The Ark om återtåget: ”Nu får vi riktigt rå om varandra igen”

Ola Salo och Lars "Leari" Ljungberg bilsemestrade tillsammans när idén kom upp.

– Jag tror att jag spolade av bilen som var skitig samtidigt som jag frågade Leari om vi inte skulle kicka igång det gamla bandet igen, berättar frontmannen Ola Salo roat.

Sedan påstår Ola att han inte riktigt hörde vad Leari svarade för han hade munnen full med korv. Men det kanske bara är ett skämt. Hela historien är kanske en skröna. Man vet aldrig med The Ark. För en del av affärsidén med gruppen är den interna humorn.

– Det känns kanske som att vi lever olika liv i vanliga fall. Men så fort vi kommer tillsammans i ett rum uppstår vårt sätt att tramsa och att skämta. Det är tillbaka på en sekund. Ny jargong i stil med den gamla uppstår, förklarar Ola.

Trots ett uppehåll på nio år så känns det som att de tar vid där de slutade senast.

– Vi behövde ju inte ens hänga på oss instrumenten för att det var igång. Vi var ju aldrig ovänner och vi gillar varandra. I vissa fall har vi känt varandra sedan barndomen. Så det finns inga elefanter i rummet som tar plats när vi träffas, säger trummisen Sylvester Schlegel som bland annat setts i husbandet Augustifamiljen i ”På spåret” efter Arktiden.

De vägrar kalla det för återförening. Det har bara återvänt för en sommar.

– När vi slutade för nio år sedan satte vi punkt. Vi tryckte aldrig på någon pausknapp. Så det här är inte en comeback i traditionell bemärkelse. Ark är inte ett aktivt band igen, ett band som ger ut ny musik och har något med dagens musikscen att göra. Hela den här grejen hamnar på nostalgikontot och bara där, betonar Ola.

Nio år har alltså gått. Men det slutade aldrig att träffas bara för att bandet upplöstes.

– Vi har fortsatt att ses. Helst alla sex samtidigt, men eftersom vi bor på olika platser har det varit svårt att hitta tid tillsammans. Det har väl blivit en gång i halvåret, att vi gått ut och käkat. Så den här turnén, för det är exakt vad det handlar om nämligen en turné, är en förevändning för att vi ska kunna träffas. Vi har ju saknat bandet, och nu får vi riktigt rå om varandra igen, säger Ola.

En annan anledning till det hela är diverse jubileer. 20 år sedan debuten (”We are the Ark”), snart 30 år sedan de bildades i Rottne.

– Det måste firas. Och det här handlar om nostalgi till 100 procent. En optimal, klassisk Ark-upplevelse på scen. Inget nytt, inget nytt sound, samma, samma, samma. Fast förhoppningsvis bättre, menar Ola.

Dessutom har man märkt att The Ark inte fallit i glömska, att bandet lever vidare och att låtarna numera är evergreens.

– Musiken spelas fortfarande. Och den finns på Spotify. Vi hör själva låtarna på radion. De är inte bortglömda och det är såklart en härlig känsla, säger gitarristen Martin Axén som i dag jobbar med krogen Far i hatten i Malmö.

Att musiken har ett liv efter arken tror Ola beror på att den inte lät som något annat när det begav sig.

– Musiken var nog aldrig trendig när det begav sig, men det innebär samtidigt att den inte är otrendig nuförtiden. Den var inte tidstypisk då, men heller inte daterad i dag. Det är ju en fördel.

Originalmedlemmen och gitarristen Mikael Jepson tänker i samma banor:

– Jag har ju lyssnat lite på första plattan, och det låter ju inte som något annat. Och det låter heller inte som att det är från en speciell tid när till exempel ett visst gitarrsound var inne. Det har ärligt talat kliat i fingrarna. Har nog haft lite Ark-abstinens. Och sedan när vi stod och repade kände jag att det satt i fingrarna. Utan att jag vet hur det gick till.

Jens Andersson flikar in:

– Det sitter i muskelminnet. Låtarna nästan spelar sig själva. Sitter i ryggmärgen. Jag och Jepson har ju jobbat i hop (i Stereo Explosion) och tänkt många gånger att det skulle vara kul att åka ut någon gång igen. På sommaren med festivaler. Ett sug som vuxit med åren.

Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att bandet en gång bildades av ett finniga tonåringar i Rottne.

– Lasse och jag var 14 år när vi började spela ihop. 34 när bandet lade ner. Vi hade alltså spelat tillsammans under större delen av vårt vuxna liv. För oss tre (Mikael Jepson är den tredje) som var med från början var vi nyfikna på vad mer livet kunde innehålla. Alltså när vi slutade för nio år sedan. Det har varit välbehövligt att kunna utforska livet utanför bandet. Inte minst privat med familjer och annat som fått komma i första rummet, säger Ola.

De andra håller med Ola:

– Det blev ju nästan kusligt tyst efter sista spelningen på Gröna Lund. Det var inga som ringde längre och berättade att vi skulle i väg på något. Det var både spännande och oroväckande. Vilket var väldigt skönt under en tid, säger Mikael Jepson.

– Ja, vi har ju kunnat ägna oss åt annat, säger Martin Axén.

Den som kanske tog det längst var Leari som till skillnad från den andra tog en timeout med musiken.

– Men jag har också undrat om det skulle vara roligt att spela igen. Vad skulle de andra tycka? Under de där åren efter att vi slutade har man haft sina nostalgiska stunder. Nu när man är lite distans till det hela, säger han och fortsätter:

– Jag var den som sadlade om helt. Är chef för ett tandtekniskt bolag. Men jag är musiker som fortfarande musicerar men inte spelat med någon. Inte haft behov det.

Martin Axén märker dock inte att Leari är ringrostig.

– Lasse har ju bättre sug i tonerna nu.

Ola ser en annan fördel med att Leari finns med i bandet.

– Om vi får tandproblem under turnén…

Ola Salo är kanske den i bandet som aldrig riktigt släppt musiken från Arkeran.

– Jag har ju sjungit mina låtar från Arktiden i olika sammanhang och märkt att både jag och publiken tänder till. Det spelar ingen roll hur bra låtar jag själv skriver i dag. Eller vilka världskända covers jag sjunger. Spelar jag en Arklåt sopar det banan med allt annat… Det har jag heller inga problem med. Jag är oerhört stolt över låtarna och älskar att sjunga dem. Kanske mest av allt dem. Konstigt att inte köra med originalgänget. Krogshowen ”It takes a cool to remain sane” har gett mig ett kvitto på att Arklåtarna fortfarande ”duger”. Och då känns det som att maxa det ytterligare genom att köra med originalbandet.

Så det är äkta?

– Ja. Det kommer från rätt håll. Vi tycker om varandra. Ingen skivbolagsuppgörelse. Eller att vi turnerar i varsin buss och bara ses på scen… Alla är genuint peppade. Det är all in, säger Martin Axén.

The Ark spelar på festivalen Latitud 57 i Oskarshamn den 3 juli och på Borgholms slottsruin på Öland den 18 juli.

Hur blir showen?

– Jag har ju lärt mig mycket som soloartist av värdet med dramaturgi. Så det hoppas jag ha kunna ha användning för. Som när det gäller att maxa känslor av stegring och eufori. Leka med låtarna musikaliskt. Tänja ut dem, berättar Ola.

2021?

– Vi ser det här som en engångsgrej, säger Ola men stänger inte dörren helt för fler somrar.

Leari får sista ordet:

– Jag ville ju rocka…