”Vi vuxna måste få tillbaka vår respekt”
Den 1 och 2 oktober läser jag artiklar som tar upp att unga har mindre respekt för vuxna. Jag och mina kollegor som jobbar i de lägre åldrarna, förskoleklass till mellanstadiet, märkte av denna förändring för länge sedan och vi har länge pratat och undrat över vart denna respektlöshet och ifrågasättande kommer ifrån.
En sexåring som står och tittar på mig och säger “Jag lyssnar inte på dig för du bestämmer inte över mig.” Tyvärr har det eskalerat.
Det är fler som har mist respekten, använder fulare och grövre ord emot oss vuxna och så hotar dom med att berätta för sina föräldrar. När man säger “När du är i skolan är det jag och alla andra vuxna som bestämmer över dig” så kan man ibland bara få ett hånleende från eleven som sedan springer iväg och skriker “Det gör du inte alls din idiot”.
Det är inte undra på att det ser ut som det gör på gatan och i samhället med tanke på hur tidigt i åldern barnen börjar tro att de bestämmer och mister sin respekt mot oss vuxna.
Hur kunde det bli så här i skolan har vi frågat varandra. Vi har varit inne på att det ställs mindre krav på våra barn hemma och att de får allt mer bestämmanderätt. Sedan kommer de till skolan där det ställs krav och då blir det krock.
Dessa tankar bekräftas i båda artiklarna, att barnen har mer bestämmanderätt hemma och mindre krav.
Varje dag hör jag föräldrar som ska hämta sina barn på fritids stå och be dem komma om och om igen för de måste hem så de till exempel hinner till en aktivitet. Barnet svarar hela tiden “Jag ska bara…”. En liten sak kan man tycka, men här är det barnet som bestämmer över den vuxna. Det blir en stor sak när det upprepas dag efter dag.
Ibland känner jag en frustration och en hopplöshet när jag är på jobbet och hör och ser dessa barn som tror att de bestämmer och inte har någon respekt för oss vuxna. Det är dom som en gång ska ta över i samhället efter oss.
Vi vuxna, både i skolan och i samhället i stort, måste få tillbaka vår respekt.
Vi i skolan och föräldrar måste stå enade och jobba ihop.
Vi måste hjälpas åt för att få våra barn att inse att det är vi vuxna som bestämmer och att vi gör det för att vi bryr oss om dem. Uttrycket “Ramar och kramar” är så bra. Våra barn och ungdomar behöver både ramar och kramar för att må bra och växa upp till bra medborgare som ska ta över efter oss.
Vi måste orka och vi måste vara envisa. Håll i och håll ut.
En pedagog som håller i och håller ut ett tag till
