Hemlöse James har fått ett eget hem: ”Det är fantastiskt”

Bonus Weekend har berättat om den hemlöse missbrukaren James från London och Ulrika Hansson Blomkvist från Kalmar i tidigare reportage.

Reportagen har berört många läsare och fortfarande kommer människor fram till James och berättar att de har läst om honom i tidningen.

Ulrika kan förstå att andra berörs av James historia. Hon förstår knappt själv att mannen som står bredvid henne i trädgården i Läckeby är samme man som hon räddade från missbruk och hemlöshet för snart tre år sedan.

– Det känns så overkligt att det här skulle vara samme man som satt där och bara hade veckor kvar att leva. Nu har han en sådan livslust! Och han tar inget för givet.

James vill helst inte tänka tillbaka på åren han levde på gatan.

– Jag tänker väldigt sällan på det, förr gjorde jag det varje dag och ibland tänker jag på människor jag mötte då, men jag försöker att koncentrera mig på mig själv nu. Jag har ett perfekt liv nu och jag tänker framtid, inte tillbaka, säger han.

Kvällen då Ulrika från Kalmar stannade till vid hans sovsäck på trottoaren i London förändrade livet – både för honom och henne.

– Jag satt och tiggde på ett ställe jag inte brukar sitta på annars, men någon annan hade stulit mitt vanliga ställe. Tusentals människor gick förbi och en del skänkte pengar, men Ulrika var annorlunda. Hon satte sig ned och började prata. Hon var så snäll och jag trodde först att hon var polis, berättade James när Bonus Weekend träffade honom julen 2019.

Våren 2020 följde han med Ulrika och Johan till Sverige och Läckeby. På grund av corona blev han och Ulrika fast här. Efter att ha arbetat som volontär på 4H-gården på Skälby i flera månader kommer han nu att få en anställning av kommunen.

– Det känns fantastiskt! Jag älskar att jobba på 4H, säger James.

Ett annat stort steg på väg till självständighet är flytten till ett eget boende. Tidigare har James bott tillsammans med Ulrika och Johan i deras hus i Läckeby, men sedan i somras bor han i en egen stuga på tomten.

– Det var tre förråd här tidigare och nu är det helrenoverat. Kom in, säger James och bjuder in oss i stugan.

Han visar stolt upp bostaden som rymmer ett litet kök med matplats, fåtölj och tv, toalett och dusch samt ett sovloft.

– Vi kände att vi ville göra ett riktigt hem han kan vara stolt över, det är han värd. Varför ska han ha det sämre än någon annan? James är fortfarande den snällaste och mest omtänksamma person jag träffat, säger Ulrika.

James är mycket nöjd med sin stuga.

– Jag älskar den! Jag vet att jag alltid är välkommen in till Ulrika och Johan, men jag älskar verkligen att vara här. Jag känner mig lugn så fort jag kommer in här.

För James, som aldrig tidigare haft en riktig säng, är sovloftet lite av favoritplatsen i stugan.

– Jag sover jättegott här, säger han.

Vad är det bästa med stugan?

– Att det är min, så länge jag sköter den. Det känns verkligen som att det är mitt hem.

– Vi knackar alltid innan vi går in till James för det är hans hus nu. Det är viktigt för att han ska känna sig trygg, det har han aldrig varit på gatan, säger Ulrika.

På den välbäddade och breda sängen sitter tygapan Jolika, ett gosedjur som är en påminnelse från hans tidigare liv.

– James hittade apan på trottoaren i London och den vakade över honom när han sov på gatan. Den betyder oerhört mycket för honom. Den var med honom överallt. Det är vansinnigt sorgligt men ändå en överlevnadsgrej, berättar Ulrika.

Stugan är James första riktiga hem på många år.

– Jag flyttade till en egen lägenhet när jag var 16 år, men jag var för omogen och ung för det och lät folk komma och gå och ta över. Jag ville inte vara ensam och jag kunde inte hantera det så jag hade bara lägenheten i två veckor. Jag är äldre och mognare nu, säger han.

Flytten till stugan har skett i etapper för att James successivt ska vänja sig vid att klara sig själv. Efter att ha varit missbrukare och bott på gatan i 20 år är allt nytt för honom.

– Nu har han börjat veckohandla själv och han städar, han är väldigt ordningsam, berömmer Ulrika och håller upp veckoschemat hon och James gjort tillsammans innan hon fortsätter:

– Det här är för att James ska få en tydlig struktur och för att han ska känna sig trygg när vi inte är här.

Om några veckor åker Johan och Ulrika nämligen tillbaka till London och då ska James och Ulrika vara ifrån varandra för första gången sedan de träffades för tre år sedan.

– Det är jättejättejobbigt för mig och det kommer att ta tid att vänja sig. Det är fruktansvärt, säger Ulrika och kan knappt hålla tillbaka tårarna.

Hon och Johan kommer att åka fram och tillbaka mellan Sverige och England, medan James stannar kvar i Läckeby.

– Det känns svårt att separera, men vi måste det. James måste bli självständig och ta hand om sig själv. Men James är prio ett för mig. Vi har tagit hem honom hit och då kan vi inte bara släppa honom, säger Ulrika och får medhåll av maken Johan.

De vet att James, som har fått många vänner här, kommer att klara sig bra i Sverige.

– Det fattas fortfarande en del pusselbitar, men jag tror att han klarar det. Han är en överlevare. Vem överlever annars 20 år på gatan? Det är dags nu, efter tre år, att ta korta pauser. Jag tror att han kommer att växa, säger Ulrika.

James, som fått uppehållsrätt, är tacksam över att han kan stanna i Sverige.

– Jag ska stanna här. Jag är lycklig och Sverige är mitt hem nu, säger han.

Ulrika nickar skrattande:

– James är väldigt social och vinkar och säger hej till alla. Han har blivit väl omhändertagen, Läckeby har omfamnat honom. Han är lite av en glädjespridare i Läckeby.

Innan vi lämnar James stuga vill han att Ulrika ska berätta vad de gömt innanför en vägg i stugan.

– Vi stoppade in bilder på James från när han levde på gatan och några bilder från nu, när han är fin och prydlig. Bilderna finns i väggen för att någon kanske en dag ska hitta dem och se vem han var.