Matilda Johansson: ”Det kanske piggar upp med plastgräsmattor i Eslöv – men i vår gästhamn?”
Det var som om jag hade slagit i huvudet, trillat ner i ett kaninhål och vaknat upp i en Alice i underlandet-värld. Fast på ett dåligt, inte alls upplyftande, vis. Baksmälla och otrevliga hallucinationer.
En asfalterad kulle, grälla platsgräsmattor och några ledsna palmer. Ja, där har vi numera Kalmars nuna utåt. I juli skrev Barometern om byggplanerna i gästhamnen. En artikel som jag önskar att jag hade läst innan jag stod där vid kajen och blev livrädd för budskapet på det uppspända skynket:
”Ölandskajen – tack för 170 år. Nu har vi rustat dig för ytterligare 100 år”.
Jag stod helt perplex, i vad som kändes som timmar, och stirrade på skylten och asfaltskullen. Vad i..? Är det klart? Är det här tacken? I min värld hade det lika gärna kunna stå: ”Fuck you, Ölandskajen”.
Efter lite sedvanlig googling senare samma dag gick det upp för mig att det är själva KAJEN som är klar. Men sen när började folk bry sig om markarbete? Hade det inte varit bättre med ett skynke där det står något i stil med: ”Håll ut – här kan du snart pimpla rosé i en trevlig miljö”?
Gemene nybyggnationsoinsatt kalmarbo och desillusionerad turist ska väl inte behöva göra research för att inse att det inte har slitit sig totalt i kupolen hos någon beslutsmässig? Nu har jag i och för sig fått höra i efterhand att det står någon förklarade text bakom ett blomsterarrangemang. Men där och då var jag för paralyserad av huvudbudskapet för att gå på jakt efter det finstilta.
”Jag befarar att det här betyder att vi kan få leva med den asfalterade kullen, till så kallad ”pop-up park”, i två somrar till.”Matilda Johansson
Men vad är det då som väntar vår gästhamn?
I somras fanns det inga färdiga ritningar och det gör det fortfarande inte. Men tydligen har det existerat någon form av arkitekturtävling. Och vann det gjorde ett koncept som vi kan kalla för ”Slott och koja”. Enligt tävlingsbidraget ska det smackas upp robusta paviljonglikande byggnader, där trä ska symbolisera staden och koppar slottet. De vill åstadkomma ”folklig lyx”. Schangtilt. Det som jag tyckte lät extra trevligt var att det inte sågs som en omöjlighet att en av paviljongerna kunde få en takterrass! Tänk er att sitta där uppe och sippa på en tolva Baileys i solnedgången. I övrigt spekulerades det om kafé, restaurang och vinbar.
Och ”Slott och koja” ska då helst stå klart till sommaren 2026, men senast sommaren 2027.
Jag befarar att det här betyder att vi kan få leva med den asfalterade kullen, till så kallad ”pop-up park”, i två somrar till. Gestaltningen påminner om de där sommargatorna som det går inflation i nuförtiden. Det är alltså gator som spärras av för trafik och pimpas till för häng. Och det är väl kanske en kul grej, men måste alla se ut som ambulerande tivolin? Jag har inte en susning om hur det går till men det känns ju som Sveriges samtliga kommuner har varit på ett sommargata-konvent och fått kryssa i vad de vill ha för merch skickat till sig. I min fantasi var det även bjudsprit inblandat och en riktig Rio-stämning rådde. Och vad vet jag, det kanske piggar upp med plastgräsmattor på en bakgata i Eslöv, men i vår gästhamn?
Nåväl. Med tanke på hur många år det här bygget ska ta så hoppas jag på ett storslaget slutresultat. När jag står där och blickar ut över ”Slott och koja” vill jag känna känslan av att ha trillat ner och vaknat upp i ett bra kaninhål.
