Eva Bergquist Andersson: Varför har ingen noterat att prinsen höll på att åka i golvet?
Väninnan L och jag brukar vanligtvis duka upp både mousserande vin och snittar så fort ett kungligt evenemang visas på televisionen. Inte för att vi är rojalister; vi har inte ens diskuterat detta statsskick, utan för att det helt enkelt är så osannolikt att det finns en familj som framlever sina liv likt mänskliga barbiedockor att det måste beskådas under vissa former.
(För att inte nämna att det ger oss ett extra tillfälle att korka upp en flaska bubbel.)
Den här gången fick vi inte tillfälle att göra det under direktsändning utan fick vackert ta till SVT Play i söndags kväll, Men där vi satt i hennes kök med datorn, satte vi i vrångstrupen å det hiskeligaste.
Innan dess hade vi världsvant kommenterat de förbisvassande gästernas klädsel, gnällt på konstiga färgkombinationer, för stora urringningar samt Ebba Busch Thors spöklika hatt. Men när prins Carl Philip och Sofia skulle hiva över barnet till biskop Anders Wejryd slutade världen snurra.
- STOPP! STOPP! SÅG DU??!?! ropade jag så saliven smattrade rakt över dator och tangentbord. Vi spolade tillbaka en halv minut.
Vi såg inte i syne. Ärkebiskop emeritus Anders Wejryd höll på att tappa ungen vid 49:59 in i programmet.
Carl Philip och Sofia kastar sig framåt men Wejryd får snabbt grepp om ungen igen. Skadan är dock redan skedd: prinsen (inte Carl Philip) gallskriker sig igenom dopet. Sofia rör dock inte en min utan fortsätter med sitt katatoniska leende som hon haft sedan ceremonien började. tv-kommentatorerna säger inte ett ord. Carl Philip ser ut att vilja börja slåss.
Vi spolade tillbaka tio gånger till, och kunde bara konstatera att det faktiskt hände, fast i tysthet.
Skakade tog vi var sin pepparkaka och fortsatte titta på programmet ända tills man stängde dörrarna om gästerna inför den stundande lunchmottagningen, då bäbisen skulle ligga i den livsfarliga vaggan där gästerna skulle få titta närmare på underverket. Det verkar som om barndop tillhör de mer farliga situationerna i livet om man är kunglig. Först blir man nästan tappad och sen får man ligga i en vagga där kanten bara är 3 centimeter hög, och vaktas av två medelålders hovherrar - eller är det livvakter? som tycks vara millimeter från nervsammanbrott.
Jag förstår inte att ingen inom media tagit chansen att skapa rubriker trots att en hel värld kan se att Gabriel är nära att slå i kyrkgolvet. Media och kungahus låtsas som ingenting. Inte ens Svensk Damtidning, eller Hemsk Gamtidning som någon kallade denna publikation, har skrivit om tappningsdebaclet. Obegripligt. Värre än fake news; NO news, så att säga.
Tur att åtminstone jag och väninnan L har hökblick. Kom ihåg var du läste det först, om det nu dyker upp som scoop i någon tidning i efterhand.
För övrigt intet nytt under solen. Julstjärnan hänger stadigt i fönstret hemma, glödlamporna till ljusstakarna hade som vanligt gått sönder i källaren under året som gått och jag har för första gången på 24 år sluppit göra en paketkalender till barnen som numera har flyttat hemifrån. Livet leker, och vad gör väl då att man tappar prinsar utan att låtsas om det?
