Händighet

Det var en träningsledig dag och farsan och jag planerade in en fixardag, men det var mest han som fixade. Jag utnyttjade min fina förmåga att göra helt andra saker. Som att göra kaffe, som att lyssna på musik, men så småningom varvade jag upp och det blev målning av badrummet medan pappa satte upp panel och målade om i sovrummet och sedan gled jag iväg för att spela tennis en timme och då tog pappa lunch.

Jag hann med ett set mot Stefan och det såg ut som om det skulle bli storpisk. Stefan gick fram till 4-1 och skickade iväg monsterservar. Men så kom jag på att jag senast när vi lirade hittade en dubbelfattad backhand och den plockade jag fram nu och kunde vända setet och vinna med 6-4.

Jag återvände hem. Till målningen. Och insåg att för varje yta som jag målade upptäckte jag nya områden som behövde målas. Områden som jag tidigare inte ens tänkt på. Det måste vara målandets förbannelse.

Eller så är det så enkelt att jag inte har det i mig. Händigheten.

Så är det nog.