Palmbergs galna säsong i tre länder: ”Lite hattigt”
Undertecknad är en minut sen till intervjun. Rickard Palmberg sitter i en bil på parkeringen utanför Arena Oskarshamn och pekar självklart demonstrativt med höger pekfinger på vänster handled.
Följt av ett brett leende.
IK Oskarshamn har haft återträff, nu ska 30-åringen lämna in sin leasade bil och åka hem till Stockholm. Men han har tid att slå ihjäl en timme och prata om säsongen som varit.
För det hände ju en del.
Den 8 april förlorade Timrå den sjunde och avgörande matchen mot Oskarshamn om en plats i SHL 2019-2020. 35 poäng på 53 matcher gjorde att Palmberg hade en del att välja på nu och målsättningen var klar.
– Jag gjorde väl ingen hemlighet av att jag ville utomlands. Jag skulle fylla 30, hade spelat hela livet i Sverige och visste ganska snabbt att jag skulle få den chansen. Det var mer att bena ut vilken väg man skulle gå. Det fanns rätt mycket intresse från många ligor, men ett tjeckiskt lag hade varit och kollat på mig några gånger och jag pratade med dem rätt mycket. De ville verkligen ha mig och att jag skulle spela mitt spel.
Kräver du en viss roll i diskussionerna då?
– Ska man flytta så långt så är det klart att man vill få den rollen. Sedan ska man förtjäna den också, men de var verkligen på. Det var inte så mycket att fundera över, jag skrev på tidigt och det kändes skitbra.
Palmberg åkte ner till laget en vecka under sommaren för teambuilding och flyttade sedan ner till Zlin, en industristad i östra Tjeckien,
– Det tog bra hand om mig, men det var ganska struligt tyckte jag. Saker som de sa var fixade var inte gjorda. Jag trodde det skulle gå smidigare. Man är så bortskämd i Sverige också, har du något på papper här så är det det som gäller. Det kanske inte var mañana, mañana, där, men en känsla av ”att det här får vara bra”, säger Palmberg och fortsätter.
– Sedan är inte levnadsstandarden lika bra som hemma, det var slitet, grått och tråkigt. Jag visste väl om det, men det var ändå en liten chock att ingen snackade engelska någonstans och att det knappt gick att beställa mat på en restaurang.
Sportsligt gick det också tungt, Berani Zlin inledde med sju raka förluster och i ett lag med enbart inhemska spelare, en lett som gjorde sin fjärde säsong var det enkelt att hitta en syndabock.
– Sportchefen tog in mig efter några matcher och sa, ”du måste börja göra poäng, annars får vi titta på andra alternativ”. Poängen trillade inte in i början och jag visste så klart varför jag var där. Jag var deras ”go to guy” och jag gjorde inte mål, jag var fri ett par gånger men satte inte pucken. Det var mycket stolpe ut, men jag tyckte att det spelmässigt gick bra och jag spelade mycket i både powerplay och boxplay.
Boxplay, really?
– Haha, jag vet. Vi tränade på bra, det var hårt och seriöst men var kanske inget topplag. Kanske skulle vi ha chans på slutspel om vi spelade bra.
Vad händer sedan, får du sparken?
– Nja, jag började kolla på lite andra alternativ. Det här var kanske inte något jättebra ställe för mig att vara på. Min agent hade mycket kontakt med deras general manager, det var mer snack däremellan. Men jag förstår också att de ville ha ut mer av mig. Samtidigt kanske jag skulle få lite mer tid på mig, mycket var nytt, spelet var annorlunda.
Plötsligt var Palmberg på marknaden igen och det fanns gott om intresse i Sverige. Men ett problem fanns kvar, ett skattetekniskt.
– Man måste vara utanför Sverige ett visst antal månader för att få skatta i landet man jobbar. Av det skälet kunde jag inte åka hem direkt och behövde hitta en klubb som ville ha en i fyra-fem veckor.
Hemma hade du fått skatta som i Sverige för pengarna du tjänat under tiden i Tjeckien?
– Exakt.
Istället blev det Belfast Giants EIHL (Elite Ice Hockey League).
– Kompisar som spelat i den ligan sa att det var det bästa stället jag kunde komma till där. Det var superintresse, superfans, grym hall, bra organisation och en härlig stad.
Är det toppen av Hockeyettan-klass på ligan?
– Jag tycker det är bättre än så, som bottenlagen i allsvenskan i alla fall. Vi hade många bra spelare i vårt lag, Reddox (Liam) som varit i Växjö, Smotherman (Jordan) som var grym när han spelade i Sverige och ett par till. Jag fick spela väldigt mycket, tror jag hade 27 minuter i någon match. Men det är mycket importer, jag tror man fick ha 16 stycken och många lag var uppbyggda så.
Det är många avdankade kanadensare i ligan som åker runt och smäller på alltså?
– Ja. lite så.
Och stor skillnad mellan de bra och mindre bra lagen?
– Vår hall tog tio tusen, det var tryck och hur bra som helst. Men någon gång var vi i Skottland och spelade. Det var curlinglinjer på isen, fanns inga utvisningsbås utan man fick sätta sig på en stol vid sidan om. Det stod en snubbe och käkade popcorn bredvid och frågade mig om jag tyckte det var roligt att spela hockey. Vad svarar man? ”Ja, men kanske inte just nu”.
Stämmer skrönorna att det krökas rejält efter matcherna och spelare röker i periodpauserna?
– Nej, inte att folk står och röker. Men det är en annan kultur där, det stod alltid några flak öl i omklädningsrummet efter matcherna. Oavsett om det var hemma eller borta. Vi spelade lördag-söndag och på söndagen satt alla och tog en öl. Det var mer ett sätt att umgås, styrelsemedlemmar kom ner och snackade lite.
Elva poäng (6+5) på tio matcher var annars precis vad centern behövde innan han kunde ta sig över gränden i Sverige och till IKO:s omklädningsrum.
– Jag snackade med Fröberg (Thomas, GM i IKO) och visste vad de ville. Jag hade mött Oskarshamn mycket tidigare, både med Timrå och Vita Hästen och de spelar en hockey som är annorlunda när alla andra nästan spelar likadant.
På vilket sätt är deras sätt att spela annorlunda?
– Lite hela sättet att spela, uppbyggnaden från försvarsspelet med kortpassningsspel där man vågar lite mer. Inte bara in med pucken och åka och jaga utan mer att hålla den inom laget. Det passar min spelstil också och sedan var ”Salle” (Johannes Salomonsson) där också som jag spelade med i Timrå. Han sa att det var en bra grupp, ett gott gäng.
Palmberg hann spela 13 matcher med IKO innan coronaviruset satte stopp för säsongen. Beslutet att låta laget spela kvar i SHL gör också att 30-åringen nu vet var han kommer vara nästa säsong. Kontraktet gäller även över 2020-2021.
– Det var enkelt att komma in i gruppen, det kändes att de ville att jag skulle komma. Vi vann inte många matcher, men jag tror vi förlorade fem i sudden och många med uddamålet. Det där lilla sista självförtroendet saknades när vi skulle ha in pucken. Det kändes som att vi fick slita hårt för varje mål och då är det svårt att vinna i SHL. Vi ställde in oss på kval, men nu blev det inte så.
Var det inte ett konstigt beslut att låta er vara kvar?
– Vadå, ska du egga upp mig nu?
Om två lag, IKO och Leksand, redan spelat sig ned till något och två lag, Björklöven och Modo, redan spelat sig upp till något borde kanske de ha bytt plats om man ska ha en lösning med 14 lag även nästa säsong?
– Klart man hade varit förbannad om man spelat i Björklöven nu. Hela situationen är olycklig, men det är SHL som har tagit beslutet och det är bara att respektera det. Det är inte vi som tagit beslutet, men det är klart att det var bra för oss.
Kan du känna en trygghet efter det här året att du vet var du ska vara nästa säsong redan nu?
– Det har varit hattigt i år, det måste man säga. Men det var skönt för mig att få de här matcherna i slutet av säsongen och kunna bevisa, kanske främst för mig själv, att jag klarar av att spela på den här nivån.
