En elevs värld av möjligheter – eller begränsningar?
Det är frustrerande att vara en skolelev i en miljö där man uppmanas att utvecklas och tänka utanför boxen men ändå stängs in av begränsningar som sätter stopp för vår nyfikenhet och passion. När vi avslutat våra primära och huvudsakliga uppgifter och har en vilja att fortsätta att lära oss mer möts vi av osynliga murar som sätter stopp för oss elever dagligen.
De andra eleverna är fast i sina egna världar där de sitter och spelar något spel på datorn, pratar med någon kompis och gör allt förutom det som de verkligen ska göra.
Men där sitter den där eleven klar, beredd att ta sig an mer och svårare utmaningar och frågar läraren över fortsatt arbete. Men vilket svar får denna elev av sin lärare? “Gör någon annan uppgift i ett annat ämne” säger läraren.
Att bli hänvisad till ett annat ämne löser inget problem utan skapar istället nya. Vi elever vill fördjupa oss i just det ämnet som vi jobbar med. När vi känner att vi behärskat den huvudsakliga uppgiften sitter vi på en hunger att lära oss mer i just det ämnet, inte i något annat ämne. När lärarna då tvingar oss elever att flytta fokus till ett annat ämne känns det som att möjligheten att utvecklas i ämnet förstörs helt. Dessutom kanske det är likadant i andra ämnen, vi kanske inte har något annat att göra i ett annat ämne. Vi kanske redan är färdiga med allt där också.
Det framställs av lärarna som att det är ett misslyckande att vara klar. Ingen uppmuntran, ingen feedback, inget beröm, ingenting.
Dagligen hör jag lärare som säger att det är viktigt att arbeta med det man ska och visa ett engagemang och inte sitta och göra annat på lektionerna. Men när man sedan har gjort som lärarna vill och dessutom har en vilja att lära sig mer framställs man som jobbig och tröttsam. Lärarnas reaktioner när elever säger att de är färdiga och vill fördjupa sig ytterligare i ämnet ger oss elever intrycket av att vi är i vägen för lärarna istället för en tillgång. Det är här det uppstår en motstridighet mellan lärarens ord och handling. Läraren säger först att engagemang och vilja är viktigt men lärarens handling säger något helt annat när en elev är färdig.
Vad tror ni händer med en elev som ständigt blir bemött av en lärare med en suck och får som svar “gör något annat skolämne” eller suckande säger “är du redan färdig?”. Den eleven som alltid är färdig med allt ser lärarna som ett problem.
Den eleven som bara hade en ambition och en vilja att lära sig mer men som nu har gett upp i skolämnet och tycker nu att det är meningslöst att ens fråga om extrauppgifter.
Eleven som nu ligger med huvudet på bänken och bara väntar på att lektionen ska ta slut.
Vad händer då med den kreativa ådran hos den som älskar sitt ämne? Den riskerar att torkas ut, precis som färgen på en palett.
Låt oss gemensamt kämpa för en skola som uppmuntrar elever till skolarbete, en skola där de vuxna berömmer eleverna för sitt arbete. En skola där alla har rätt att lära sig hur mycket de vill.
I våra händer ligger framtiden. Med varje steg vi tar skapar vi förändringar och hopp. Vi må vara unga, men våra visioner är storslagna för vi är inte bara elever i en skolbänk utan vi är människor med brinnande passion och nyfikenhet som formar världen omkring oss.
Likt konstnärer som målar på en duk och skapar något alldeles unikt.
Varje liten handling, varje beslut och varje dröm formar den framtid vi tillsammans skapar.
Jag vill så mycket i skolan, varför hindrar ni mig?
Miranda Eriksson
