Omsorgspersonal: ”En del är så stressade att de kräks”

De älskar sitt jobb och har lång erfarenhet, men sedan pandemin fick fäste känner de rädsla över att gå till jobbet. Att inte känna att de kan skydda sig mot smitta innebär ett enormt stresspåslag.

De har hört att det just nu finns gott om skyddsutrustning. Men de upplever inte att de får tillgång till den utrustning som de skulle behöva för att känna sig trygga att jobba utan sitt eget liv som insats.

– Det är skillnad på omsorgspersonalens och sjuksköterskornas utrustning, sjuksköterskorna har säkrare utrustning. Varför ska det vara skillnad? Vi är ju de som är i fronten, som hela tiden jobbar nära omsorgstagaren. De säger att vi ska hålla avstånd, men det kan vi inte. Varför inte besluta att man ska gå in med munskydd hos alla brukare, för att skydda både dem och oss själva? Och inte bara ett munskydd tunt som ett toapapper, utan skydd mot droppsmitta, säger de och tillägger att många är besvikna över att facket inte har drivit frågan om munskydd hårdare.

Det händer att de får välja mellan att neka omsorgstagaren omvårdnad, eller gå in utan skyddsutrustning. Båda alternativen sker.

– Man blir så frustrerad. Vi går till jobbet med hela hjärtat, vi går in och gör ett jobb som kan vara farligt. Varför ska vi behöva kämpa för skyddsutrustning hela tiden? Vad skulle de som bestämmer om detta själva vilja ha för skydd om det var de som gjorde jobbet? De är välkomna att jobba hos oss så de får se hur det är i verkligheten. Det är som att vi lever i två olika världar.

Det är inte bara sin egen rädsla de ska hantera, utan även omsorgstagarnas. De äldre som sitter ensamma och bara träffar omsorgspersonalen sedan alla besök förbjöds på äldreboendena.

– Vi är deras trygghet.

De är inte förvånade över att viruset har kommit in på boenden i kommunen. De berättar om personal som flyttas runt mellan både olika hemtjänstgrupper och olika boenden för att täcka upp för sjuk ordinarie personal.

Från kommunens sida har man hävdat att man har stoppat inflyttning på boendena sedan en tid tillbaka. Men de anställda som tidningen har pratat med säger att det inte stämmer.

– Det har flyttat in folk på våra boenden hela tiden. Det är helt galet. Vi har sagt nej, att vi inte kan ta emot någon ny. Men vi blir överkörda.

I väntan på att evakueringsboendet för smittade ska kunna bemannas är det punktmarkering som gäller av till exempel dementa som är smittade.

– Det är inte lätt om man kanske är två personal på 10-12 boende och det är många olika diagnoser och sjukdomsbakgrunder. Många bekräftade och misstänkt smittade rör sig fritt för att personal inte hinner eller kan vara närvarande hela tiden.

Precis som sjuksköterskorna hävdar de att det brister i utbildningen av vikarier när det gäller viktiga rutiner och smittskyddshantering.

– Det är jättemycket vikarier inne nu. Och det är inte bara att det brister med rutiner för att man inte hinner sätta sig in i dem. I en del fall handlar det om språket också.

Arbetsdagarna kan bli långa då det är ett ansträngt läge med bemanningen, med många sjuka. Ett arbetspass kan vara från klockan sju på morgonen till klockan 21 på kvällen. De vet vikarier som jobbar både veckor och helger.

– Inom hemtjänsten är det också väldigt pressat. Det var pressat schema redan innan pandemin. Det finns ingen extra tid avsatt för att man ska hinna sätta på sig skyddsutrustning till exempel.

De säger att de tidigt påtalade för arbetsgivaren att det var viktigt med förberedelser och att ta fram skyddskit, men de kände inte att de blev lyssnade på. Det känner de fortfarande inte.