Snart 90-åriga Margareta cyklar till Friskis varje vecka

Margareta Elfström erkänner direkt att hon är lite motvillig till intervjun men att nära och kära övertalat henne. Som så många andra kvinnor vill hon inte framhäva sig själv, hon har levt sitt liv och tagit itu med det som legat framför henne.

– Det är inget märkvärdigt med mig, säger hon rappt.

Tidningen har fått instruktioner att inte ringa vid 10-tiden. Då är det Gympa med Sofia på SVT 1 och Margareta är noga med att hålla kropp och knopp i form. När hon inte tränar hemma tar hon cykeln till Friskis och Svettis och tränar.

– Jag har alltid varit rörlig och träning vill jag hålla på med så länge som jag orkar.

Margareta föddes i Hofors i Gästrikland den 17 november 1934. Fadern var bergsingenjör och arbetade på järnbruket och barndomen i brukssamhället var trivsam för Margareta. Tidigt bestämde hon sig för att utbilda sig till sjuksköterska, sannolikt inspirerad av sin morbror som var barnläkare. Efter studier i Uppsala började hon arbeta och vid ett besök i Hofors presenterades hon för sin blivande man som kom från Stockholm.

– Jag hade sagt att jag aldrig skulle flytta till Stockholm men vi flyttade dit. Allt gick i racerfart, vi träffades i maj 1959, förlovade oss i oktober samma år och gifte oss den 7 maj 1960.

Döttrarna Birgitta och Elisabeth föddes 1961 respektive 1963, och i samband med att maken fick jobb i Kalmar 1969 hade familjen utökats med sonen Johan. De flyttade in i en villa på Rudedammsgatan och sedan såg Margareta knappt skymten av sin Bosse.

– Det var en annorlunda tid. Vi kände knappt en enda människa, Bosse jobbade på Kalmar Verkstad och det var besvärliga tider för dem så han jobbade väldigt mycket, ofta kom han inte hem förrän midnatt. Det var ganska ensamt kan jag säga.

Efter några år köpte Bosse och Margareta loss en del av företaget, döpte det till Kalmar Motor och Margareta började arbeta där.

– Det var spännande. Vi började med fyra anställda och utvecklade de där truckarna som puffar ut flygplan från gaten. När jag började där visste jag inget om dimensioner på skruvar och muttrar men jag skötte lagret och blev riktigt duktig på det. Jag klättrade på pallar och ställningar och tyckte det var roligt, det var en helt annan miljö och jargong än vad jag var van vid från arbetet som sjuksköterska.

Kalmar Motor präglade hela familjen minns Margareta. Barnen sommarjobbade och hjälpte till vid inventeringarna och det blev förstås en del jobbsnack runt köksbordet.

– Vi var alla mer eller mindre engagerade i företaget. Bosse var lite av en Oppfinnar-Jocke, han var väldigt upptagen av sitt arbete och samarbetet med Sas, Luftfartsverket och andra, han var inte så upptagen av hushållsarbetet om man säger så. Det var jag som skötte det mesta, från snöskottning till matlagning och läxor.

Efter åtta år återvände Margareta till vården men inte som röntgensjuksköterska.

– Jag började i långvården som det hette då, vidareutbildade mig till socioterapeut och arbetade med Lasse Wernersson, en fantastisk människa, både som chef och klinikchef.

Lars Wernersson var läkare och geriatriker och på många sätt en föregångare när det gällde behandlingen av äldre och långvarigt sjuka. Han drog igång Eksgårdens stiftelse för långvarigt sjuka på Öland, och Margareta talar med värme om honom.

– Hans tanke var att ta vara på det friska hos människor, inte bara se till sjukdom. Lasse hade tusen idéer och vi hade väldigt roligt tillsammans.

Kan det vara tack vare dina erfarenheter från äldrevården som du själv är så pigg?

– Njae, jag tror snarare att jag var ett jättebra verktyg för just långvården, det jag hade med mig och i mig fungerade verkligen bra. Att jag nu fyller 90 år får jag möjligen tacka generna för, på min mors sida har de blivit gamla. Sedan skadar det inte att jag alltid varit intresserad av gymnastik, jag var väldigt rörlig när jag växte upp och så länge jag orkar och tycker det är roligt håller jag igång, jag tycker det är skönt att röra på mig.

Margareta blev änka 2008 och trots att barnen lämnade Kalmar så fort de kunde vill hon gärna bo kvar. Barnen hade gärna haft henne i Stockholm men Margareta konstaterar att hon har sina vänner och sitt sociala liv i Kalmar.

Hur firar du födelsedagen?

– Vi åker till Kosta i helgen och tar in på hotellet. Barnen och deras familjer kommer ned och firar mig.

Vad ser du fram emot?

– Jag ser fram emot att få träffa alla men jag ser också fram emot att födelsedagen har passerat och vardagen blir som vanligt. Jag åker upp till Stockholm till jul och i januari ska jag få mitt första barnbarns barn, det ska bli skojigt.