”Ersätt tågen med bussar med mycket hög komfort”
Av någon outgrundlig anledning överskattar ni regionpolitiker betydelsen av Stångådalsbanan. Och när du ger uttryck för att ta pengar från vården till tågtrafiken, ja då har du passerat anständighetens gränser. I själva verket är trafiken på Stångådalsbanan förknippad med en lång rad problem av vilka jag nedan drar en del.
Ekonomi och resande
Kostnaden är alldeles för hög i förhållande till resandet.
Trafikstörningar
ATC-fel (signalsystem), Spårbrott, Solkurvor, Lövhalka, Folk på spåret, Ej Trädsäkrat (inställt vid stormvarning), Fel på Tågen.
Ersättningstrafik med buss, vilket flitigt används, kan vara förplanerad och då brukar det fungera bra.
I de fall det uppstår trafikstörningar hastigt blir det betydligt knepigare. Var och en förstår ju att det inte står en buss runt hörnet. Nej, i sådana här situationer tar det tid. Tågoperatören beställer bussar av ”bussakuten”. Den initiala informationen blir då ”buss beställd men ej bekräftad”.
Resenärer som ringer och undrar när det kommer en buss kan då bara få svaret att ”vi vet inte riktigt, med buss är beställd”. Det händer att folk får vänta två timmar – ja, ibland ännu mer. Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.
Det här sätter en enorm press på trafikledare, kundtjänstpersonal och ombordpersonalen. Ibland är det nästintill upploppsliknade. Och då kommer vi ju även in på arbetsmiljöproblem.
Allt detta återkommande strul förstör inte bara tilltron utan kostar också en massa pengar i form av ersättningsbussar och resegarantiersättningar och byråkrati. För resenärer kan det handla om lönebortfall, missade möten eller kvalitetstid.
Dyr trafik
Det är cirka tre gånger så dyrt att bedriva tågtrafik som busstrafik. Trafikstörningar är även kostnadsdrivande. Vid ersättningstrafik står vi ju ändå med de fasta kostnaderna för tågen och dess personal.
Miljö
Tågen drar 8 – 10 liter diesel/mil. Dessutom står en massa bilar vid fällda bommar och spyr avgaser. Jag har som exempel överslagsräknat vid EN övergång här i Högsby. 14 bomnedfällningar/dag *tio bilar som står i två minuter = 280 minuter /60 = 4,6 timmar. OCH detta är bara vid en av många övergångar
Restidsmässigt
Kalmar – Linköping slår på 10–15 minuter, om man slopar Berga slår det på 5–10 min.
Så arbetsmarknadsargumentet håller inte vad gäller tågen förrän den dagen tågen kan köras betydligt snabbare, vilket innebär att banorna först rustas upp för åtskilliga miljarder.
Pulsåder
Gång på gång sägs det att Stångådalsbanan är en pulsåder. Jag håller inte med. E22 är nummer ett. Sedan kan man på mycket goda grunder hävda att riksvägarna, i detta fall riksväg 34 Ålem, till Linköping är pulsådern på dessa sträckor. Cirka 90 procent av alla motoriserade transporter går på våra vägar.
Riksväg 34 fick en helt ny och mycket bra sträckning Glahytt - Stora Aby (Rosenfors) 2010. Dessa är exempel på mycket bra investeringar som bidragit till snabbare, säkrare och komfortablare transporter.
Framtiden
Mitt förslag är att man ersätter tågen med bussar med mycket hög komfort. För betydligt mindre pengar skulle vi kunna köra timmestrafik. Det vore lyckosamt för resenärerna, personalen, skattebetalarna, säkerheten och miljön.
Jobba intensivt med Trafikverket och få till fortsatt upprustning av riksväg 34 Ålem, Glahytt (N om Berga) och Oskarshamn, gör Glahytt till 2:1-väg så blir det hela något alla vinner på. Förutom höjd säkerhet kortas restiden för alla.
E22 har också sträckor med betydande behov av förbättring.
Kan folk åka buss Kalmar - Stockholm kan man åka buss till Linköping. Ansvaret ligger hos er politiker.
Avslutningsvis måste sägas – att ta pengar till tågtrafik från vården är fullständigt orimligt!
F.d. trafikledare
