Skådespelaren väljer fem favoriter: ”Vi är varandras pusselbitar på något sätt”

Årets mest hektiska period är här för skådespelaren, manusförfattaren och revyartisten Martina Arbman Sundén.

Samtidigt som hon jobbar som verksamhetsutvecklare på Kalmar teaterförening medverkar hon i Humorkollektivets julshow som har premiär den 23 november och i Kalmarsundsrevyn 2025 – All inclusive – som har premiär på nyårsafton.

– Nu går jag in i min scenkokong. Dessutom har jag en hel del beställningar nu och det är superkul, berättar Martina Arbman Sundén som sedan några år tillbaka även målar tavlor.

Att välja ut fem favoritsaker visade sig vara en knepig uppgift.

– Det här är jättesvårt, supersvårt. Jag är inte så ”sakig” av mig, utan det är mer tillfällena och minnena som betyder mycket för mig. Det är situationerna som är viktigast, säger hon.

”Jag älskar hattar och min solhatt representerar något som inte går att ha på ett bord; Australien, som är vår plats på jorden och som har blivit en viktig del av mig. Jag har en barndomsvän som har bott där sedan 2014 och 2019 åkte jag och min man Jan dit första gången. Australien golvade oss! Vi kände oss så hemma där. Sedan kom pandemin och när Australien öppnade igen 2022 åkte vi dit och var där i fyra och en halv vecka. I vintras flyttade min dotter dit och nu har vi precis varit där igen. Jag hade kunnat flytta dit, det är något med stämningen och folket. Jag blir så avslappnad när jag är där. Där använder jag solhatten hela tiden.”

” Det känns tråkigt och materialistiskt att välja mobilen, men jag har ju allt i den, precis som alla andra. Mobilen har ju allt, där har jag tillgång om jag ska skriva ned en idé till manus och där har jag musik. Facetime är också det bästa som uppfunnits! Sedan älskar jag att spela spel, både på mobilen och sällskapsspel. Candy Crush har jag spelat nästan varje dag sedan det kom ut och jag har kommit i 14 083. Monopoly go spelar jag också på mobilen. Jag lyssnar på böcker på mobilen också.”

”Det här är min bibel just nu. Manuspärmarna bor nära mig just nu, ha, ha. Men de får inte komma in i sovrummet. Jag sparar alla manus när showen är över, sedan återanvänder jag pärmen.”

”Festernas fest var vår bröllopsfest och vår dag då vi gifte oss. Dagen blev uppskjuten på grund av pandemin men tredje gången gillt fick vi äntligen gifta oss och ha en himla rolig fest. Jag och Jan träffades lite senare i livet, 2012. Jag jobbade i kassan på Fyra kök och han var stamkund där. Vi flirtade med varandra över disken och en kväll när var jag ute med Magnus Kviske kom Jan fram till oss. Jag presenterade Magnus för honom och sa att det var min bästa kompis och då vände sig Jan till Magnus och sa ”jag tror jag är förälskad i din bästa kompis”! Sedan dess har det varit vi två. Vi är varandras pusselbitar på något sätt. Den här fotoboken tittar jag i ofta, den betyder jättemycket för mig.”

”Målarknivarna representerar måleriet för mig. Jag använder inte penslar utan knivar och fönsterrakor när jag målar. Min ateljé på vinden har blivit min fristad. Här står jag mycket och gärna, jag hade till och med abstinens när vi var i Australien! Mina kompisar tog med mig till konstnären Jens Konradsson på möhippa där jag fick måla. Jag tyckte det var skitläskigt och var rädd för jag är en sådan som ”det måste bli rätt med en gång” och jag övar mycket på det där med att våga misslyckas. Men när Jens Konradsson, som vi var hos, sa ”släpp loss” hände något i mig och det klickade. Efteråt kände jag att det här måste jag göra igen och sedan har det bara fått komma. Jag målar akryl och skulle beskriva det som abstrakt. Jag har haft två utställningar här hemma och har sålt en hel del. Det trodde jag aldrig!”