The Quill

När The Quill drar igång med titelspåret från senaste plattan, Full Circle, vrider sig varenda lördagsfestande människa på Larmtorget avundsjukt mot Bistro Bar. Låten är blytung, träffsäker och den slungar igång oss med sin kompakta våldsamhet.

Drivet är fullkomligt och bandet är taggat, på gränsen till övertända, så hårt uppskruvade att fjädrarna faktiskt brister i de två följande låtarna. Det blir stökigt och larmigt i Nothing ever changes och Sleeping with the enemy, spretigt och lätt otajmat. Tändningen övergår till frustration och bandmedlemmarna utbyter blickar som för att hitta tillbaka till rätt sida gränsen.

Så får bandet en ofrivillig paus, en mick måste justeras, och det visar sig vara precis vad som behövs. För när Running flödar över oss har stonerkvartetten från Mönsterås hittat rätt. De trycker ifrån och hetsar fram låten. Medicine håller känslan uppe och för kvällen framåt till toppen. Black star blir spelningens höjdpunkt med ett perfekt framförande framför den något glesare publiken.

Magnus Arnar, den nye sångaren, ser ut att trivas - men trivs förmodligen bättre på större scener. Han har ett skönt mellansnack, men hade nog gärna sett fler huvuden framför sig. Han och basisten Robert Triches samarbetar starkt i körerna och verkar ha något intuitivt emellan sig. Inte minst i Bring it on. Egentligen är det först här som publiken blir direkt inblandat. Att den allt glesare skaran faktiskt ger hals och svarar på Arnars inviter är ett mycket gott tecken. The Quill har ett gäng riktigt starka kort att spela, en del mer publikfriande än andra, och det är låtmaterialet i kombination med en kämparglöd som gör dem värda att följa.

Kalmarspelningen är sista stoppet innan det är dags för The Quill att bege sig ut på Europaturné i Tyskland, Österrike och Schweiz.