Kaliningrad ligger inklämt mellan Litauen och Polen och därifrån är det 50 mil till moderlandet Ryssland men bara 30 mil till Blekinge. Där finns stora delar av Rysslands viktiga Östersjöflotta och det var från Kaliningrad stridsplanen som nyligen kränkte svensk territorium utanför Gotland utgick.

En kraftig upprustning pågår i regionen, som för bara 20 år sedan drömde om att bli en fjärde baltisk stat, helt frikopplad från Ryssland.

Upprustningen har dock pågått under en längre tid men tog rejäl fart 2012, då Vladimir Putin åter blev president i Ryssland. Under åren som därpå följde tredubblade den ryska Östersjöflottan övningstiden till havs samtidigt som luftförsvaret runt Kaliningrad bestyckades med det nya luftvärnsrobotsystemet S-400, ett system som kan spåra mål på upp till 40 mils avstånd. Från Kaliningrad till Växjö, mer eller mindre.

Att Rysslands rustar upp de forna stolta flottbaserna runt Östersjön är inte direkt anmärkningsvärt, enligt Jonas Kjellén, försvarsanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, samt expert på den ryska Östersjöflottan.

– När Sovjetunionen mer eller mindre kollapsade efter Berlinmurens fall så spillde det över på de väpnade styrkorna. Fartygen underhölls inte och började rosta. Det var inte ens frågan om en ordnad nedmontering av den militära kapaciteten. Det var verkligen en total kollaps mellan 1991 och de tidigare 2000-talet. De senaste åren har det först och främst handlat om att komma ikapp.

Ryssland under 1990-talet var ett helt annat land än det vi känner i dag. Det var en sargad nation, stora tussar av den ryska björnens päls hade slitits av. Och militären i Kaliningrad tog stapplande steg för att knyta vänskapsband med väst.

I augusti 1998 gjorde flera fartyg från sjöstridsflottiljen i Karlskrona ett flottbesök på den i dag topphemliga marinbasen Baltijsk utanför staden Kaliningrad. Även ryska förband besökte svenska baser. Samtidigt ville regionen, ett av Rysslands oblast, bli ett ryskt frihandelscentrum, ”ett brohuvud för den ryska marknaden till Europa”, som den dåvarande guvernören Vladimir Jegorov uttryckte det.

Därefter följde en tid av en närmast ohämmad entusiasm och optimism. Sverige öppnade ett konsulat under våren 2003 och när ett nytt reningsverk byggdes med det svenska biståndsorganet Sida som största utländska partner. Sveriges skattebetalare slevade också in slantar, 145 miljoner i projektet samtidigt som SAS startade direktflyg mellan Köpenhamn och Kaliningrad. Dessutom fanns det långt framskridna planer på en färja till den ryska exklaven från Karlshamn.

Men ganska snart började verkligheten krackelera. Det tillfälliga sminket rann av den lilla primadonnan som skulle bli bryggan mellan Ryssland och Europa. Orsakerna var flera, men en var korruption. Reningsverket var klart redan 2009, men invigdes inte förrän 2017, eftersom processen förhalades i åratal då lokala politiker föredrog att stoppa slantarna i egen fick i stället för att förhindra giftigt vatten att nå Östersjön.

Och när Putin tillträdde sin första mandatperiod som president, i mars 2000, började en känsla av revansch och nationalism spridas i hela landet, även till den inklämda regionen vid Östersjön. SAS drog in flyget och det svenska generalkonsulatet stängde år 2009 samtidigt som upprustningen av de militära styrkorna gick in i nästa fas.

Enligt Jonas Kjellén, som förra året publicerade en detaljerad kartläggning av den ryska Östersjöflottans slagstyrka i rapporten, ”The Russian Baltic Fleet”, så blev Kaliningrad först ut vid den stora uppgradering av Rysslands militära kapacitet.

– Det beror ju på de geografiska förändringarna. Under Sovjetunionens tid så hade landet kontroll över stridskrafter från Viborg i Finska viken till strax söder om Själland i Danmark. Dagens Ryssland har i stort sett bara det inre av Finska viken och området utanför Kaliningrad och det är just därför dessa områden blivit extra viktiga.

Men trots att flottbaserna i Sankt Petersburg och Kaliningrad är oerhört viktiga så är det framför allt på land som Ryssland har förstärkt kapaciteten.

– Många fartyg är fortfarande i dåligt skick eftersom det finns en lucka mellan 1995 och 2005. Flottan består av antingen väldigt gamla fartyg eller ganska nya. Däremot har luftförsvaret moderniserats helt från grunden, en ny armékår har skapats samtidigt som nya stridsflygplan ersatt de gamla.

I nuläget har Ryssland ett tiotal stridsfartyg i Kronstadt på ön Reitskär i Finska viken samt ett 50-tal stridsfartyg i Baltijsk utanför Kaliningrad. Totalt ingår 90 underhållsfartyg samt ett 40-tal räddningsfartyg i Östersjöflottan. Men det är framför allt i luften och på marken som Ryssland har ökat kapaciteten.

Under hösten 2016 placerades det taktiska robotsystemet Iskander i Kaliningrad. Systemet är till för både kryssningsrobotar (Iskander-K) och ballistiska, det vill säga målsökande, robotar (Iskander-M). Robotsystemet får enligt ett avtal mellan USA och dåvarande Sovjetunionen bara nå mål inom ett avstånd på 50 mil, men flera försvarsexperter befarar att kryssningsrobotarna, om nu Ryssland har bestyckat markrobotbrigaderna i Kaliningrad med dessa, kan modifieras till en räckvidd på upp till 200 mil vilket i praktiken förvandlar stora delar av Europa till en måltavla.

Under de senaste åren har också Ryssland byggt ut och moderniserat tre stora bunkeranläggningar i regionen. Enligt eniga experter handlar det om att lagra kärnvapen i dessa anläggningar.

Kaliningrad är mer eller mindre granne med Blekinge – ska vi vara rädda?

– Det är fråga jag ofta får, men nej, vi ska aldrig vara rädda. Vi ska följa utvecklingen noga. Just nu finns inget militärt hot, men därmed kan vi inte utesluta någonting i framtiden, säger Jonas Kjellén.

Det som har hänt under Ukrainakriget är att antalet soldater har minskat i regionen, om än bara tillfälligt. Enligt uppgifter till Aftonbladet har artilleripjäser och cirka 700 soldater och officerare skickats från staden Gusev till Ukraina. Men det finns uppskattningsvis 25 000 soldater kvar i Kaliningrad. En siffra som kanske inte säger de flesta svenskar någonting, men i Sverige har vi ungefär 17 000 soldater i tjänst under fredstid.

Det finns även andra uppgifter som tyder på att upp till 30 000 soldater är stationerade i Kaliningrad, vilket gör området, som är lika stort som Blekinge och Skåne tillsammans, till Europas mest militariserade region.

– Går man tillbaka lite så har de har fått några multirollsflygplan av typ Su-30SM, fyra stycken om jag inte minns fel, samt en kustrobotbataljon till Finska viken sedan min rapport skrevs, men i övrigt stämmer nog det mesta som nämns i rapporten, säger Jonas Kjellén.

Han betonar att även om Ryssland, som till ytan är världens största land, har enorma kuststräckor så är Östersjön fortfarande otroligt viktig.

– En stor del av exporten och importen går via fartyg på Östersjön, därför förblir de få kuststräckor landet har mot Östersjön mycket betydelsefulla.

Enligt John R Deni, professor vid amerikanska arméns universitet för krigföring, så finns det sannolikt planer på att förstärka Kaliningrad ytterligare samt ta kontrollen över den så kallade Suwałkikorridoren, som förbinder Belarus med Kaliningrad och därmed Ryssland.

– När man kombinerar det som händer i Ukraina med Putins retorik om Östeuropa så är det möjligt att tolka som att han försöker skapa en så kallad landbro. Att han vill säkra korridoren från Belarus, som har ett ständigt ökande antal ryska trupper, till Kaliningrad, vilket är Europas mest militariserade område just nu, säger John R Deni till Aftonbladet.

Suwałkikorridoren är landmassan som går längs med gränsen mellan Polen och Litauen. Korridoren är 65 kilometer lång och sträcker sig från Kaliningrad i väst till Belarus i öst.

– Få personer i västvärlden, och vad det verkar även i Ryssland, förväntade sig att Putin skulle agera så oförutsägbart och aggressivt som han nu gör mot Ukraina. Vi kan inte förlita oss på vad vi tror att Putin kommer att göra, vi måste vara mer bekymrade över vad hans militära förmågor faktiskt kan göra i området, säger John R Deni.