Retro: Salvefeber när barn-tv direktsändes från Kalmar slott

Sommarlovsmorgon är sedan länge kult för lovlediga skolbarn.1997 gjorde SVT Växjö i samarbete med Kalmar läns museum 45 direktsända avsnitt från Kalmar och den Salvefeber som följde beskrevs som rena epidemin.

Henrik Ståhl var 22 år när han fick rollen som 1900-talskillen Nils, som hamnat i Kalmar år 1397 på grund av ett fel i mobiltelefonen.

– Det var mitt första tv-jobb. Jag gick Scenskolan i Göteborg, så Salve blev ett jättefint sommarjobb! Jag minns att det var varmt och att vi hade otroligt kul ihop. Det var skönt som kontrast till tragglandet på Scenskolan; att få leka och känna sig lite bra emellanåt.

Salve blev Henrik Ståhls genombrott och han njöt av att bli igenkänd på Kalmars gator.

– Ja, det var kul! Jag tror jag hade väntat på det hela livet. Jag var nog rätt sugen på bekräftelse då, så jag sög i mig det där ordentligt.

Henrik minns att det var lite pirrigt med direktsänd tv.

– Ja, nog var det nervöst, men vi var välrepeterade och hade tränat ihop för formatet månaderna innan. Vi började med uttrycket ”släpp och gå vidare” – i direktsändning är det inte så mycket man kan göra om man tappar bort sig eller något inte funkar. Jag använder det uttrycket än idag.

Niclas Fransson från Kalmar spelade bland annat Klantige Riddaren. Sommaren 1997 var han nybliven tvåbarnspappa och jobbade stenhårt med Salve, det var tidiga morgnar och sena nätter. En tuff men jätterolig tid, konstaterar han.

– Det var en varm sommar och vissa dagar var jag iklädd full riddarmundering. Den var tung och jag minns att jag fick salttabletter och vätska i en paus, annars hade jag inte kunnat fortsätta.

Niclas var 28 år under Salvesommaren och kom med erfarenhet och teaterutbildning i bagaget från Scenskolan i Göteborg. Tv-debuten hade han klarat av redan som sexåring.

– Jag och två andra barn från Kalmar var med i ett SVT-program som hette ”Om” och i avsnittet ”Om: Stora och små med knorr” fick vi åka till en grisbonde söder om Kalmar och bli filmade. Varför man nu väljer Kalmar när man ska säga knorr, säger han och skrattar.

Han minns precis som Henrik Ståhl hur snabbt Salve blev populärt. Runt inspelningsplatsen samlades fler och fler åskådare allt eftersom och redaktionen fick så mycket beundrarpost att de fick anställa extrapersonal.

– Det kom säckvis med brev varje dag och tittarna skickade godis, bilder och presenter. Jag var stolt över det vi gjorde och det var förstås extra kul att det var i min hemstad.

Han bodde i Göteborg under många år och har förutom fast jobb på Teater Uno frilansat som skådespelare. Numera bor han i Stockholm och under pandemin påbörjade han en utbildning till produktionsledare för film och tv-drama.

– Men Kalmar är hemma och jag har mamma och storebror, morbror och kusiner kvar. Jag åker hem ett par gånger om året.

Katja Elvå från Dunö var tio år när hon fick en statistroll i produktionen.

– Jag var där hela sommaren och hade mycket skoj. Man kom dit på morgonen och fick veta sin roll och sin syssla, eller om vi barn skulle spela att vi lekte någon lek.

I Rinkabyholmsskolan, som i andra skolor, hade mycket av skolarbetet det året handlat om medeltiden. De tidstypiska kläderna hade Katja antingen sytt i slöjden eller fått hjälp med av sin mamma och mormor.

Vilket var ögonblicket då bilden togs?

– Det var Salves sista dag och jag skulle precis gå hem. Henrik Ståhl satt och blev intervjuad av Barometern och de vinkade dit mig. Då passade jag på att krama honom och säga hej då. Jag minns att han och de andra var väldigt varma och fina, jag kände att de passade bra för att jobba med barn.

Vad gör du numera?

– Jag bor i Göteborg och jobbar som kommunikatör i Västra Götalandsregionen. Jag är i Kalmar då och då, men stora delar av släkten har flyttat därifrån.