Birgitta Hultman: Birgitta Hultman: ”Stort tomrum när konkurrenten har tystnat”
Jag är mycket medveten om att det inte är synd om mig, men det känns fattigt på frukostbordet med bara en tidning. Under många år, både som nattchef, nyhetschef och reporter, har jag vant mig vid att alltid först titta i Östra Småland: Vad har de för egna nyheter, hur har de skrivit om det som också jag bevakade? Hur kommenterar ledarsidan politiken i stort och lokalt?
Först efter en sådan genombläddring har jag i lugn och ro övergått till Barometern-OT.
Många av mina kolleger har tidigare jobbat på Östra Småland eller Nyheterna, och många har berättat om den råa, men hjärtliga tonen på Amerikavägen. Själv har jag alltid hållit mig till förstatidningar som Barometern-OT och DN, men de första journaliståren tillbringades på Arbetet Väst i Göteborg, salig i åminnelse. Där kunde man verkligen snacka om lillebror i förhållande till Hjörnes GP.
Men jag är uppfödd med Östra Småland, de alla första tidningsminnena är förknippade med rädslan för mordbrännaren på Öland, någon gång i början av 1960-talet. Men den jag minns bäst var fotografen Ingvar, jag tror han hette Johansson, med sin trenchcoat och stora kamera på magen. Det var nog en Rolleiflex, en sån där som man fällde upp locket på och tittade ner i. Han rapporterade om allt och alla som rörde sig i Nybro.
Nu tänker jag mest på tomrummet som kollegerna på Östra Småland/Nyheterna lämnar efter sig. Det var ju vi som tillsammans, men i god konkurrens, var envisa bevakare av det offentliga livet i länet. Allt från den dagliga kommunposten till fullmäktige. Nu är risken stor att man blir alldeles ensam reporter på allt detta, andra medier är inte särskilt intresserade.
Det är inte synd om mig, men det är fortfarande svårt att vänja sig vid att inte kunna läsa hur konkurrenten skriver och vilka nyheter de har fiskat upp på egen hand. Sedan är det tråkigt rent fysiskt att inte ha en kollega att skicka ett menande ögonkast till under ett långt fullmäktigemöte, eller att luncha med i pausen.
Sydöstra delen av landet hade länge privilegiet att ha orter med två bevakande tidningar. Det var också normalläget i de flesta större svenska städer fram till 1990-talet, därefter hade allt färre städer två tidningar. Oskarshamn och Kalmar stack ut tillsammans med några andra kommuner, och vi kunde med rätta hylla och tro på konkurrensen.
Visst har vi fortsatt digital konkurrens från många andra, men när det kommer till de dagliga, nödvändiga bevakningarna av vad våra förtroendevalda politiker har för sig, då var det ofta bara Östra Småland/Nyheterna och vi. Nu är det bara vi kvar.
Det innebär samtidigt att Barometern-OT:s ansvar ökar. Ansvar för att vi inte blir lata, att vi kollar fakta och publicerar så snart som möjligt. Kort sagt, att vi jobbar på som hittills. Jag lovar att göra mitt bästa.
