En hög med grus och några grå stenplattor. Det är vad som finns kvar av Lifvs butik i Vena. Kurt Gustavsson, som bott i samhället sedan 47 år tillbaka, passerar dagligen de dystra ruinerna.

– Det känns väldigt tråkigt att se det, säger han och minns glädjeyran vid invigningen förra sommaren.

Efter mer än ett decennium utan mataffär på orten skulle byborna få gångavstånd till färska livsmedel. Kurt Gustavsson var en av krafterna som länge kämpat för butiken. Han kallade etableringen för “något av det största som hänt här”. Affären hade bara storleken av en container, men många Venabor bedyrade att de skulle handla all sin mat där för att stötta den nya verksamheten.

Lifvs hade vid den tiden haft kontakt med samtliga kommuner i länet och sökt bygglov i flera. Även kedjor med liknande koncept sonderade terrängen i Kalmar län och i bland annat Örsjö arbetade ideella krafter hårt för att kunna starta en obemannad livsmedelsbutik.

Antalet dagligvarubutiker har stadigt minskat under de senaste decennierna. Enligt Tillväxtverket försvann 19 butiker i Kalmar län mellan 2010 och 2020. Men nu spirade optimismen, snart skulle det myllra av små affärer och nytt liv på landsbygden.

Sedan gick det fort.

I september 2020 meddelade arbetsgruppen i Örsjö att det inte blev någon butik, för få bybor hade valt att satsa pengar i projektet. Några månader senare fick Kurt Gustavsson i Vena ett högst oväntat samtal från Lifvs butikschef. Företagsledningen hade beslutat att affären skulle läggas ned – inom två veckor.

– Jag tog emot beskedet med bestörtning. Den var en sådan överraskning eftersom butiken gick bra. Jag hade själv sett siffrorna, vi var många som handlade där, säger Kurt Gustavsson.

Nyheten väckte både förvåning och ilska bland byborna. Några försäkrade till och med att de skulle flytta från Vena, minns han.

Förklaringen Lifvs gav var att företaget skulle göra en omstrukturering. Visst var Venas butik lönsam, men det var inte de två närliggande i Västervik.

– Det gick inte att ha bara en bra butik i området. Så därför skulle de komma och hämta vår affär, summerar Kurt Gustavsson.

Butiken levde i åtta månader. Ändå en mindre evighet i jämförelse med etableringen i den lilla tätorten Piperskärr i Västervik. Där öppnade Lifvs i februari i år. En månad senare var affären nedlagd.

– Det var ett strategiskt beslut. Vi etablerade oss i kluster för att få skalfördelar och har inget intresse av att bara driva en butik. Ingen tjänar på att bygga något som inte är hållbart, säger Daniel Lundh, en av Lifvs två grundare.

Han säger att det är ”jättekul” att butikerna väcker engagemang och att det ”så klart är tråkigt lokalt” när någon försvinner. Det senaste halvåret har företaget flyttat och lagt ner butiker på flera håll i landet och satsar nu mer på franchise och på affärer som är dubbelt så stora som de ursprungliga. Lifvs är Europas största kedja av obemannade livsmedelsbutiker och planerar för fortsatt expansion. Men Daniel Lundh vill inte uttala sig om eventuella planer för Kalmar län.

– Vi har väldigt många bygglov klara runt om i landet. Så fort de beviljas skapas en förväntan på orten. Det är superroligt, men bara för att ett bygglov beviljas betyder inte det att vi kommer nästa vecka. Vi har lärt oss att inte kommunicera något innan det finns ett startdatum, annars kan det nästan skapa en negativ förväntan till slut.

Klart är i alla fall att Lifvs har meddelat Kalmar och Oskarshamns kommuner att man valt att pausa etableringsarbetet i Tvärskog, Halltorp, Bockara och Misterhult.

Saknar de obemannade butikerna nu en framtid i länet? Det tror inte Kurt Gustavsson. Efter att Lifvs lämnat byn drog han igång en räddningsaktion för att snabbt få tillbaka en mataffär i Vena. Lösningen fann han hos två unga mångsysslare några mil bort.

På Vimmerby camping, vid sjön Nossens strand, börjar lugnet lägga sig efter en högintensiv sommar. Eftersom de flesta gäster kommer för att besöka Astrid Lindgrens värld stannar de inte mer än en eller två dagar, till skillnad från många andra större campingresorter där gästerna kan snitta en dryg vecka.

– I juli hade vi 250 incheckningar och 250 utcheckningar varje dag. Vi behöver inte vaggas för att somna på kvällarna, säger Hampus Thorstensson medan han kryssar fram och tillbaka mellan telefonen, bokningsdatorn, och in- och utcheckningsdisken. Ständigt med hunden Greta i hasorna.

– Hon blir lite frustrerad över att vi har massa människor som kommer hit. Hon förstår inte riktigt varför.

Sambon Elisabeth Wolmeryd hastar in på receptionen. Hon har precis installerat högtalare i servicehuset och fyller famnen med Ikeakassar som ska kånkas bort till andra änden av campingen.

– Vi tänkte från början att vi skulle flytta hem till Göteborg på vinterhalvåret. Men det funkar inte, det är nu när vi har färre gäster man ska göra allt som inte hinns med på sommaren. Som att måla 19 stugor, byta fönster och bygga lekplats, säger hon med ett trött leende.

Det har gått tre år sedan paret tog över campingen. De hade åkt från sin dåvarande hemstad Mölndal till Vimmerby i jakt på en sommarstuga, men råkade av en händelse i samtal med den tidigare campingägaren som ville sälja. Istället för en stuga köpte de hela stugbyn.

– Vi är båda två ganska snabba med beslut, konstaterar Elisabeth.

Sedan dess har de fortsatt i samma tempo. Första sommaren gick lysande, inför 2020 storsatsade de på campingen, fick en son, förlorade nästan alla bokningar när coronapandemin slog till, lyckades överleva och startade i farten även en klädbutik i Vimmerby. Förra sommaren sjösatte de ytterligare ett projekt – en obemannad matbutik på campingområdet.

– Nu när vi blivit en familj har vi själva insett vilka problem man kan stöta på när man är på semester. Vällingen tar slut klockan nio på kvällen och det enda som är öppet är en bensinmack där man kan köpa en iskaffe till ungen. Det passar inte så bra, menar Hampus.

Målet är att butiken ska kunna förlänga säsongen och även locka kunder bland de 45 bostäder som byggs precis norr om campingen.

Butiken är 38 kvadratmeter stor och huserar i en byggnad mitt på campingen som tidigare fungerade som tv-rum. Nästan dubbelt så många varor får plats, jämfört med de avvecklade Lifvsbutikerna i länet. Kunden öppnar dörren med hjälp av en app och mobilt bank-id eller en personlig kod eller tagg och scannar själv sina inköp på väg ut. Elisabeth Wolmeryd och Hampus Thorstensson driver butiken som franschisetagare via 24food, ett av flera unga företag i branschen.

Hittills har det gått lysande, intygar paret. Men för att ha råd att betala en butikschef som sköter inköp, uppackning och städning krävs två affärer.

– Vi började titta efter ytterligare en plats att etablera oss på. För oss kom det därför som en skänk från ovan att Lifvs lämnade Vena. Där hade någon kommit och knutit skorna åt oss, lagt bollen på straffpunkten och sagt “skjut in bollen i mål”, säger Hampus.

Nu har de låtit bygga en ny butik som nästa vecka ska invigas i Vena. På samma plats där Lifvs tidigare fanns, men 15 kvadratmeter större till ytan.

– Det var inte kul för samhället med en butik som öppnade, gick jättebra och sedan över en natt stängde och drog. Men vi hoppas att vi kan bygga upp ett förtroende hos de som bor där. Vi vill att det här ska vara något som finns kvar även om 10-15 år, säger Hampus samtidigt som det plingar till från dörren och en medelålders man stegar in i receptionen.

Han passerar stället med älgprylar och diverse lokalsouvenirer och går fram till disken. Hampus Thorstensson avbryter sin utläggning och utbrister entusiastiskt:

– Hej!

Gästen, som visar sig vara från Tyskland, vill checka ut.

– Har allt fungerat bra för dig? undrar Hampus.

– Förutom vädret, svarar tysken kort.

Hampus ber om ursäkt för detta och föreslår att mannen därför bör återvända en annan gång. Tysken lämnar dock receptionen utan att ge något sådant löfte.

Hampus och Elisabeth återgår till att diskutera öppningen i Vena och huruvida de ska hyra in en hoppborg till invigningen eller inte.

– Det ska märkas när vi kommer till stan, betonar Hampus.

– Det här blir vår största satsning – i hela september, säger han och skrattar innan han rättar sig själv.

– Nej, det blir det största i år.

– Ja, för det där andra hinner vi nog inte med i år, säger Elisabeth och skickar en finurlig blick mot sin sambo.

Hampus försöker förklara parets kreativa process:

– Slår man ihop våra huvuden blir det en konstig “nuclear force” och så kommer det ut väldigt mycket roligt i andra änden.

Under det senaste året har de obemannade matbutikerna inte fått den skjuts i Kalmar län som det först verkade. Men Hampus och Elisabeth är övertygade om att det bara är en tidsfråga innan de finns överallt. Själva har de lösa funderingar på att framöver starta en tredje butik och i höst öppnar en annan obemannad mataffär i Torsås kommun.

– Jag tror att obemannade butiker kommer bli den nya padeln, de kommer att explodera, säger Hampus uppspelt och fortsätter:

– Inte bara på landsbygden, utan nära universitet, studentbostäder och platser där man har en Ica Maxi fem kilometer bort men ingen annan butik nära. Man kan öppna tio kvadratmeter obemannat mitt i ett villakvarter och sälja tusen liter mjölk och massa chips i veckan. Det kommer att explodera.

För ett år sedan var det företagen med obemannade butiker som jagade intresserade kommuner och byalag. Nu är det tvärtom.

– Vi hade tur att vi fick kontakt med 24food, de har sina händer fulla, säger Hampus och berättar att grundaren av företaget (17-årige Jack Berggren) förklarat att han bara hinner svara på var femte mejlförfrågan han får.

I en ny rapport slår Tillväxtverket fast att expansionen av obemannade butiker ”utan tvivel" är en möjlighet för platser där vanliga butiker har svårt att gå runt. Myndigheten förutspår att konceptet troligen även kommer att finnas i tätorter och städer. Tillväxtverket ser dock också en risk med de obemannade butikernas framfart. Närliggande större affärer med bredare utbud av varor och tjänster kan tvingas stänga på grund av den ökade konkurrensen. Det skulle leda till att fler får nära till ett grundutbud av varor, men längre till mer omfattande sortiment och fler tjänster.

De farhågorna är inget som i dag stör Kurt Gustavsson i Vena. Istället räknar han ner dagarna tills samhället åter ska få en mataffär.

Processen har tagit lite längre tid än vad han hoppats, men det känns tryggt att det är två lokala företagare som står bakom satsningen.

– Hampus är född i Vimmerby, det tror jag gör att han känner extra ansvar. De har ju haft fullt upp med campingen i sommar och de har alltid väldigt mycket för sig. Men nu känns det skönt att öppningen blir av, många Venabor har frågat mig när det ska bli, säger Kurt Gustavsson med ett smil.

Den kommande invigningen har fått honom att börja hoppas på fler nystarter. Han traskar fram längs Kristdalavägen och pekar på det vildvuxna fältet bakom platsen där butiken snart ska stå.

– När kommunen orkar klippa gräset vill vi att det ska bli ett område med boulebana och sittplatser.

Kanske kan till och med den gamla scenen som också ligger där få nytt liv igen.

– Det här är ingen by där man träffas och pratar särskilt mycket. Det saknar vi och det är lite det vi ska ha butiken till, att det blir en träffpunkt. Så var det faktiskt när Lifvs var här.

Men hur ska det gå med drömmarna om en livsmedelsbutik i Örsjö? När Barometern-OT förra sommaren träffade arbetsgruppen utanför den gamla lampbutiken presenterade de storslagna planer. En rejäl affär med närproducerade varor och sedan kanske en pizzeria och ett gym i anslutning. Precis som i Vena hoppades man att en ny butik skulle ge byn en naturlig träffpunkt.

– Här händer inget alls, säger byalagets ordförande Roy Runmark och blickar uppgivet mot byggnaden som i dag står där lika sliten och öde som för ett år sedan.

Han återvänder i minnet till det där mötet med arbetslaget förra hösten. Tidsfristen för de bybor som ville köpa aktier i projektet hade löpt ut. 315 000 kronor hade säkrats, men inte de 400 000 som krävdes.

Roy Runmark kör ner händerna i byxfickorna och sätter sig med en suck på huven av sin mörka Mercedes.

– Många var oerhört besvikna och det var jag också i högsta grad. Jag hade jobbat väldigt hårt med det här och luften gick ur mig. Men man måste se sanningen i vitögat. Det fanns ett stort intresse, men inte tillräckligt stort.

Många i samhället reagerade med besvikelse på beskedet. Andra såg misslyckandet som ett bevis på vad de alltid sagt, det kommer aldrig gå att driva en livsmedelsbutik i Örsjö.

Arbetsgruppen har lagt ner sitt arbete, men Roy Runmark har själv sökt kontakt med både Lifvs och 24food för att se om de kan erbjuda en väg framåt.

– De tackade för intresset, men mer än så har jag inte hört, säger han.

Trots motgångarna kan Roy Runmark inte sluta tro på sin hembygd. NBAB bygger nya hyreslägenheter i samhället, det är många barn i skolan och bakom lampbutiken skymtar byns nya besöksmål. I en ljusgul plåtbyggnad som tidigare var lager åt Örsjö belysning öppnade häromveckan en padelhall. Krånglande knän hindrar Roy från att själv testa banan, men han har hört att den redan är populär.

– Det är fantastiskt roligt att de vågar satsa. Jag pratade med ägarna, det kan kanske på sikt bli gym där istället för vid butiken som det var tänkt. Det är jättespännande och positivt.

Ju mer Roy pratar, ju mer lyser framtidstron igenom. Utvecklingspotential går att finna i byns varje hörn. För ett år sedan sa han att det var då eller aldrig en livsmedelsbutik skulle bli verklighet i Örsjö. Men nu, efter att satsningen misslyckats, är han inte lika säker på att det är kört.

– Man ska aldrig säga aldrig, jag är ju så dum så att jag fortfarande tror på idén, säger han och skrattar högt.

– Tiden var kanske inte mogen, vi var kanske för tidigt ute.

Roy Runmark gör en kort paus, innan han fyrar av ett brett leende.

– Kom tillbaka om fem år, så får vi se.