Nästan hela familjen med mamma Marina, pappa Oscar och döttrarna Alexia och Nikki är samlade den här eftermiddagen. De som saknas är äldsta dottern Kazandra och sonen Ludwig.

Det råder inga tvivel om att det är en familj som lever och andas häst. Oscar Ginman är uppvuxen i stallet med en pappa som var travtränare. Han har jobbat hos flera travtränare och även om han numera har ett vanligt jobb så kör han en del lopp på Kalmartravet.

Marina Ginman har jobbat med både trav- och ridhästar innan de startade upp ridskolan, som går under namnet Furudals Ponnycenter. Dels på ridskola och dels som tävlingsryttare i monté. Nu är fokuset helt på ridskolan.

Familjens döttrar 17-åriga Kazandra, sjuåriga Alexia och femåriga Nikki delar också intresset. Bland annat red Alexia SM i ponnygalopp i somras.

Hur är det att ha en familj där alla är så samlade kring ett gemensamt intresse?

– Det underlättar och man har ganska mycket förståelse för den andra, det blir inget tjafs. På fredagar är Oscar alltid på travet, jag vet att han är borta då. Det snittar på två gånger i månaden. Det blir ett gemensamt intresse. Det skulle inte alls vara samma sak om att man skulle leva med någon som är ointresserad. Det hade inte gått. Du orkar inte ha så många hästar själv, säger Marina Ginman.

***

För nio år sedan köpte paret gården i Vassmolösa. På den tiden var det fler stora hästar, men allt eftersom tiden gick byttes de ut mot ponnyer. Marina beskriver det som ett naturligt steg.

– Då var det tävlingshästar och mina montéhästar. Vi sålde den sista stora hästen för två år sedan ungefär, säger Marina Ginman.

Oscar Ginman flikar in.

– Montésporten är rätt tuff, man måste nästan ha egna hästar för att kunna tävla, säger han.

Idén med att starta en ridskola har funnits med länge. För Marina var det lite av en barndomsdröm som slog in när de startade upp verksamheten som nu är inne på sin andra termin.

– Jag är från Stockholm och red på ridskola. Sedan hade jag en ponny uppstallad där det fanns en privat ponnyridskola. Då tänkte jag att en sådan skola ska jag också ha.

Två kvällar i veckan har de ridskola med fasta grupper och på helgerna är det dags för ridlekis där det är mer fritt. Då kommer det lite yngre barnen.

Det är speciellt att ha en ridskola hemma på gården. Familjen Ginman beskriver stämningen som familjär och det blir nästan som en fritidsgård. En del av Nikkis och Alexias klasskompisar är elever och ibland har de med sig sina syskon.

– Då är de här inne och leker, hoppar studsmatta och leker med fåren. Plötsligt sitter de här inne och äter pannkakor, skrattar Marina.

Det känns som att det är väldigt socialt?

– Det är ofta mycket barn här. Är det inte lektioner kommer de ofta hit och hjälper till och rider ponnyerna i skogen. Då gäller det att de är snälla för barnen har inte ridit så länge. Jag är imponerad över mina ponnyer, att de kan galoppera i bredd utan att hitta på bus.

****

Hur ser då en vanlig dag ut för en familj där allt kretsar kring hästar? Vanligtvis ringer väckarklockan vid femtiden på morgonen. Då är det dags för utfodring och hästarna ska ut i hagen innan stallsysslor och gårdssysslor ska avverkas.

Mellan varven ska lektionerna planeras och hästarna som inte går lektioner ska tränas. Det innebär ofta en resa till travet. När dagen sedan går mot sitt slut ska hästarna utfodras.

– När man kommer in sedan är det inte så att man slår på tv:n utan man går och lägger sig för då är klockan 22.30, säger Marina.

Oscar skrattar till.

– Nu var du optimistisk, 23.30 snarare, säger han.

Hinner ni med något annat än hästarna?

– Vi försöker att kolla på Idol på fredagarna. Men fråga inte om tv-program, skrattar Oscar, som svar.

Båda är lika involverade i verksamheten. Annars hade det inte fungerat, berättar de.

Vad är det med hästarna som driver er?

– Det är kärleken till hästarna och vi är lite tävlingsmänniskor, men det finns så många discipliner man kan tävla i. Tävlingen är lite pricken över i:et, säger de.

****

Av de 14 ponnyerna, där majoriteten är shetlandsponnyer, som nu står i stallet har en del funnits med från början. Resten har köpts in genom åren och används både som tävlingshästar och ridskolehästar.

– Eftersom vi håller på med både ponnytrav och hoppning så har vi kanske riktat in oss mer på mindre ponnyer, säger Marina.

Det finns också ytterligare en anledning till det. Marina förklarar att det ska vara en ridskola för de lite mindre barnen. På ridskolor är det ofta så att man måste var sju år och uppåt, även om det ibland finns knattegrupper.

– Vi har från tre år. Har man en tre-fyra-åring finns det ofta inte så många aktiviteter. Det kan finnas gymnastik och så, men rida kan de göra tidigt. Man ska växa ur sin ponny och inte i den, säger Marina.

I stallet står det också några b-ponnyer, som en del ryttare kan rida tills de fyllt 12 år.

– Måste man sedan byta ridskola är det en fördel om man kan rida reda för det är ofta långa köer till ridskolor om man är nybörjare. Vill man vara kvar här finns det alltid möjlighet att köra också. Shetlandsponnyer är så allround. Det är en väldigt trevlig ras. Många har nog en bild av att de är busiga och envisa, men jag tycker inte det om de har blivit rätt hanterade från början.

Hur tänker ni med ridskolan framåt?

– Vi vill ha det så som vi har det nu. Grupperna är nästan fulla men vi vill nå ut till flera med vårt ridlekis.