Så blev Jessica en av landets mest anlitade speakers
Har du sprungit Lidingöloppet, Kalmarmilen, Kyrkstafetten eller Malkarsloppet någon gång har du säkert hört Jessica Falkmans röst.
Du har hört henne men förmodligen inte sett henne – för så är vardagen för en idrottsspeaker.
– De vanligaste kommentarerna jag får är; jaha, är det sååå du ser ut och du har en röst man lyssnar på, säger hon.
Jessica Falkman
Ålder: 50 år
Familj: Man, tre barn plus tre bonusbarn.
Bor: Lidingö.
Gör: Speaker/konferencier/moderator.
Intressen: ”Absolut min fina familj och mina härliga vänner.”
Lyssnar på: "Radiomusik" och musik som gör mig glad.”
Tittar på: ”Medium-program (tycker det är väldigt intressant).”
Läser: ”Jojo Moyes (ALLA hennes böcker är fantastiska men "Livet efter dig" är den bästa bok jag läst).”
Tre ord om mig: ”Pratglad, arbetsstark och nyfiken.”
Jessica Falkman har 20 års erfarenhet av speakerjobbet och har talat på de flesta stora arenorna i Sverige, hon är en av landets mest anlitade friidrottsspeakers, är kommentator på Eurosport och den första kvinna som varit speaker på en fotbollslandskamp på dåvarande nationalarenan Råsunda – ändå är det uppdraget nästa vecka som Jessica Falkman ser fram emot mest.
– Skördefesten är årets roligaste jobb! Jag är otroligt glad och stolt över att få göra det här.
När Skördefesten 2019 invigs i Källa på onsdag nästa vecka är det Jessica Falkman som håller i trådarna, dessutom bara ett stenkast från Gillberga där hon växte upp.
– Det ska bli jätteroligt att få komma hem. Jag har varit hemma och ”pratat” förut men det har varit i idrottssammanhang. Och jag har aldrig fått uppleva skördefesten tidigare i och med att den har krockat med Lidingöloppet.
Vad betyder Öland för dig idag?
– Att få komma hem och andas lite betyder mycket. Mina föräldrar flyttade från Gillberga för sju år sedan, men när de bodde där uppe la jag alltid mina två första veckor av semestern där. Det tog en dag sedan var jag inne i ett helt annat tempo. Mörkret och tystnaden var otroligt nyttig för själen. Öland är mycket hemma i själen, även om jag inte bott där på många år.
Jessica Falkman, som hette Lindén tidigare, växte upp i en idrottsfamilj på norra Öland. Mamma var bowlare, pappa travkusk och löpare och Jessica och hennes bror var båda friidrottare i Högby IF.
– Jag älskade att tävla, men jag gillade inte så mycket att träna. Jag låg hellre på höjdhoppsmattan och pratade, skrattar hon.
Hon var en friidrottstalang utöver det vanliga och efter att ha gått friidrottsgymnasiet i Växjö flyttade hon till Lidingö för att satsa helt på friidrotten.
– Jag tog körkort i Borgholm, där det bara fanns ett trafikljus på den tiden, innan jag flyttade och kom upp till Stockholm där det var trafikljus överallt. Det var en chock och jag trodde aldrig att jag skulle stanna en dag mer än nödvändigt. Nu har jag bott här i 30 år!
”Det värsta var nog när en krönikör på en kvällstidning efter en fotbollslandskamp insinuerade i en krönika att jag hade gått sängvägen för att få uppdraget.”
Från att ha varit höjdhoppare utvecklades Jessica till både mångkampare och häcklöpare och hann bland annat göra ett tiotal lyckade seniorlandskamper innan friidrottskarriären tog slut 1992-1993.
– Det var väldigt intensivt ett par år och allt gick fort, men under ett års tid fick jag flera halsflusser och vattkoppor och då gick det ju absolut inte att träna så jag kom ifrån det och sedan blev jag gravid.
När Jessica slutade som friidrottare blev hon anställd som barn- och ungdomsansvarig i IFK Lidingö friidrott. Under en tävling blev speakern sjuk och Jessica fick hoppa in eftersom ”du pratar ju ändå så mycket”.
– Det var kärlek direkt, det var helt otroligt! Det var patetiskt hur kul jag tyckte det var och fortfarande tycker att det är.
I många år var hon Sveriges enda kvinnliga speaker på friidrottstävlingar och gjorde dessutom succé som friidrottskommentator på Eurosport. 2003 blev hon den första kvinnliga speakern under herrlandskamper i fotboll på Råsunda – ett uppdrag med blandade känslor.
– Jag är väldigt stolt över det, samtidigt är det bedrövligt att det skulle dröja till 2003 innan första kvinnan pratade på en fotbollslandskamp.
Du kom in i en väldigt manlig värld – vad fick du för mottagande?
– Jag har fått armbåga mig fram och har fått ta emot samtal där folk skällt ut mig. Det värsta var nog när en krönikör på en kvällstidning efter en fotbollslandskamp insinuerade i en krönika att jag hade gått sängvägen för att få uppdraget. Det gjorde otroligt ont. Hade dom ställt samma fråga om det var en ny manlig speaker? Det och lite till har jag fått ta. Men sådana smällar har format mig och byggt min sköld.
Om käftsmällarna var många i fotbollsvärlden har hon fått desto mer kärlek från friidrottsvärlden.
– Fotbollen är konservativ och mansdominerad än vad jag kanske var beredd på. Rent generellt är friidrottsvärlden öppnare och jag är glad att komma från den. Där gör man inga olikheter om man är man eller kvinna, där är det resultaten som räknas.
Idag är Jessica Falkman en respekterad speaker som är omtyckt och och känd bland elitidrottarna för att alltid vara påläst.
– Min stora fördel till prateriet är att jag gjorde så många friidrottsgrenar själv, det är en enorm fördel när du är speaker. Jag älskar idrott väldigt mycket och jag tror att jag vinner mycket på min balans att vara kunnig, lagom nördig och underhållsam.
Att vara speaker på hemmaplan, det vill säga på Öland och i Kalmar, ligger henne extra varmt om hjärtat.
– Jag kommer hem så mycket Kalmar vill och så mycket jag kan. Så fort någon ropar från Kalmar kommer jag!
I många år hade Jessica Falkman speakeruppdragen utöver sitt vanliga arbete på Lidingöloppet, men sedan ett drygt halvår är hon egenföretagare och försöker numera föra över sitt idrottsspeaker-CV i företagandet där även konferencier- och moderatoruppdrag ingår.
Hur gör du för att varva ned efter en lång arbetsdag där du pratat med människor i flera timmar?
– Det är en jättebra fråga. Jag vet inte...Mina barn gör mig till den lyckligaste på jorden och hos dem, i soffan med barnen och mannen, där varvar jag ned. Och jag kan faktiskt vara tyst också, ha, ha. Att få vara med och se när min yngste son idrottar ger mig också mycket glädje och ro.
När Jessica var 12 år gammal lovade hon sig själv att om hon skulle gifta sig en dag skulle hon göra det vid raukarna bredvid stenbrottet i Gillberga.
2016 blev drömmen sann då hon gifte sig med Oscar Falkman.
– Det var självklart för mig att det skulle bli där.