Hårdrocksgitarristen om morfar: ”Han har gett mig skinn på näsan”

När hårdrocksbandet Smash Into Pieces står på scen på Latitud 57 på fredagkvällen är det med Emanuel Magnil på gitarr. Det senaste året har han varit bandets livegitarrist och turnéledare, och nu när han kommer till Oskarshamn passar han förstås på att hälsa på sin morfar, Roland Jonsson.

– Vi ses ju inte så ofta längre, säger Roland, när vi träffas hemma hos honom i Norrby.

– Nä, jag är ju iväg ganska mycket, så det blir väl inte mer än någon gång om året. Det är väl vuxenlivet, förklarar Emanuel, som är 25 år gammal och under våren bland annat hunnit med en turné i Nordamerika.

Annat var det förr. Emanuel växte upp i Sälen, men somrar och jular tillbringades ofta hos mormor och morfar i Norrby.

– Vissa somrar var jag här mer än hemma i Sälen och ett tag sprang jag Victorialoppet på Öland varje år, berättar han. Det var också mycket husvagn.

– Vi körde över halva Sverige, säger Roland. Men sista tiden blev det mest Öland och så körde vi en del till Sälen också.

– Vi åkte ju ofta ut till Gunnarsö och spelade minigolf också, minns Emanuel. Och så blev det mycket fika.

– Var det nödvändigt? skrattar Roland. Vi var rätt rörliga också tycker jag.

Vem var bäst på minigolf då?

– Jadu, tvekar Roland och tittar på sin dotterson med ett leende.

– Det var ju ganska länge sedan, säger Emanuel. Men det borde väl ha varit jag, eller?

Roland verkar inte helt övertygad, men...

– ...jag ger mig, säger han och skrattar.

De sitter i en lädersoffa i vardagsrummet. Bakom dem står en sådan där stor bokhylla med vitrinskåp i teak som tar upp vart och vartannat 40-talistvardagsrum runt om i Sverige. Roland tar ner ett av de många fotona av barn och barnbarn.

– Här har vi Emanuel när han var liten, säger han. Han var väldigt lugn och lätthanterlig, och hade inga större bus för sig. Men det är klart, det kanske han inte vågade när han var här.

Emanuel började spela gitarr som tolvåring. Fyra år senare flyttade han till Tingsryd för att gå på Academy of Music and Business.

– De menar att det inte bara är att spela gitarr om man ska lyckas idag, säger Emanuel. Allt annat måste funka också.

Dessa kunskaper skulle komma att bli viktiga längre fram, men efter gymnasiet flyttade han först till Göteborg och försörjde sig som målare. Musiken fanns hela tiden med och 2022 hoppade han in i bandet Dream Drop som spelade förband till Smash Into Pieces. Då kom frågan.

– De undrade om jag ville bli deras livegitarrist. Jag hoppade in på en turné i början av 2023 och sen fortsatte jag under sommaren. Sedan dess har jag varit med på nästan alla spelningar.

Men inte på Melodifestivalen.

– Till sådana stora grejer säger jag faktiskt nej. När det handlar om spelningar som Lotta på Liseberg och Allsång på Skansen är det bäst för bandet om det är originalmedlemmarna.

Men även om Emanuel inte var med satt väl Roland och hejade. Eller?

– Alltså... jag missade faktiskt det, säger han med skamsen blick. Jag vet inte varför.

– Det är inte alltid lätt att hänga med på vad som händer, säger Emanuel med ett förlåtande leende.

Av bara farten betalade i alla fall åren i Tingsryd av sig när de även ville ha honom som turnéledare. Något han aldrig gjort förut.

– Tydligen såg de egenskaper i mig som skulle kunna passa, skrattar han. Jag var någon som kunde spela live och fylla en annan roll.

Och kanske var det egenskaper som kommer från Roland.

– Han har lärt mig arbetsmoral, bestämdhet och att inte låta folk trampa på en, säger Emanuel. Han har gett mig skinn på näsan helt enkelt.

– Så är det nog, säger Roland. Jag har väl varit lite frispråkig, och inte rädd för att sticka ut näsan.

Då är det förstås tur att det är skinn på den, eller?

– Exakt, säger Emanuel.

Medan Roland stod för det frispråkiga stod mormor Inger, som numera bor på särskilt boende, för det omhändertagande. En annan egenskap som kan ha varit passande för en turnéledare.

– Ja, att vara turnéledare är faktiskt inte långt ifrån att vara mormor, skrattar han.

Frågan är då bara vad Roland egentligen tycker om Smash Into Pieces.

Det blir tyst.

Han och Emanuel tittar på varandra medan leenden sakta växer till skratt.

– Det är väl kanske inte min stil, säger Roland diplomatiskt till slut. Men jag är jätteglad att han har lyckats.

Och han har faktiskt sett dem live, i Kalmar i våras. Hans första hårdrockskonsert någonsin.

– Det var fantastiskt, framförallt att få se pojken här vara med, när han väl syntes där i dimmorna alla fall, säger han med ännu ett stort skratt.

När Smash Into Pieces går på scen på Brädholmen ska han också vara där, och han kommer inte att vara den enda i släkten.

– Det är många som ska komma och titta, säger Emanuel. Det här är faktiskt första gången jag spelar på något slags hemmaplan, så det kommer att kännas speciellt. Latitud 57 var också min första festival. Då stod Danny Saucedo och Jerry Williams på scen. Nu ska jag stå där, 13 år senare.