”Skräckresan till avkroken Kalmar”
Bakgrunden till den nya skräckresan var att jag i god tid har beställt en tur- och returbiljett på flyget till Frankfurt. Biljetten levererades. Några veckor innan resan fick jag dock beskedet att turen tillbaka till Kalmar var inställd tills vidare. Jag fick boka om den delen till Köpenhamn och samtidigt beställa en tågbiljett på Öresundståget.
När jag var på väg hem verkade allt fungera. Flyget landade i tid. På stationen följde jag infoskärmarnas anvisningar om att de första vagnarna skulle till Kalmar och de sista till Hässleholm. Jag kunde utan stress äntra tåget. Lite nackdel blev visserligen att man nuförtiden inte kan boka sittplats på den här internationella tåglinjen och alla vanliga sittplatser var upptagna. Men jag råkade klättra upp med mina väskor på ”bagagevagnen” där både större väskor och cyklar kan samsas och det finns sidomonterade, nedfällbara säten.
Nästa stationen steg av flera passagerare. Det blev en plats ledig i den vanliga vagnen. Jag kom fram dit och den stora väskan kunde jag efter lite möda tvinga in mellan två stolrader. Jag började slappna av. Tåget skulle vara i Kalmar strax innan klockan 19,00.
Konduktören uppenbarade sig efter Malmö. Tittade på min biljett och förklarade att jag satt i fel vagn, då framdelen ska stanna i Hässleholm och resten går vidare till Kalmar. Ja, det var fel information på skärmarna. Du måste flytta bakåt, sa hon.
Jag slet fram min stora koffert och med den tunga handväskan i andra handen påbörjade jag min vandring. Vagnarnas mitten är nedsänkt med trappor så jag kämpade mig genom tre välfyllda vagnar samt 18 trappsteg med mina väskor. Där blev en sittplats precis ledig och jag återigen kunde manövrera in min resväska mellan två stolar. Men säg den glädje som varar länge! Vi kom knappt in i Hässleholm när konduktören meddelade att tåget på grund av signalfel inte kan gå vidare. Vi måste stiga av. Vilket vi gjorde. Himmelen grät med oss strandsatta passagerare, så vi började bli lite blöta.
I en annan värld skulle man tänka sig att en SJ-anställd person uppenbarar sig och ber oss att ta plats i vänthallen och invänta meddelandet om ersättningsbussar. Det hände dock inte. De erfarna resenärerna tog vägen direkt till en hållplats utanför stationen, där det stod en fastmonterad skylt för ersättningsbussar, vilket antyder att det är en ganska ofta förekommande företeelse. Vi andra följde efter de rutinerade. Regnet började bli lite tätare och temperaturen sjönk till åtta grader.
Efter en timme dök en buss upp. Den attackerades av folk utan större bagage. Jag hade inte en chans. De tursamma åkte iväg men de väntande blev bara fler, då under tiden kom in flera tåg. I ren desperation ringde jag SJ för att rådfråga dem. Gäller det Örsundståget? Då får du ringa dem, löd svaret. Då ringer jag den kundtjänsten. Har du köpt biljetten hos SJ? Då får du tala med dem, fick jag höra. Jag ger upp och fortsätter frysa i mina genomblöta kläder.
Drygt två timmar har gått. Det har hunnit bli mörk när en ny buss uppenbarar sig. Den är tydligen inte är bered på passagerare med stora väskor, så mina får inte plats i bagageutrymmet. Trots chaufförens protester klättrar jag då upp på bussen med väskorna. Jag får hjälp av några snälla medpassagerare.
Bussen tar oss till Älmhult. Där hinner jag äta en hamburgare på stationen innan jag med mina sista krafter kånkar upp väskorna på tåget. Halvsovande drömmer jag om den hägrande nya SAS flyget till Arlanda. Några minuter efter 23,00 är jag äntligen här. Hemma i avkroken Kalmar.
Tamas Lakatos
