Så dyr blev notan för nya bullervallen

Det säger en boende på en av de små tvärgator som går norrut från Djurängsvägen. Han vill inte ha sitt namn i tidningen, men han är säker på sin sak.

– Man glömde räkna med de västliga vindarna. När det blåser därifrån bullrar det fortfarande lika mycket, så vi har inte fått utbyte av alla pengar som har lagts ned, säger han när Barometern är på besök på måndagsförmiddagen.

Då har vi också med oss en app som mäter buller, och den talar ett lite annat språk. Oavsett om vi mäter alldeles intill den nya muren eller lite längre upp i området visar den runt 60 decibel, vilket anges som ”samtalston”. När någon större bil kör förbi på Ölandsleden springer värdet till 65 och högre, men inte mycket. Och när vinden tar i kan värdet gå upp emot 70.

Håkan Borlind bor några gator bort i samma område och han håller inte med sin granne, utan menar att det nu har blivit bättre.

– Men i dag, när vinden ligger på hörs bullret mer. Men man vänjer sig, säger han.

– Annars är det mest störande på sommaren, motorcyklarna är värst, säger Håkan Borlind.

Han har bott i området sedan 1968, och kommer ihåg alla turer runt bullerskyddet. För det har tagit väldigt lång tid, minst 25 år, för bullerskyddet att bli verklighet. Redan i början av 1990-talet började boende i Djurängen klaga på de höga bullervärdena, främst längs Ölandsleden.

Länge riktades kraven mot dåvarande Vägverket, som hårdnackat sade nej, bullerstörningen var enligt myndigheten inte tillräckligt stor. Runt 2005 tog kommunen över och kommunalrådet Kjell Henriksson (S) lovade de boende sänkt buller. Men det var först i och med tankarna på ny bebyggelse längs E 22 som planerna på bullerskydd började bli mer konkreta.

I valet 2014 var bullervallen ett socialdemokratiskt vallöfte, och drygt fyra år senare, i oktober i år är både torvmuren och bullerskärmen i pansarglas på plats.

– Ja, det har varit mycket kritik genom åren, det borde ha byggts tidigare, säger Håkan Borlind.

– Och min gissning är att det kom till för att man skulle kunna bygga längre upp längs E 22, inte för vår skull, säger han.

Bullerskyddet i Djurängen, mot Ölandsleden och E 22, består dels av en flera hundra meter lång torvmur, dels en lång bullerskärm i pansarglas, som går ända upp till cykelbron vid Hansa City. Torvmuren sticker upp 2,5 meter över Ölandsleden, medan glasväggen som mest är fem meter hög.

Från början beräknades kostnaden till 26 miljoner kronor, men nu är prognosen att slutsumman hamnar på 34 miljoner kronor.

– Dels blev det lite högre pris i etapp 1 med glasmuren, dels var vi tvungna att skjuta torvmuren i sidled bort från Ölandsleden, vilket ledde till att den blev högre än det var tänkt, säger Anders Berg, projektledare för infrastruktur i Kalmar kommun.

En vattenledning under Ölandsleden ställde också till det, eftersom en tillhörande brunn fick byggas in i muren.

– Dessutom var de geotekniska förhållandena sämre än väntat, vilket krävde extra arbete, säger Anders Berg.

Anledningen till att kommunen valde att bygga en torvmur den sista biten var att torven ansågs absorbera ljud bättre än glas, och man ville inte att bullret skulle studsa över till Skälby, på andra sidan Ölandsleden.

– Vi trodde också att det skulle bli billigare än glaset, men det blev det inte, visade det sig.

Nu är torvmuren svart och hög, allra helst om man ser den från Djurängshållet, men så småningom ska den bli grön.

– Ja, vi ska så in den med gräs så fort som möjligt, den kanske hinner bli grön redan i år, säger Anders Berg.