Eva Bergquist Andersson: Långsam tv ska få folk att stressa av
Vid min sommarstuga har jag två fågelholkar. Den ena är en pastellfärgad fasansfull skapelse i shabby chic-stil med en töntig minimal vattenkanna hängandes från ena kortsidan. Vilka fåglar använder vattenkanna? Än värre är den smått patetiska skylt på engelska, vars text gudskelov har falnat, som hänger över ingångshålet. Jag är ledsen att behöva meddela att det med pyttesmå bokstäver står ”Carpe Diem”. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag inte hade läsglasögonen på när jag skickade efter holken på nätet.
Den andra holken skruvade jag själv ihop 2017 under glada tillrop; det tog bara fyra timmar och den är stilren samt ungefär lika spännande som en genomsnittslig tjänsteman på Region Kalmar län. Men det ska ju vara tråkigt med fågelholkar om man inte är svårt nördig ornitolog.
Speciellt tråkigt eftersom det bara har bott fåglar i en av holkarna under en enda sommar. Otroligt nog var det shabby chic-holken som fick hyresgäster, men de stannade som sagt bara en säsong vilken man kanske kan förstå med ”Carpe Diem”-skylten vid dörren.
Fåglar fångar flygfän, inte dagar. Dessutom är de icke läskunniga.
”Som den stressade nutidsmänniska jag är kunde jag inte låta bli att samtidigt fingra på mobilen när jag satt och väntade på fåglarna, och läste då att det är nyttigt att ha tråkigt.”
Nåväl. De senaste somrarna har jag slösat bort eoner av tid på altanen där jag suttit och glott på holkarna i hopp om att få se någon liten pippi flytta in. Tråkigt är bara förnamnet eftersom holkarna hängt lika ödsliga som ett köpcenter en midsommarafton på sina träd. Dessutom innebär ett holkspanar-pass svår nackspärr eftersom holkarna sitter i två olika väderstreck så man får bete sig som om man satt på Wimbledon; vrida på skallen i ett, tills den nästan faller av.
Enda fördelen med den här utdragna holkkontrollen är att jag inte har tid att klippa gräset, tänkte jag en kväll nyligen när jag håglöst stirrade mot de tomma fågelfastigheterna.
Som den stressade nutidsmänniska jag är kunde jag inte låta bli att samtidigt fingra på mobilen när jag satt och väntade på fåglarna, och läste då att det är nyttigt att ha tråkigt. Det senaste vad gäller tristess är tydligen en produkt hämtad från vårt grannland Norge.
De har under tio år sänt något man kallar ”Sakte-TV” vilket verkar vara en oändligt trist direktsändning av diverse företeelser såsom en 381 kilometer lång tågresa mellan Oslo och Bergen, eller en sändning från en plats där renar går förbi på sin årliga vandring mellan vinter- och sommarbete.
”Detta har spelats upp i totalt två miljoner timmar på SVT Play trots att det ofta bara innebär att man får sitta och titta på en tom skog.”
Det här tittar uppenbarligen folk på för att stressa av. Och nu har det kommit till Sverige. På SVT Play avslutades för ett par dagar sedan en sändning som pågått i 450 timmar; ”Den stora älgvandringen”. I flera tusen år har älgar vårvandrat från kusten i Västernorrland över Ångermanälven och upp mot rika betesmarker i fjällen. 22 kameror i naturen har satts upp, och sänt direkt.
Detta har spelats upp i totalt två miljoner timmar på SVT Play trots att det ofta bara innebär att man får sitta och titta på en tom skog. Ibland kanske det går förbi en älg, en bäver eller något annat djur men annars händer det lika lite som i hjärnan på en nynazist.
Det slog mig att jag skulle kunna göra mynt av mina fågelholkar. I stället för att människor sitter hemma och ser på en skog i direktsändning, kan de mot betalning få sitta i min sommarstugeträdgård och vänta på fåglar. Jag får skynda mig att ordna detta innan någon fågel flyttar in, så det inte blir för mycket action för hugade åskådare.
Eller kanske man kan slå mynt av sommarstugan på något annat sätt. Kanske kan man få tips av någon topp-politiker på riksnivå. Ett par av dem verkar ju ha kreativa idéer om hur man tjänar pengar på sin fritidskåk.
