En artist tackar för sig – Piispanen lägger klubban på hyllan

Han kom till IK Oskarshamn 2013. Då som ett oskrivet kort som var sugen på att testa att spela utanför Finlands gränser. Sju säsonger senare är han en av de mest älskade spelarna i IK Oskarshamns 50-åriga historia.

– Det är som jag sagt tidigare, tanken var inte att vara här så länge. Oskarshamn har blivit vår stad, här har våra barn växt upp och det är här vi har våra hjärtan. Det är konstigt att tänka på när vi först kom hit och nästan tänkte ”vad ska vi göra här”, säger Arsi Piispanen och skrattar.

Och att Oskarshamn är hemma efter sju säsonger råder det inga tvivel om.

– Så är det, under säsongen har vi snackat med barnen om vad vi ska göra, vad vi har för möjligheter. De har sagt att ”ni kan flytta, men vi ska inte flytta”. Vi har aldrig haft någon anledning att flytta, varför ska vi flytta bara för flyttandets skull.

Har det varit svårt att ta beslutet att sluta?

– Under de senaste åren har jag ställt mig frågan om jag orkar spela en säsong till, har jag det som krävs. Tanken var att sluta redan efter förra säsongen, men sedan gick vi upp och jag fick chansen att prova på SHL-spel. Övriga finska spelare i SHL är i princip landslagsspelare, det har varit en ära att få vara med den här säsongen.

Känslan är att du kanske är bättre än någonsin – är det inte fel att sluta då?

– Jag tyckte jag fyllde min roll i laget, jag är nöjd med det och det har varit kul att spela. Sedan har det varit tufft med alla förluster. Men kroppen har varit hel och det är så här jag vill sluta. Jag vill inte avsluta med att bli hämtad av ambulans.

Och han kommer inte lämna varken Oskarshamn eller IK Oskarshamn. Han kommer nu bli tränare på juniorsidan.

– Jag känner att jag kan mycket om hockey och vill testa det här. Jag har mina tankar om hockey, hur man ska utveckla spelare och har sett mycket hockey och haft många olika tränare.

Är det en seriös satsning på en tränarkarriär?

– Tanken är så, men sedan har jag inte testat det här innan, det blir en ny karriär för mig. Men jag har för länge sedan bestämt mig att jag vill prova detta. Jag kommer göra det till 100 procent och tanken är att göra karriär, jag vill framåt.

Säsongen fick ett abrupt slut och Arsi fick ingen chans att bli hyllad inför den hemmapublik som älskar honom efter allt han gjort under sina sju säsonger.

– Det var ju tänkt att det skulle bli några matcher till, jag hann inte ta några bilder med familjen sista matchen och så. Nu blev det som det blev...

Sammanlagt blev det 296 allsvenska matcher, 179 allsvenska poäng, SHL-avancemang och 52 SHL-matcher med 17 poäng som facit.

Hade det inte varit häftigt att få ta emot publikens hyllningar?

– Klart det hade känts bra att få tacka alla för det stödet jag fått här under alla år. På det sättet är det synd. Men för egen del måste jag inte få den uppmärksamheten. Efter en sådan här säsongen kanske det inte är läge, haha.

Tror du att din tröja kommer hissas i Be-Ge Hockey Center?

– Det är faktiskt många som frågat mig det, men jag svarar alltid att jag inte vet. Det är inte jag som bestämmer sådana saker. Vi kan säga så här, att om det någon dag skulle bli så så vore det jäkligt häftigt. Det är ett stort bevis på vilken karriär. Men det är som sagt inte jag som bestämmer och det är inte därför jag blivit kvar här i sju säsonger.

Vem ska underhålla publiken nu?

Nja, jag tror de har pengar att skaffa en sådan spelare. Men det är faktiskt kul när grannar och andra personer kommer fram och frågar vem de ska gå på hockey och titta på nu. Jag uppskattar verkligen alla fina ord jag får och känner att jag gjort något för föreningen, det är jäkligt kul. Klubben är på väg åt rätt håll så jag är inte orolig. Det är en häftig resa jag fått vara med om.