Bakfylla

Så kom bakslaget.

Jag trodde nog, för en stund, att jag var en stålman. Som snabbt återhämtade mig från magsjuka, som repade mig blixtsnabbt efter okbensfraktur och operation och jag vilade knappt, jag styrketränade mindre än 24 timmar efter ingreppet och förvånades lite över att min kropp kändes piggare än tidigare.

Det gör den inte nu.

Det var lite som att gå in i väggen.

Jag ville helst sova vidare när klockan ringde, magen sved och jag var hungrig fast att jag precis hade ätit och jag kände mig trött och orkeslös, men jag var ändå tvungen att åka till träningen och byta om och följa med till Fredriksskans - lika bra att känga mig fast, annars kanske det visar sig att det inte saknar mig! - och vara med på passningsövningen innan det stora spelet och sedan fick jag vara linjeman - Pedro vinkades av för offside två gånger - och kunde se hur det b-betonade laget körde över det a-betonade, men sedan åkte jag hem och la mig i soffan.

Och var som klubbad.

Fick inte i mig mat, orkade ingenting och somnade framför TV:n och vaknade vid 04.00 på morgonen.

Idag har det känts bättre, men fortfarande är det bakfyllekänsla i kroppen. Inte för att jag någon gång varit bakfull, men jag kan tänka mig att det känns så här.

Jag måste kanske inse att jag ska lyssna på min kropp. Fullt ut. Och att den behöver återhämta sig.

Idag scannade jag av mitt huvud hus Ortopodteknikerna. Fick sitta med en strumpa över huvudet samtidigt som min huvudform lästes av.

Nu ska specialister tillverka ett skydd.