Föreningen där åkningen är viktigare än medlemskap: ”Betytt allt för oss”
En stund innan öppning möter Alejo Arancibia Kudulis upp utanför Emmaboda skatehall, för att vi ska kunna höra varandra. När åkarna kommer blir ljudnivån genast högre och det blir svårt att höra varandra.
– Vi har haft en ganska dålig start i år, kanske vill ungdomarna mest spela spel. Men vi vet också att ungdomar gärna vill ha fler unga att åka med, säger Alejo Arancibia Kudulis.
Han är själv 30 år och beskriver att skatehallen har varit viktig för honom och hans kompisar.
– Den har betytt allt för oss. Att ha någonstans att åka, någonstans att hänga.
Den här onsdagen möter även Alexander Jansson upp i hallen. Han håller på att bygga en liten uppfart till en lägre ramp där även de minsta ska kunna åka. Han har med sig sonen Algot, som är sex år. Algot Jansson rör sig vant i skatehallen, åker även i de större ramperna, sittandes på sin skateboard. Ännu är det tidigt på inomhussäsongen för skejtarna och vanligtvis ökar antalet som kommer till hallen efterhand.
– Så länge det är fint väder åker de flesta ute. Det är när det är snö och blir mörkt tidigt som det kommer flest, säger Alexander Jansson.
”Alla har inte det här att man passar in i strukturen med en tränare. Alla ska gilla ishockey och fotboll och gör man inte det passar man inte in.”Skateboardföreningens Alexander Jansson om vikten av spontanidrott.
Han har hängt i skatehallen i omkring 15 år och håller med om att den är viktig. Han åker från Nybro.
– Jag har ingen annanstans att åka på vintern, så för mig personligen är den jätteviktig. Jag tror att många känner som jag. Har man ingenstans att åka svalnar intresset och kan man inte åka inomhus blir det ett uppehåll på sex månader. Då hinner man tappa mycket, säger Alexander Jansson.
I skatehallen är det fritt, inga uppstyrda övningar eller lektioner.
– Vi har inte träningspass med ledare som säger vad man ska göra eller hur. Jag tror det är viktigt spontanidrott överlag. Alla har inte det här att man passar in i strukturen med en tränare. Alla ska gilla ishockey och fotboll och gör man inte det passar man inte in.
Skateboard
Skateboarden uppfanns av surfare i Kalifornien i USA på 1950-talet för att de skulle ha något att träna på när det inte fanns några vågor eller vattnet var för kallt.
Till Sverige kom skateboarden under 1970-talet.
Det mest kända skateboardtricket kallas för ”Ollie” och innebär att få skateboarden att hoppa upp från marken. Tricket uppfanns 1976 av Alan Gelfrand som kallades just Ollie.
Sveriges skateboardförbund är med i Riksidrottsförbundet sedan 2013, och 2023 registrerade Riksidrottsförbundet 34 565 aktiva i sporten.
Skateboard har varit med på OS-programmet sedan Tokyo 2021, och man tävlar i grenarna street och park. Idag är streetskating den vanligaste tävlingsformen.
Många av deltagarna i skateboard är bland de yngsta som tävlar på OS.
I båda grenarna tävlar 22 herrar och 22 damer i ett kval där de åtta bästa tar sig vidare till final. Domarna bedömer åkarnas prestationer och maxpoängen ett perfekt åk är 100.
I park tävlar man i en ”bowl” med varierande formationer där skatearen samlar fart och utför olika trick. Varje åkare får köra tre stycken 45 sekunder långa åk och det bästa åket räknas. Fem domare bedömer åkarna utifrån utförande, originalitet och flow.
Precis som namnet antyder så har banan i street mer gatuliknande formationer som till exempel trappor och räcken. Här ska åkarna utföra fem trick i banan. Man kör två åk, 45 sekunder långa och domaren bedömer hur väl du använder banan, trickens svårighet, utförande, variation och hastighet.
Källor: Tekniska museet, Riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté
Skateboardföreningen har drygt tjugo medlemmar, men de flesta som kommer till hallen på onsdags- och fredagskvällarna är inte medlemmar. Det är tio kronor billigare att åka om man är medlem, men alla är välkomna.
– Vi kanske borde bli bättre på att se till att de blir medlemmar, men hellre att de kommer hit och åker än inte alls, konstaterar Alejo Arancibia Kudulis.
Skatehallen öppnar för kvällen och Ludwig Sjöberg och Melvin Hansson är först in. De har varit här innan, men det går i perioder.
– Det kändes kul att komma hit ikväll, vi hade inget annat att göra, säger Ludwig Sjöberg innan de tar sig upp på rampen.
Snart får de sällskap av flera andra åkare och snart är Algot Jansson inte längre yngst i hallen.
– Det kan bli lite kaosigt om det är många små barn, eftersom de inte är lika bra på att hålla koll på omgivningen. Men det brukar gå bra, konstaterar Alejo Arancibia Kudulis.
Det blir mycket folk den här kvällen och snart är ljudnivån så hög att det inte längre går att prata. Men alla visar vant hänsyn till varandra trots tidvis högt tempo och Alexander Jansson konstaterar att det inte krävs mycket för att börja åka.
– Vi har lånebrädor och hjälper gärna till om man vill lära sig. Det enda man behöver göra är att komma hit.
