sundhage skulle vara en frisk fläkt, något nytt, fräscht och spännande på herrsidan.
Nu lär det inte bli aktuellt då Pia Sundhage klargjort att hon blir kvar inom damfotbollen där utvecklingspotentialen är större, klimatet öppnare, inte lika inskränkt som i herrfotbollen, något som Rydström även upplevt i sitt eget omklädningsrum.
Jag är också rätt säker på att hon saknades på den lista över tänkbara kandidater, som i första hand, klubbchefen Svante Samuelsson och nye sportchefen Thomas Andersson Borstam, arbetat ner till ett par namn.
Kalmar FF jobbar just nu med två parallella spår och om alla bitar faller på plats vill föreningen presentera en ny tränare inom ett par veckor, definitivt innan matchen mot Mjällby som avslutar årets allsvenska säsong den 3 november.
Förhandlingar pågår och Andersson Borstam säger att det fortfarande handlar om att ge och ta, men att processen intensifierats de senaste dagarna.
Några namn vill han förstås inte avslöja, men att det handlar om en svensk tränare står klart. Det kan också vara en tränare som i detta nu är uppbunden av gällande kontrakt.
Det är trots allt förvånansvärt få namn som cirkulerar i floran av rykten: Djurgårdens förre manager Magnus Pehrsson fördes fram tidigt, även Hans Eklund, Mönsteråssonen som gör succé i Falkenberg. Lägg till Peter Swärdh, Jens Nilsson, Magnus Haglund, kanske någon till och vi har ungefär ringat in det som ansetts vara tillräckligt hett.
Det är fullt möjligt att den nye tränaren finns i den grupperingen, men låt oss lyfta fram ett namn som flyger in under radarn, trots fint cv:
Jan Jönsson
53-årig hallänning som gjort sig ett namn i Norge sedan han tog över Stabaek säsongen 2005. Jönsson tog upp Landskrona i allsvenskan innan han flyttade norrut. I Norge blev det guld med Stabaek 2008 innan han hade en mindre lyckad sejour Rosenborg.
I år coachar Jönsson Ålesund, just nu fyra i Tippeligan. Kontraktet löper bara över den här säsongen. Norrmännen är tydliga med att de vill förlänga, men så här långt har Jönsson avvaktat och det beror till stor del på den sociala situationen. Familjen flyttade hem till Sverige i slutet på 2012.
Jönssons status i Norge är hög. En erkänt skicklig lagbyggare, inte rädd för att ta obekväma beslut, offensivt inriktad och en tränare som föredrar passningsorienterad fotboll.
Björnar Holmvik, Kalmar FF:s norske vänsterbreddare, var med och vann guld i Stabaek med Jan Jönsson som tränare 2008.
Hans omdöme är odelat positivt: ”Tydlig, stabil, lugn, en tränare som är bra på att motivera och få med sig spelarna. Go”, säger Holmvik.
Skulle han passa i Kalmar FF?
”Absolut. Dessutom tror jag han vill hem till Sverige”.
