”Jag skämdes över min kropp”
Det första Jorge, eller Jojje som han kallas, Hahne berättar när vi träffas är att han är vattuman. Han är född den 16 februari och förklarar utan omsvep att han är disträ, känslosam och har svårt att ta motgångar.
– Jag blir jättebesviken om jag inte klarar av det jag sagt. Jag är en så kallad förkämpe, en som brinner passionerat för saker. Däremot är jag jättedålig på matte och det är inte bra om man har sagt att man ska simma 3 000 meter och inte vet hur många längder det är. Fast jag är duktig på att repetera!
Den här dagen har kroppen, huvudet och själen fått sitt. Jojje inledde sin lediga dag med simning och trodde att han hade simmat sina 3 000 meter när han insåg att han räknat fel och hade 60 längder kvar. Efter simpasset och några timmars vila väntade träning med pt:n Mia Fredriksson.
– Jag är helt slut efter träningen idag, pustar han när vi sätter oss ned för en intervju.
Jojjes må bra-resa började redan för elva år sedan – den dagen då han bestämde sig för att sluta dricka alkohol.
– Det var ett jättestort steg för mig. Jag var inte alkoholist, men det hade blivit för mycket och av fel anledningar. Jag var 32 år då och var ute och festade mycket. Jag var aldrig stökig, men jobbade mycket, var nedstämd och ledsen och eftersom jag hade lätt för att få kontakt med människor åkte jag till krogen efter jobbet. Jag åkte aldrig hem.
En dag ringde han sin mamma och berättade att han hade bestämt sig för att vara vit, inte dricka någon alkohol, i ett år.
– Då tar vi i hand på det sa mamma och en mamma lurar du inte, skrattar han.
Sedan dess har Jojje inte druckit någon alkohol och inte heller känt någon längtan efter den.
Jojje Hahne växte upp i Kalmar, var borta från stan i 13 år och flyttade tillbaka 2008. För fyra år sedan blev han pappa till Olivia och för två och ett halvt år sedan kom tvillingarna Lily och Juni.
Sommaren 2017 hade Jojjes dåvarande sambo varit och tittat på Kalmar Mini Tri tillsammans med en kompis. När hon kom hem hade de två bestämt sig för att köra loppet 2018 och frågade om inte Jojje, som var en riktig soffpotatis, också skulle göra det.
– Jag blev livrädd och började tänka på vad jag måste förändra i mitt liv för att kunna ta mig över mållinjen. Jag insåg snabbt att jag måste gå ned i vikt. Jag vägde 100,5 kilo då och skämdes jättemycket över min kropp. Jag hade alltid stora och pösiga kläder.
På den tiden levde han på kebabsallad, dubbeljapp och energidryck, fast han aldrig tränade, och var i väldigt dålig form, men han antog utmaningen och bestämde sig för att stå på startlinjen till Kalmar Minitri 2018.
Han började med att äta nyttigare och bättre; han tog mindre tallrik och nöjde sig med en portion istället för att ta om som han tidigare alltid hade gjort. Första månaden gick han ned fem kilo.
– Jag promenerade och bestämde mig efter ett tag att testa mitt psyke genom att göra en utmaning varje dag i 31 dagar, som att promenera, cykla eller någon annan utmaning. Men jag hade alltid på mig huva och stora pösiga kläder, för jag ville inte visa mig för någon. Jag skämdes för att jag var så stor, det kändes som att jag inte hade någon rätt till att träna.
På sitt Instagramkonto @ejjoj1975 la han ut bilder från sina utmaningar och eftersom han gillar att sprida glädje och komplimanger skrev han uppmuntrande ord för att peppa både sig själv och andra. På vägen föddes hans mantra: Du är bäst där du är just nu. Jojje fick snabbt respons, ju mer glädje och värme han spred desto mer fick han tillbaka.
Efter fyra månader hade han gått ned 17 kilo. I takt med att träningsdosen ökade rasade kilona och när det var dags för Kalmar Mini Tri var Jojje i bra fysisk form, men däremot inte psykiskt på grund av en separation några månader tidigare.
– Jag var så trasig och ledsen då så med facit i hand skulle jag nog egentligen ha väntat med Kalmar Mini tri. Det var otroligt tufft psykiskt.
Men även om det blev ett tufft lopp minns han allra mest värmen och glädjen från andra deltagare, människor som hade följt honom på Instagram och som hejade, peppade och stöttade.
– Den känslan är så villkorslöst värmande och omhändertagande. Skulle vi kunna applicera det på resten av världen skulle det vara bra. Vi måste bli bättre på att berömma varandra och att hjälpas åt.
Efter loppet sprang Jojje på Mia Fredriksson på parkeringen när han skulle köra hem igen. Mia hade följt hans resa på Instagram och de började prata.
– Hon var så imponerad över det jag hade gjort och sa att hon inspirerades av mig. Jag förstod inte att jag kunde inspirera andra, jag tyckte bara jag var Jojje!
Efter att ha klarat av Kalmar Mini Tri anmälde Jojje sig till Ironman 70.3 i Jönköping, han köpte cykel och träningskort, men så kom vardagen som ensamstående förälder ifatt honom.
– De veckor jag inte hade barnen jobbade jag så mycket jag kunde för att ha mer tid med barnen sedan och det genererade i noll träning. Jag hade nytt gymkort, ny cykel, nya skor, men jag tog mig inte ut. Jag hade alla förutsättningar, fast jag kom ingenstans.
Då kom Mia Fredriksson, som han hade träffat under Kalmar Mini tri, in i bilden. Jojje hade sett på sociala medier att hon var utbildad pt och tog kontakt med henne för att få hjälp med att komma igång igen.
– Jag tränar inte regelbundet än, men jag börjar hitta träningsglädjen igen. Jag la jättemycket tid på träningen det första halvåret, men viljan försvann efter separationen. Nu har viljan börjat brinna i mig igen. Jag har en bit kvar, fast jag är inte orolig, drivkraften är barnen, jag vill leva länge med dem.
Han förklarar att pt:n Mia betyder mycket för hans fortsatta må bra-resa.
– Hon har sett igenom mig och förstått saker. Hon hjälper mig att komma över hindren och vet precis var jag är i styrka. Hon är dessutom den första som fått mig att inte hålla på med mobiltelefonen, det gör jag alltid annars, skrattar han.
