Birgitta Hultman: Birgitta Hultman: ”Avgång som utlöste oväntad kalabalik i S-leden”
Här behövde inte Johan Persson försöka spräcka Alliansen, för den var sedan länge itu. Inte heller behövde han försvara en skattesänkning som de flesta inte ville ha, allra minst egna partiet. Eller binda sig vid andra borgerliga förslag och sedan stå fast vid dem med halvreligiös trohet.
Allt det där slapp Johan Persson. I stället kunde han tillsammans med kommunalrådskollegan Dzenita Abaza tuffa på som tidigare, med ökande befolkningssiffror och bostadsbyggande som god medvind. Dessutom i fortsatt god sämja med underfundige centerpartisten Ingemar Einarsson och Vänsterns Liselotte Ross, som blivit allt varmare i kommunalrådskläderna.
Årets stora dramatik inom den lokala socialdemokratin utspelade sig i stället på en annan arena, nämligen regionen. När mångårige ordföranden Anders Henriksson fick ett ännu finare uppdrag som SKR:s andre vice ordförande, utbröt oväntad kalabalik i S-leden.
Partimedlemmarna i norra och mellersta länsdelarna hade uppenbarligen tröttnat på Kalmardominansen och gaddade ihop sig mot kandidaten Mattias Adolfson. Han var ganska ny inom regionpolitiken, men sågs ändå av många i söder som given kronprins.
Men i matchen mot Angelica Katsanidou stod han sig slätt, och tvingades dessutom hålla god min. För en socialdemokratisk vit man är det numera svårt att argumentera mot en välmeriterad kvinna med utländskt klingande namn, även om hon kommer från Överum.
En intressant följd av maktkampen blir ändå att Mattias Adolfson lämnar ordförandeposten i tunga samhällsbyggnadsnämnden. Där blir han troligen ersatt av Östra Smålands ledarskribent Peter Akinder, som blev arbetslös när Östra Småland sorgligen lades ner.
Det ska bli intressant att se hur han klarar att gå från att tycka om andra till att själv fatta beslut och bli granskad i ofta komplicerade och kontroversiella frågor.
Även när det gäller Sverigedemokraterna är skillnaderna mellan nationell och lokal nivå väldigt stora. Det finns visserligen inga lokala opinionsmätningar att stödja sig på, men den monumentala framgång som SD har haft nationellt, trots eller tack vare att de skulle utestängas från allt inflytande, har verkligen inte känts av i Kalmar.
Där har SD sju ledamöter i fullmäktige, men för en tämligen tillbakadragen tillvaro. Visst lägger de en del interpellationer och motioner, men som debattörer är de tama.
Precis tvärtom är det med fullmäktiges minsta parti, Miljöpartiet med sina två mandat. Ledamöterna Max Troendlé och Annika Carlsson Wistedt är mycket flitiga debattörer och ger ganska ofta majoritetens Johan Persson och Ingemar Einarsson en match.
Det har också Moderaternas ledare Christina Fosnes försökt göra, med blandad framgång. Hon har ändå inte duckat, utan drivit sin och partiets linje, men fullträffarna är lätt räknade.
Mest överraskande var hennes beslut att avgå. Förmodligen blir det den mycket yngre Måns Linge som tar över, vilket betyder att han får ta ett rejält kliv fram på scenen och visa vad han går för.
Liberalerna kan utses till fullmäktiges strävsammaste parti, med många egna förslag. Gruppledaren Carl-Henrik Sölvinger är påläst och tar ofta till orda, men är samtidigt lite väl korrekt och slätkammad. Detsamma kan sägas om KD:s gruppledare Christopher Dywik. Han är flitig i talarstolen, ibland på gränsen till snacksalig, men håller Södermöres fana högt.
Vilka blir då det kommande årets stora lokala frågor? En inte alltför vågad gissning är att det handlar om ny sim- och ishall, två folkligt angelägna projekt som kräver stora investeringar.
Moderaterna har hårt drivit frågan om att låta en privat firma bygga och göra kommunen till hyresgäst. Även om Johan Persson är pragmatiker vore ett sådant beslut självklart en prestigeförlust för S, och det finns ett starkt motstånd i de egna leden. Men i takt med att kommunens investeringar är på väg att slå i taket rycker det alternativet allt närmare.
