Eva Bergquist Andersson: ”De kraftiga svängningarna i humöret gör ju att man tror att man drabbats av en andra pubertet”

– Har du hört? De ska lägga ner programmet ”Det sitter i väggarna”!! Kan du fatta! De ska satsa på unga tittare istället. Nu slänger jag ut tv:n. ALLT var bättre förr, vrålar hon så att mobilen i min hand vibrerar.

Det tar ett tag innan det sjunker in. Jag hinner tänka att väninnan N definitivt passerat gränsen till vad vi brukar kalla Surpensionär mentalt (hon har inte ens pensionsåldern inne) och inser förskräckt att jag måste hindra henne från att ringa ”Flashback för pensionärer” eller Ring P1 som programmet också heter.

Sedan känner jag vreden börja koka i mig. Vad sa hon egentligen? Ska SVT lägga ner ”Det sitter i väggarna”?

I dessa coronatider kan man ju inte titta på tv ihop med vänner som man gjorde förr, men N och jag brukar sitta och skriva till varandra på messenger under programmet gång. Vi kommenterar allt från inredningsstilar till medverkandes utstående framtänder och det hela är så nära normalt umgänge som man kan komma. Jag inser att det är slut med det nu i och med SVT:s föryngringsambitioner. Och blir lika sur som N. Tyvärr inser jag i samband med detta att även jag nu är en Surpensionär trots att det är åratal kvar tills jag får ta sovmorgon vareviga dag.

Det rimmar dåligt med min egen självuppfattning, eller självinbillning, om att jag mentalt är som en 25-åring. (Plats för skratt, kära döttrar). När jag filosoferar kring detta inser jag till min fasa att det finns oräkneliga exempel på att även jag blivit helt mossig.

Ett sådant tillfälle inträffade när jag insåg att ”Rektor Hamid” rasistiska, homofobiska och kvinnoförnedrande twittrande saboterade två fredagskvällar i och med att SVT beslutade att bort avsnitten där stollen medverkar i På Spåret. Där rök två självklara myskvällar till med onyttigheter i skålar framför tv:n och knattrande på messenger till väninnan E som tittar samtidigt. Dessutom fick jag ett raserianfall redan innan beskedet om att ta bort de två avsnitten just för att SVT inte omedelbart tog beslutet utan väntade ett par timmar.

Är det verkligen så här att bli gammal? Att behöva bli vansinnig med jämna mellanrum för saker som man inte ens hade tänkt en tanke på tidigare. Inte konstigt att många gamla –och även jag – har högt blodtryck. Att sedan allt plötsligt ordnar sig; SVT sätter in Thomas Nordegren och Louise Epstein i två nya På Spåret-avsnitt, och programmet Det sitter i väggarna ska få vara kvar, är nästan mer än jag orkar med. Om det ska tas idiotiska beslut så håll åtminstone inte på att ändra er. De kraftiga svängningarna i humöret gör ju att man tror att man antingen drabbats av en andra pubertet eller håller på att bli galen på riktigt.

Galen på riktigt höll även min hund på att bli nyligen. Det stackars djuret genomgick en enklare operation och blev svårt kränkt när han tvingades bära en så kallad body för att förhindra slickande på såret. Bodyn är precis vad det låter som; den liknar en babydräkt med ärmar och tryckknappar vid en lucka kring de bakre regionerna. Det hela är en genial uppfinning som gör att hunden inte behöver ha på sig en lampskärmsliknande plasttratt. Sådana trattar brukar skrämma vettet ur hundar förutom att djuren välter ner allt från golvlampor till mindre möbler och dessutom varken kan äta eller dricka. Men att få min byracka att känna sig bekväm i ett slags t-shirtliknande plagg med halvpolo visade sig omöjligt. Han tjurade och gnällde och strök längs väggarna när vi var på promenad ända tills en dag då jag glömde öppna luckan där bak och han pinkade rakt igenom tyget. Då rök bodyn.

Men jag kände mig i alla fall inte som en Surpensionär när jag stiftade bekantskap med denna nymodighet, utan konstaterar att allt inte var bättre förr. I alla fall inte i veterinärbranschen.