Luriga väggmålningar på hemmet
Tillsammans med fru Barbro och tvillingsystern Anne-Marie visar han väggmålningar som han gjorde i slutet av 1990-talet.
Det började med den långsmala entréhallen med kiosk och servering. Drivande kraft bakom omgörningen var Annelie Pettersson som hade börjat arbeta inom äldrevården något tiotal år tidigare. Till sin hjälp tog hon Svenbirger Peterson. Med färg, fantasi och nostalgi skapade de en varm och ombonad miljö. Kiosken som de gjorde om till handelsbod är idag borta men kvar är den iögonfallande röda utedasslängan med gröna dörrar. På lite håll är det svårt att se att bakom färgen döljer sig vanliga toaletter.
”Kanske ser man en älskad mor eller mormor i ett fönster eller påminns man om att livet är en liten stund då det gäller att lukta på blommorna.”
På andra väggar i det som är kvar av Norrlidshemmet möts man av andra trivsamma, rogivande och för minnet stimulerande målningar. Kanske ser man en älskad mor eller mormor i ett fönster eller påminns man om att livet är en liten stund då det gäller att lukta på blommorna. Han målade också tavlor med djur, natur och vardagssaker som lockar fram tankar och lust att upptäcka. Dessutom har Monica Strandberg bidragit med färgrika konstverk. Tavlorna i korridorerna har förhoppningsvis tagits om hand eller tas om hand när gamla Norrlidshemmet helt försvinner om något år eller så. Svårare blir det med de härligt luriga väggmålningarna.
Svenbirger Petersson växte upp vid Siljeströms väg i närheten av Folkets park. Det kan sägas vara klassiskt nybyggarland för många Kalmarbor som såg dagens ljus på 1930- och 1940-talen. Närmaste lilla centrum var Sandås med några affärer, fabriker och arbetarbostäder i längor. Framför allt barnfamiljer fick här i områden med namn som Broslätt och Johannesborg uppföra egna hus med hjälp av släktingar, grannar och bekanta. Svenbirgers pappa Reinhold grävde exempelvis själv grunden tillsammans med bröder.
Store och starke pappan var inte vem som helst. Han var känd tyngdlyftare som 17 gånger blev svensk mästare. Även Svenbirger tog en SM-titel för skolungdom – men i simhopp. Han var då 18 år och gick på Praktiska real i gamla sjukhuslokalerna mittemot Stadsparken. En ryggskada satte dock stopp för hans vidare idrottskarriär. Tidigt i ungdomen träffade han sin blivande fru Barbro som var en duktig simmare. Hon tränade och tävlade i bassängen medan han utan den minsta rädsla kastade sig ut från tian i Långviken.
”Några av de viktigaste målningarna har hjälpt åldrande Kalmarbor att minnas och glädjas.”
Om pappan gav honom intresset för idrott så fick han sina konstnärliga gener från mamma Ellen. Så fort hon hade en ledig stund ägnade hon sig åt fin sömnad och att forma i lera. Efter skolan började han i Appeltofts bokhandel vid Storgatan. Förutom att sälja hjälpte han till med skyltningen. Nästa arbetsplats blev Barometerns annonsavdelning som reklamtecknare och därefter Christer Gyllenstens reklambyrå några steg längre öster ut på Södra Långgatan. Hans stora hobby genom åren har varit att skapa med färg och pensel. Några av de viktigaste målningarna har hjälpt åldrande Kalmarbor att minnas och glädjas.