Bonus Weekend skrev för ett par månader sedan om Ulrika Hansson Blomkvist från Kalmar som tillsammans med sin make Johan tog sig an den hemlöse James, en missbrukare som levt på gatan i London de senaste 20 åren, och hjälpte honom till ett drogfritt liv.

Ulrika och Johan bor i London, men har även hus i Läckeby dit de kommer ett par gånger om året och där James i julas fick fira jul på riktigt för första gången på 30 år. Det var också där vi på Bonus Weekend träffade honom och Ulrika.

– Jag satt och tiggde på ett ställe jag inte brukar sitta på annars, men någon annan hade stulit mitt vanliga ställe. Tusentals människor gick förbi och en del skänkte pengar, men Ulrika var annorlunda. Hon satte sig ned och började prata. Hon var så snäll och jag trodde först hon var polis, berättade James då om sitt allra första möte med Ulrika hösten 2018.

Under åren på gatan och som tung missbrukare tappade James kontakten med sin mamma och syster, men tack vare Ulrika och Johan fick han i höstas för första gången sedan 2008 kontakt med dem igen och för bara ett par veckor sedan återförenades han med mamma Frances och systern Jinelle.

– Det blev en väldigt känslosam dag. Ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle våga träffa dem igen. Jag har gjort dem så besvikna så många gånger, de har hjälpt mig så mycket och betalat tusentals kronor för att hjälpa mig under åren, men jag har bara gjort dem besvikna. Men den här gången var det annorlunda, den här gången hade jag med mig någon som trodde på mig och då vågade jag, säger James.

Ulrika som efter mycket pusslande först fick kontakt och träffade James mamma och syster berättar:

– Jag åkte ned först för att sondera terrängen hur mycket skada hans missbruk gjort och det blev ett jättefint möte. Det sista James mamma sa till mig innan jag klev på tåget igen var ”Hälsa honom att jag älskar honom”. Det har varit en jätteoro för dem i många år. De anmälde honom som försvunnen, men polisen sa efter ett tag att de inte kunde hitta honom utan att de nu letade efter en kropp.

När James förstod att det inte fanns någon ilska hos hans familj vågade han börja hoppas på en återförening.

– Ingen av oss blir yngre och jag ville inte ångra något. Min mamma och min syster har alltid funnits för mig och även om jag har gjort många dåliga val i livet lever jag fortfarande och jag ville visa dem det.

Den 14 februari blev drömmen om en återförening sann – då satte sig James och Ulrika på tåget från London och åkte till staden som han växte upp i och där hans mamma och hans syster med sina fyra döttrar fortfarande bor.

– Resan tog två timmar och ju närmare vi kom desto mer nervös blev James, säger Ulrika.

På perrongen väntade Jinelle och hennes yngsta flicka Ellie och kramen Jinelle gav sin bror var inte bara helande och förlåtande utan bröt även isen.

– De började munhuggas på ett skönt sätt direkt. De pratade som om de inte hade varit ifrån varandra, det var kärleksfullt gnabbigt, skrattar Ulrika.

James som inte sett sin syster på tolv år kunde knappt förstå att kvinnan med barnvagnen var hans syster.

– För mig är hon ju fortfarande lillasyster, men nu är hon 35 och mamma. Det är svårt att förstå att de också har blivit äldre, skrattar han.

Väl hemma hos Jinelle började James bli nervös igen eftersom mamma Frances skulle ansluta där efter sitt jobb, men det visade sig att oron var helt obefogad för när Frances klev in genom dörren och såg sin son som hon inte sett på tolv år och som hon längtat efter, saknat och letat efter, var det bara kärlek.

– När hon satte sig bredvid James i soffan och tog hans hand och sa ”Du är perfekt” brast det för alla, berättar Ulrika.

– Mamma är väldigt känslosam i vanliga fall, men den här gången var det på en annan nivå och jag visste att hon skulle gråta. När hon sa till mig att jag är perfekt började jag också gråta, intygar James.

Vad betyder det för dig att du har fått träffa dem igen?

– När jag växte upp var jag inte guds bästa barn, jag stack hemifrån när jag var 16 och jag satt i fängelset ibland, men mamma fanns alltid där för mig. Hon hälsade på mig i fängelset och hon sa alltid att jag inte var en dålig människa. Att vi har förenats igen ger mitt liv en mening igen. Jag är inte ensam längre. På gatan var det bara jag och drogerna.

För James var det viktigt att ta med presenter till mötet och till Jinelles fyra döttrar hade han köpt varsin mugg och till sin mamma och sin syster hade han ramat in fotografier på sig själv.

– Vi hade med oss Barometern också och visade reportaget. De blev väldigt stolta!

Efter en lång promenad i samhället där James tillbringat stora delar av sin tonårstid bjöd mamma Frances alla på middag på den lokala puben.

– Det finns en sådan varm känsla i familjen och det är en så kärleksfull familj och trots att James varit borta i tolv år har sammanhållningen blivit stark igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå vägen för James och det försöker jag att förmedla till hans familj. Det här måste bara bli bra. Nu har han en familj att luta sig mot och att knyta an vid igen, säger Ulrika.

För James, och även Ulrika, har det varit ett omtumlande år. James är fast besluten om att han en dag ska skriva en bok om allt som hänt honom sedan Ulrika och hennes man stannade vid honom på gatan i West End en kall oktoberkväll 2018.

– Det är det perfekta manuset! James vill lyfta fram hoppet, att även om du är i den djupaste skiten går det att vända, men du kan inte göra det ensam, säger Ulrika som nu hjälper honom att försöka hitta finansiärer till boken.

Just nu är James och Ulrika tillbaka i Läckeby för några veckors ledighet. 36-årige James är, tack vare metadonbehandling, drogfri, han har ett eget boende på ett drogfritt härbärge i London och volontärarbetar på en 4H-gård, men han tycker att det är skönt att få landa i Läckeby ibland.

– Jag älskar att vara här. Det är så lugnt och tyst mot livet i London.

Han har inte hunnit träffa mamma Frances och syster Jinelle igen, men de har tät kontakt med varandra och han ser fram emot att snart träffa dem på nytt.

– Allt var så surrealistiskt och det har knappt hunnit sjunka in hos mig än.

Du är morbror till fyra flickor – vem vill du vara för dem?

– Jag vill bli världens bästa morbror för dem och vara en sådan som de kan vända sig till. Jag har gjort många misstag, men jag har lärt mig, och jag vill bli en bra bror till min syster och en bra son till min mamma.

James syster Jinelle skriver i ett meddelande:

– Jag vill bara säga hur stolt jag är över honom och jag är så glad att han äntligen lyckats ordna upp sitt liv. Vi ser fram emot att tillbringa familjehögtider tillsammans framöver, även med Ulrika och hennes man som vi nu också ser som en del av familjen.

Även James mamma skickar en hälsning till Bonus Weekends läsare:

– Jag är väldigt stolt över James och jag har inte sett honom se så här frisk och lycklig ut på många år.