Malin svårt skadad i cykelkrasch på Ironman: ”Jag hade änglavakt”
För Malin Månsson slutade Ironman inte på röda mattan på Stortorget den här gången – istället vaknade hon upp på länssjukhuset i Kalmar efter en svår cykelkrasch hon inte minns något av.
– Jag har inga minnesbilder alls, säger tvåbarnsmamman som växte upp i Oskarshamn och Kalmar men numera bor i Göteborg.
Malin Månsson skulle göra sin femte start i Ironman Kalmar i lördags och allt såg ut att gå enligt plan i början av tävlingen.
– Simningen gick jättebra, det var väldigt behagligt. Sedan tog jag cykeln och tryckte i mig lite gel. Det var medvind så cyklingen flöt på bra och eftersom simningen varit så lugn kände jag mig pigg i kroppen. Jag vet att jag kollade på min klocka efter 45 kilometer och efter det har jag inget minne alls av vad som hände.
Kraschen skedde efter 49 kilometers cykling, precis vid Smedby på södra Öland.
Vad som hände har Malin fått återberättat för sig av motorcykeldomare och motorcyklister som var först på plats.
– De har skrivit personliga meddelande till mig på Facebook. De har berättat att jag låg på backen och att de först inte visste om jag var vid liv. En traumadoktor och en sjuksköterska, som båda var med i racet, stannade och efter en stund hade jag vaknat till liv och ambulansen kom. Jag hade frågat vem som skulle åka ambulans och att jag skulle fortsätta tävlingen. Det är typiskt mig, skrattar hon.
Malin fördes med ambulans till länssjukhuset i Kalmar där hon röntgades.
– Jag har väldigt svaga minnesbilder av att jag åker in i en scanner, sedan blev allt svart igen. När jag vaknar ligger jag i sängen och håller min man i handen.
På sjukhuset konstaterade man att Malin brutit fyra revben och nyckelbenet på vänster sida, fått svåra skrapsår på rygg och ben samt en liten punktering på lungan och rejäl hjärnskakning.
– Jag har inga blödningar i hjärnan så jag har haft änglavakt.
Under onsdagen fördes Malin med flyg till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där familjen bor.
– Jag fick träffa mina barn igår och det var en lättnad. Även om jag har kompisar som jobbar på sjukhuset i Kalmar som har tagit hand om mig är det jätteskönt att vara här, säger hon från sjukhussängen i Göteborg.
Hur länge blir du kvar på sjukhuset?
– Jag vet inte. Jag fick en stor hjärnskakning och blir trött och snurrig så jag blir nog kvar någon mer natt. Min man är läkare och det känns ändå skönt sedan när jag får åka hem.
Hon är medveten om att det kunde gått mycket värre än det faktiskt gjorde i lördags.
– För fyra år sedan fick jag hjärnskakning när jag skulle cykla en sväng och inte såg ett fartgupp på vägen. Efter det köpte min man en riktigt bra hjälm till mig. Inför Ironman i år köpte jag en dräkt som skyddar kroppen mot skrapsår och jag tror att hjälmen och dräkten gjorde att skadorna blev lite lindrigare än de kunde ha blivit. Det kunde gått mycket värre. Jag kunde ha blivit förlamad.
Tidigare i veckan la Malin ut ett inlägg på Facebook om vad hon varit med om och det var då de funktionärer som kom först till olycksplatsen hörde av sig till henne.
– Jag fick så mycket frågor om varför jag brutit så jag ville lägga ut något så att folk fick veta vad som hänt. Det bästa var att de såg det och återkopplade. Det känns jätteskönt att de beskrev vad som hänt. Jag fick också veta att andra triatleter stannat och hjälpt till och det var jättevänligt. Jag blir varm när jag tänker på det.
Vad som orsakade kraschen lär Malin dock aldrig få veta.
– De som skrev till mig sa att de inte såg några hål i vägen.
Hur mår du nu?
– Jag har smärta och ligger mest i sängen. Jag tar mig upp till toan och tillbaka till sängen, det är ungefär så det är. Men det blir lite bättre för varje dag vilket är en ljuspunkt.
Kommer du att våga cykla igen efter det här?
– Jag är ingen människa som drivs av ångest, så jag tänker som man gör med barnen; ”upp igen”. Jag vet ju inte om jag kommer att få några bestående men man måste våga för att kunna lyckas.
Då får vi kanske se dig på Ironman i Kalmar nästa år?
– Vi får hoppas på det, men jag lovar inget.
