Det har bara gått några veckor sedan den 59-årige holländaren fattade ett avgörande beslut. Han publicerade ett pressmeddelande som slog fast att arbetet med att försöka bygga temaparken Witchworld i staden Almere hade avbrutits.

Det var ingen enkel handling för en man som lagt åtta år av sitt liv i projektet. Först i Mönsterås, sedan i sin holländska hemstad.

– Witchworld har gått sönder och det har även jag, sa han till pressen innan lämnade landet och reste till sin stuga i skogarna utanför Blomstermåla.

Där har han befunnit sig sedan dess.

När Barometern träffar Ton Theunis sitter han och skriver på sin tredje bok i fantasyserien med samma namn som den tänkta nöjesparken – Witchworld.

– Jag åkte hit för att få lugn och ro till att skriva. Jag hade också flera saker jag behövde tänka över, säger han.

Fritidshuset köpte han för många år sedan. Det är här, med skogen i ryggen och utsikt över stilla ängsmarker, han har författat många av de böcker som försörjt honom under det utdragna arbetet med temaparken. Sammanlagt har han ett 20-tal titlar på sitt cv, de flesta i deckargenren.

– Jag brukar fundera på en bok i nio-tio månader tills jag har hela historien i huvudet, sedan skriver jag allt på två veckor. Men den här gången har jag inte så bråttom, nu har jag ju plötsligt tid över, konstaterar han med ett snett leende.

Projektet i Almere är över. Den värsta sorgen har lagt sig, men inte bitterheten över omständigheterna som ledde fram till beslutet.

– Politikerna lät oss jobba med projektet i fem år i tron om att de stod bakom. Nu har vi insett att vi blivit lurade, säger Ton Theunis och gör en kort paus.

– Det var bättre i Mönsterås, där var de i alla fall ärliga mot oss.

Det var en sommardag 2010 som den reslige holländaren, tillsammans med Mönsterås kommunalråd Roland Åkesson och en liten armé av skulpterade tomtar och troll tog plats i en sal i Mönsterås gymnasium. Ton Theunis skulle få presentera sin storslagna plan på en temapark vid E 22. Anläggningen skulle innehålla både en trollby, sagoslott, talande träd, hotell och restauranger. Witchworld skulle locka hundratusentals besökare varje år och skapa en mängd nya jobb i området.

Den första presskonferensen blev chockartad.

– Jag hade förväntat mig någon enstaka journalist. Men det var fullt av folk, både tv-team och radioreportrar. De stoppade en mick under min näsa och frågade massa saker som ”när ska det öppna?”, ”hur mycket ska det kosta?” och ”var ska du få pengarna ifrån?”. Jag blev överväldigad av uppmärksamheten och försökte svara på frågor jag inte hade svaret på. Det blev för mycket.

För den samlade presskåren berättade Ton Theunis bland annat att parken skulle kosta cirka 500 miljoner kronor att bygga och att den skulle stå färdig år 2014.

Holländaren förklarade också att regionen, i och med Blå Jungfrun, hade en tydlig koppling till häxor och sagoväsen. Själv fångades han av den världen vid ett besök i den holländska sagoparken Efteling i unga år. Under en barndom präglad av våld och alkohol mindes han stunden som den första i livet då allt bara var lyckligt. Nu ville han ge den känslan vidare till andra barn.

Mönsterås, som både hade ledig mark och ett strategiskt läge vid E 22 var den perfekta platsen, försäkrade Theunis.

Hela bakgrunden till Witchworld-projektet i Mönsterås – skisser, tidningsklipp och bilder:

Politiker och ortsbor var övervägande positiva, om än något avvaktande.

– Det här kan mycket väl vara det största som hänt Mönsterås kommun, om det nu blir av, kommenterade exempelvis köpmannaföreningens ordförande.

För Theunis och hans team startade ett intensivt arbete för att göra planerna mer konkreta och än viktigare – hitta någon som var beredd att betala kalaset.

Månaderna gick, prislappen för Witchworld steg till 600 miljoner och vidare till 700 miljoner, samtidigt som den tänka öppningsdagen sköts längre och längre fram.

– Vi pratade med en del investerare, men på den tiden förstod vi inte att det inte räcker med ett samtal. Man måste bygga en relation och det tar lång tid. Vi hittade ingen som ville satsa på oss och nu i efterhand kan jag se att det var klokt av dem, vi var inte redo.

Till slut tröttnade Mönsterås kommun. I mars 2013 fick Ton Theunis ett brev från Roland Åkesson. Där lät kommunalrådet meddela att Mönsterås sagt upp den gemensamma avsiktsförklaringen som skrivits knappt tre år tidigare.

– Vi blev mycket besvikna, men jag bestämde att vi inte skulle kämpa emot. Kärleken var över. Du kan ropa hur mycket du vill, men hon kommer inte tillbaka.

***

Ton Theunis var ändå inte redo att ge upp drömmen om temaparken. Han vände åter till Holland och gjorde ett nytt försök i sin hemstad Almere. Nu skulle Witchworld byggas kring ett slott som stod halvfärdigt i utkanterna av staden. Precis som i Mönsterås försäkrade Theunis flera gånger om att temaparken skulle bli verklighet. Men åter fick bristen på finansiärer projektet att krascha. Det behövdes 20 miljoner euro för att ta över slottet och ytterligare cirka 80 miljoner euro för att bygga parken.

Theunis hävdar att han år 2016 hade långt gående förhandlingar med kinesiska finansiärer, men att de i sista stund drog sig ur när landets styre ville att investeringar skulle koncentreras på andra håll.

– Vi var så här nära, säger han och måttar några millimeters avstånd mellan pekfingret och tummen. Vi sjöng sånger i byggnaden och pratade om att vi skulle lära oss kinesiska.

Ton Theunis tystnar en stund.

– Under det här projektets gång har jag säkert tänkt ge upp ett tiotal gånger, men stunden då det föll igenom med kineserna var den tyngsta jag upplevt sedan vi startade.

Holländarens fruktlösa strävan efter att bygga temaparken kan framstå som åtta bortkastade år. Men så är inte alls fallet, menar han. Tvärtom.

Sedan starten i Mönsterås har drygt 500 studenter praktiserat hos Ton Theunis. Genom samarbeten med experter inom bland annat film- och robotteknik har Witchworlds kontor blivit en kokande kittel av kreativitet. Eleverna har skapat allt från 3D-figurer och tv-spel till dräkter och modeller för den tänka temaparken.

Hör Ton Theunis berätta mer om hur projektet i Mönsterås startade.

– Titta ska du få se, säger holländaren och kliver bort till ett skrivbord i stugans ena hörn.

Han tar fram en Ipad och sveper fram mellan ett myller av bilder och filmer med studenternas verk. Han visar ett klipp med en slags robotbyst av en gammal kvinna vars ansikte rör sig kusligt likt en riktig människa.

– Tänk dig att möta henne inne i parken. Tror du att hon kommer att vara snäll mot dig, frågar Ton Theunis retoriskt och skrockar nöjt.

Witchworld har också tagit emot människor långt från arbetslivet och fått pris för att man givit meningsfull sysselsättning åt personer med autism.

– Även om inte Mönsterås fick någon nytta av vårt projekt har det ändå lett till att flera hundra människor har kommit till användning och fått utvecklas. Det är något ändå, säger han innan han suckar djupt.

– Politikerna i Almere säger inte bara nej till mig, utan också till alla de här människorna.

Holländaren tycker inte att de som styr i staden visat tillräcklig uppskattning för det Witchworld har gjort. Varken när det handlar om sysselsättningen de erbjudit eller planerna de utvecklat för temaparken. Hade staden visat ett tydligare stöd hade det varit lättare att hitta investerare, menar Theunis. Nu har politikerna i stället valt att satsa på andra planer, som en jättelik botanisk trädgård och en internationell trädgårdsmässa som ska hållas i trakten om några år.

– Vi har hela tiden fått höra att det inte finns några pengar. Men det har bevisligen funnits, men inte för oss. Om de hade sagt åt oss att de inte trodde på vårt projekt hade vi blivit ledsna och besvikna men accepterat det. Nu har de i stället låtit oss jobba med det här i fem år och i tron att de stod bakom. De har lurat oss, säger Theunis.

I holländsk press har representanter från staden bemött kritiken. Bland annat genom att förklara att de inte tror på Witchworlds affärsplan. Något som initiativtagaren själv fnyser åt. Thenuis menar att det finns en tydlig kalkyl som visar att parken skulle fungera.

Vilket ansvar känner du för alla som lagt ner tid och kraft på Witchworld i tron om att parken skulle stå färdig vid det här laget?

– Stort ansvar, det är därför jag inte ger upp. Mitt folk har rätt att förvänta sig att jag är med dem. Tror du att jag kommer att överge dem? Aldrig i livet. Vi planerar hur vi ska gå vidare härifrån, vi är inte klara än.

Det har gått åtta år sedan du startade och du har fortfarande inte hittat några finansiärer, vad talar för att du någonsin ska göra det?

– Det faktum att investerare har ringt de senaste veckorna och bett om att få träffa mig. Andra städer i Holland har också hört av sig för att fråga om vi vill testa där. Mycket har hänt sedan vi avslutade projektet i Almere. Jag kommer att göra något nytt men nu vill jag inte skrika ut det från hustaken. Då kommer många säga ”där är han igen, det kommer aldrig funka”.

Kan du förstå att folk är skeptiska?

– De flesta som är skeptiska vet inget om hur det här fungerar. Det tar många år att hitta investerare. Alla har rätt till sin åsikt, men jag önskar att de baserade den på någon slags kunskap.

Många hade nog givit upp, vad är det som driver dig att fortsätta?

– Jag vill inte jämföra mig med kända människor, men skulle du sagt till Galileo Galilei att var tyst? Att Leonardo da Vinci skulle sluta skapa? Eller att Wright-bröderna inte skulle försöka bygga ett flygplan? De jobbade i åratal utan att någon trodde på dem. Jag tror att det här är vad jag måste försöka göra så länge som jag har möjlighet. Jag vet att parken skulle fungera.

Ton Theunis dröm om Witchworld är i högsta grad levande. Om inte annat blir han påmind varje gång han kör förbi det område vid E 22 där anläggningen från början var tänkt att ligga.

Holländaren ler.

– När jag och min fru åker förbi platsen, vilket är rätt ofta, så säger vi alltid till varandra ”det var här”. Då brukar jag tänka ”vilket slöseri att det inte blev av”.

Ton Theunis är fortfarande övertygad om att temaparken skulle ha fungerat i Mönsterås.

– Om man hittade en investerare skulle man lätt kunna starta det på nytt. Det vi skulle ha med oss om vi skulle försöka igen är fem års extra erfarenhet. Allt är planerat och redo.