En som emellertid är kvar är batteristen Lars-Erik "Labbe" Grimelund.

Han var med nästan från början och har varit Håkan Hellströms rytmiska motor i över 20 år.

– Jag kom med 2001. För mig var Håkan framför allt trummis i bandet Honey is cool. Vi kände inte varandra väl, men hade väl stått och pratat i barer, så där som trummisar gör, säger han och skrattar.

– Min första spelning var i Linköping, tror jag. På nåt litet ställe. Jag hade blivit inkastad efter att Fredrik Sandsten lämnat Håkan och satsat på The Soundtrack of our lives. Det växte väldigt snabbt, men i början spelade vi på små ställen som tog 200 pers och så där. Jag minns särskilt en spelning i Gävle 2001. Lokalen var på ett gammalt bankkontor, det fanns ingen scen, vi fick be en snickare bygga en och ingången till logen var i andra änden av lokalen. Det var helt fullt och vi hade matroskostymerna på oss och skulle knö oss genom publiken. Vi kunde inte direkt smyga, men det gick. Värre var det när vi skulle tillbaka till logen. Det gick inte, vi kunde inte gå, så vi fick crowdsurfa till logen. Det var magiskt.

Annat är det nu.

Förra sommaren sålde Håkan Hellström ut Ullevi fyra gånger om och slog publikrekordet för en konsert i Sverige: 71 977 personer.

Nu är han ute på Sverigeturné – på fredagskvällen stannar den till i Kalmar.

Bortsett konserten med Metallica, som lockade 35 000 personer till folkparken i Hultsfred 2009, så är spelningen med Håkan Hellström på Fredriksskans förmodligen den största enskilda konserten som arrangerats i Kalmar län.

Över 16 000 biljetter är sålda i förväg. Arenan ska ta in 26 000 personer om man maxar.

"Labbe" Grimelund har i många år även varit med i Augustifamiljen, som länge var husband i "På spåret".

Du har spelat inför miljoner i tv-sofforna och varit med på tidernas största konserter i Sverige – ändå är du rätt okänd?

– Så är det. Och jag trivs med det. Jag är ingen estradör av naturen och är inte bekväm att springa fram på scenen. Det finns en anledning att jag valde trummor...

Han berättar om den besynnerliga känslan att stå på scen inför storpublik och några timmar senare vara helt anonym i stadsbilden.

– Det är en schizofren tillvaro. Jag trummar inför över 70 000 på Ullevi på kvällen. Morgonen efter går jag till Hemköp och handlar utan att någon känner igen mig.

"Labbe" Grimelund beskriver hur han hamnat i speciella situationer, där folk inte känt igen honom.

– Det har hänt att jag hamnat i diskussioner, där folk har åsikter om Håkan, utan att veta att jag spelar med honom.

Och då har det inte varit odelat positiva åsikter, antar jag?

– Nej, herregud, han har ju varit en vattendelare från dag ett. Jag har hört det mesta, men skiter i det. Det är som med "Ring P1". Folk ringer in och har helt sjuka åsikter. Det är bara att byta kanal.

Bortsett Oscar Wallblom, som varit med sedan starten 2000, så är "Labbe" Grimelund och slagverkaren Finn Björnulfson de som varit med längst i Håkanbandet.

Du har spelat med Håkan i över 20 år – hur ser er relation ut?

– Vi ses inte särskilt ofta utanför rep och spelperioder. Men det blir mycket sms. Vi har ganska likadan humor, som går i samma tramsiga riktning. Herregud, vad tramsigt det kan vara. Vi åker inte så mycket nightliner längre och vi undviker flyget, men det blir fortfarande en hel del turnébuss. Det är ju det trevligaste sättet att färdas på. Det är bland annat det man saknar när man bara spelar i Göteborg, att sitta och umgås sju timmar mellan Göteborg och Uppsala.

Till sommarens turné har det skett relativt stora förändringar i bandet.

Pianisten och trumpetaren Stefan Sporsén, som varit med sedan starten och utvecklades till något av en kapellmästare, har lämnat. I stället har pianisten David Nyström (Ulf Lundell, Lars Winnerbäck med flera) och trumpetspelaren Tobias Wiklund anslutit.

– Vi har repat rätt mycket inför den här turnén. Vi håller till i basisten Oscar Wallbloms studio, Tamiami i Göteborg. Vi gillar att repa. Det föds idéer då, som man inte kan tänka sig fram till, de kan bygga på ett felspel som låter bra och så lägger man till det.

Hur har det varit att få in två nya musiker?

– De är ju så galet duktiga och bra, de kommer in och tillför grejer med en gång. David har ju dessutom en stor och central roll som pianist. Det är heller inte helt enkelt att bara komma in i det här. Det handlar så mycket om Håkans tajming, pauser och kommunikation med musikerna. Sådant som är svårt att regissera, men som vi har i ryggmärgen. Som måste nötas in.

Förra Håkan Hellström-sommaren bestod av fyra spelningar. Alla på Ullevi. Totalt 280 000 personer kom och tittade.

Nu är det alltså vägarna som gäller.

– Vi värmde upp med en spelning i Barcelona på klubben Razzmatazz i maj. Det var riktigt kul. Fullt i klass med när vi spelade i New York.

Premiären i Helsingborg fick fint mottagande. Bland annat belönades konserten med fyra plus i Aftonbladet. ”Sprakande pop’n’soul med Håkan Hellström”, löd rubriken.

På fredagskvällen är det alltså dags för Kalmar och Fredriksskans.

Hinner ni vara något i städerna ni kommer till nu?

– Jadå, vi kommer alltid i god tid. Vi är inte så engagerade i riggandet före spelningarna, vi har backlinefolk som sköter allt och sätter upp grejer. Jag, Håkan och Simon (Ljungman, gitarristen) brukar ha som ritual att vara duktiga och gå och träna på nåt gym på eftermiddagen före spelningen, det är bra, då bli man lite fysiskt trött. Man är ju alltid lite nervös, men det tar bort en del av det.

Senast Håkan Hellström spelade i trakten var i slottsruinen i Borgholm 2017. I Kalmar var det tolv år sedan.

– Just det, på Guldfågeln med The Ark, ja. Det var en bra spelning. Men vi har spelat häromkring många gånger. Kalasturnén i Kalmar, en annan festival i nån park i Kalmar (Springbreak), slottsruinen i Borgholm, ishallen i Oskarshamn och så klart flera gånger på Hultsfredsfestivalen, minns jag, säger "Labbe" Grimelund och erinrar sig en suddig Kalmaranekdot.

– En gång, jag vet inte efter vilken spelning det var, så hamnade vi på en riktigt blöt efterfest i Kalmar, först på en klubb, sedan hos en krogkille, jag minns inte hans namn, men tror han var rätt känd och drev flera ställen i Kalmar. Det var en magiskt rolig kväll. Det här var innan det fanns gps i mobilen, så det slutade med att jag gick vilse i Kalmar. Haha. Jag vet inte hur det gick till.