mvh Johanna

Hej alla barn nu är det pretentiös-time.

Idag stod det i Barometerns kolumn att vetenskapsmannen är lyckligare än konstnären för att han har med sin utbildning en trygghet som säger att om någon inte förstår hans jobb beror det på att den inte är utbildad nog för att kunna förstå. Men konstnären kan inte på samma sätt säga det eftersom alla kan ha en åsikt om hans arbete och vara den åsikten kvalificerad. Blev lite blown away av detta, det är ju helt sant. Man kan hur lätt säga att dikten av Edith Södergran inte var bra eller inte passade sin diktsmak, men när det kommer till en vetenskapsmans arbete så är det helt andra premisser, där handlar det om att acceptera fakta. Fakta som är bevisad= bra. Bra för dig, bra för mig, det är bara att finna sig i.

Påminner mig om min favvokurs på gymnasiet; filosofin. Fick lära mig att man inte behöver tro på vetenskap där, att ens egen tro på något betyder lika mycket som något som är "vetenskapligt bevisat".

Det tyckte jag lätt gött, så jag slutade tro på flygplan. Jag slutade övertala mig själv om logiken i det faktum att en plåtkaross på flera ton plus typ tusen passagerare på mindre än en halv minut kan gå från att vara stillastående till flygande. Det går inte ihop i mitt huvud, men istället för att säga att det beror på att jag inte förstår hur, så säger jag att jag inte tror på det överhuvudtaget.

Take that, science bitch. Nu ska jag äta en macka och titta på Gossip Girl. Xoxo.