Dementa ligger i sin egen avföring

”Vårt ledord gott liv – varje dag innebär att våra medarbetare arbetar nyfiket, engagerat och uppmuntrande där den boendes individuella behov och önskemål ständigt är i fokus.” Så beskriver bolaget Norlandia Care sin äldreomsorg på sin hemsida.

Men att leva upp till de fina orden är svårare. Barometern har pratat med sju anställda på Norlandias äldreboenden i Kalmar. Alla vittnar om mindre personal och fler arbetsuppgifter efter att Norlandia tagit över.

– Jag var själv, det fanns ingen vikarie. Jag fick låta en människa ligga i sängen i tre timmar, berättar undersköterskan Sara för Barometern.

Eftersom hon och de övriga anställda är rädda för att mista jobben om de uttalar sig kritiskt har vi valt att ge dem fingerade namn.

Kritiken handlar om äldreboendena Liljan och Ståthållaren. Mest pressad är situationen på Ståthållaren. Där berättar anställda bland annat om dementa som lämnats liggande på golvet efter att de ramlat.

”Personal tvingas lämna vårdtagare liggande på golvet eftersom det inte finns möjlighet att klara av situationen själv. Det krävs två för att lyfta med lift”, skriver Sara i ett mejl vid ett annat tillfälle.

Andra äldre får inte hjälp med hygienen.

”Boende får gå med avföring i byxorna för att personal inte kunnat byta skydd själv,” skriver Sara.

– När de har kissat eller bajsat. Då får de vänta tills det kommer en personal till, som kan hjälpa till. Det kan handla om ett par timmar, säger Ida, undersköterska på Ståthållaren.

Orsaken är ensamarbete. På varje avdelning finns åtta äldre, varav flera demenssjuka eller psykiskt sjuka. Vid viktiga tidpunkter som morgon, lunch och kväll har boendet bara en personal på varje avdelning.

– Man jobbar i två plan, och tvingas lämna det ena planet för att springa till det andra, säger en anställd till Barometern.

De äldre behöver hjälp med allt från hygien, påklädning, toalettbesök till att äta. I många fall, till exempel när de ska upp ur sängen på morgnarna, för att byta blöjor eller om de har ramlat omkull, krävs två anställda för att hjälpa dem på ett säkert sätt.

Det gör att personalen tvingas lämna de åtta äldre på sin avdelning utan uppsyn.

Hur ofta är det som ni inte har tid att hjälpa?

– Varje dag. När jag kommer till jobbet har jag alltid en klump i magen. Ibland är jag gråtfärdig för att jag inte hinner. När man inte ens hinner trösta någon som är orolig. De som är demenssjuka behöver närkontakt. Och jag står upptagen och måste säga till dem att vänta, säger Therese.

En anhörig bekräftar bilden. Hen har en släkting som bor på Ståthållaren.

– De ligger och ropar länge innan hjälpen kommer. Det finns ingen personal som kan hjälpa dem. Förut, när God Omsorg ägde det var det en pärla, men i dag handlar det bara om pengar, säger hon.

Även på Liljan beskriver anställda hur de tvingas lämna äldre utan uppsyn.

– En undersköterska har sex äldre att ta hand om. Plus att man ska hjälpa till på en avdelning till. Det är inte hållbart. När jag jobbar på en avdelning måste jag gå ut och hjälpa den andra avdelningen. Då står de sex boende på min avdelning och väntar, säger Ulrika, undersköterska på Liljan.

På Norlandias hemsida beskriver bolaget hur man satsar på sociala aktiviteter:

”Vi erbjuder dagligen aktiviteter och kulturella evenemang, goda och vällagade måltider samt professionell och ansvarsfull vård och omsorg [...] Vi eftersträvar att samtliga boende ska uppleva ett gott liv – varje dag”, skriver bolaget.

I verkligheten är det svårt att hinna med det sociala. Personal berättar om äldre som hittills inte varit utomhus under 2017.

– Det ska vara en aktivitet på förmiddagen och en aktivitet på eftermiddagen. Men vi hinner inte. Det blir inga aktiviteter, säger Ulrika.

– Det som står på Norlandias hemsida är rent ut sagt lögner. De äldre kommer inte ens ut på promenad. Jag vet en person som inte varit ute på sex månader. Enda gången han varit ute var när han åkte till akuten, det kan knappast räknas som promenad, säger hon.

I stället får de gamla på Liljan vänta för att få hjälp med basala behov.

– Vi har äldre som får sitta på toaletten en halvtimme ibland, och vänta på att personal ska komma och hjälpa dem, säger Ulrika.

Samtidigt som personalen har minskat har antalet arbetsuppgifter ökat. Personalen ska numera laga och beställa mat, lägga scheman och beställa inkontinensskydd, bland annat.

– Vi har ingen rapporttid. Det har de sparat in på. Den ena börjar klockan 15 och den andra slutar 15, säger Marianne, undersköterska på Liljan.

Dessutom ska personalen på båda boendena själva ringa in vikarier. Men det är inte alltid som sjuk personal kan ersättas.

Therese, anställd på Ståthållaren, visar upp grundschemat för boendet. Där är det ensamarbete på minst en avdelning varje morgon mellan 07 och 08, varje kväll mellan 19 och 21, samt på helg­eftermiddagar. Men i verkligheten är situationen ännu mer pressad. Tre av tjänsterna i schemat är vakanta, och ofta lyckas man inte få in vikarier.

Förra året ledde situationen på Liljan till massuppsägningar.

– Åtta stycken sade upp sig på mindre än ett år, halva personalstyrkan. Det var så ont om folk att det var fruktansvärt, säger Malin.

Även två av de anställda Barometern talat med har sagt upp sig efter att Norlandia tog över. Och ingen av de sju vi talat med skulle vilja att deras egna anhöriga bodde hos Norlandia.

– Det är ett så stort företag. Och så fruktansvärda förhållanden. Det är inget gott liv för de äldre. Jag skäms för att jobba där, säger Therese.

Äldreboendet Ståthållaren