Barbro Grufman står och väntar på oss på Kattrumpan i Kalmar. Det är en alldeles förtjusande vinterdag med sol, klarblå himmel och minusgrader i luften.

Det är med andra ord en dag som gjord för att bada.

I alla fall om man frågar 70-åriga Barbro Grufman.

– Det är nästan två grader i vattnet, upplyser hon oss glatt medan vi byter om vid parkbänken på badplatsen.

I somras förverkligade Barbro, som till vardags bor i Sundbyberg, sin dröm att simma över Kalmarsund. Även om hon blev både sjösjuk och fick kramp på vägen klarade hon simningen mellan Färjestaden och Kalmar som tog tre timmar och 45 minuter i det vågiga vattnet.

Nu är Barbro tillbaka i Kalmar igen – den här gången för att träna inför världscuptävlingarna i vintersim i Skellefteå som avgörs i februari.

– Halva mitt hjärta finns i Kalmar. Varenda sommar är jag här. Jag och mina fyra vuxna barn brukar hyra en gårdsstuga på Ängö på somrarna, berättar hon.

Att simma långa sträckor är inte något nytt för Barbro Grufman. Som ung tävlingssimmade hon, när hon var i 60-årsåldern tog hon upp simningen igen och har idag det svenska rekordet på 1500 meter i sin åldersgrupp.

Hon även obesegrad i sin åldersgrupp i vintersim och nu laddar hon för att försvara sin titel vid världscuptävlingarna i Skellefteå där hon ska tävla i 25 och 50 meter samt 50 meter frisim i vattnet som brukar ligga på 0,2 grader på grund av kraftverket som ligger i närheten.

– Jag har tretton vinster på fem år på olika sträckor där och målsättningen är att vinna den här gången också.

Barbro började vinterbada för sex år sedan tack vare en envis väninna. Första gången kunde hon bara ligga i vattnet i 30 sekunder – numera ligger hon i 10-15 minuter ett par gånger i veckan.

– Det gör ont i handlederna och i nacken först, men det går över efter en minut och sedan är det bara att njuta. Då är det bara jag och änderna, skrattar hon.

Vinterbadet är en endorfinkick och rena friskvården för Barbro som visserligen är pensionär men fortfarande hoppar in och jobbar som förskollärare då och då.

– Jag kallar det inte för vinterbad utan för hälsobad. Jag blir av med stressen när jag simmar. I vattnet måste jag vara här och nu. Det är avstressande och jag mår mentalt väldigt bra av det.

Att vinterbada regelbundet har genom forskning visat sig vara positivt för hälsan. Men det gäller att skynda långsamt. Att bara kasta sig ut vattnet så här års är ingen bra idé utan ta det istället successivt rekommenderar Barbro.

– Du får räkna med att du måste tvinga dig i tre-fyra gånger, sedan börjar kroppen känna igen det. Det gäller att ha kontroll på andningen också och på fingrar, tår och yrseln. Man måste bli lite kroppsnörd för att hitta den rätta känslan. När jag tycker att det är för skönt då måste jag gå upp. Jag har alltid koll på klockan. Femton minuter är gränsen för min kropp.

Barbro pendlar en timme ett par gånger i veckan för att vintersimma vid Hellasgården i Nacka. Friluftsområdet erbjuder stege vid bryggan som hon uppskattar samt dusch och bastu som hon unnar sig ibland. Men att rusa direkt in i en varm bastu efter att ha vintersimmat tror hon inte på utan även här gäller det att ta det långsamt och värma kroppen successivt.

– Jag tror på det här som friskvård och att vem som helst kan vänja sig vid att bada på vintern. När jag simmade 450 meter uppe i Skellefteå var jag så i nuet att himlen hade kunnat ramla ned. Kan du må bättre i dagens stressade samhälle? Jag tror att vi måste tillåta oss att hitta någonting där vi varvar ner. Jag har testat yoga, men det är inget för mig. Att simma ger mig livskvalitet.

Det kallaste Barbro simmat i är noll grader. Hennes termometer visar mellan en och två grader den här förmiddagen på Kattrumpan.

Med raska steg kliver hon ned för stegen och lägger sig i vattnet. Hon ställer klockan på armen, simmar några tag och väntar på att jag ska komma i.

– Andas, andas, andas, säger hon när jag hyperventilerar på badstegen.

Jag tänker att jag verkligen vill ta något simtag för att visa Barbro att jag kan, men det går helt enkelt inte. Kroppen och hjärnan skriker stopp när axlarna kommer under vattnet och jag rusar uppför stegen. Det är så kallt att jag skriker högt på bryggan samtidigt som Barbro tycks njuta av sin simning.

– Titta, vad underbart vackert med solen, utbrister hon och simmar mot solen.

Solen? Sorry Barbro, tyvärr ingen sol i sikte när man håller på att frysa ihjäl.

Senare på kvällen kommer det ett mejl från stålkvinnan:

– JÄTTEBRA och STARKT gjort idag av dig.  Är imponerad av att du klev i ordentligt. Om du verkligen vill göra om det för egen upplevelse så hör bara av dig för jag är kvar i Kalmar ända tills  nästa måndag.