– Det här börjar ju bra. Ni kommer sent direkt, säger han och tittar på klockan som precis slagit 8.01.

Det är sådan jargongen är hos materialarna Philip Törmänen och hans kollega Benny Boquist. Vid just den här tidpunkten har dock inte Boquist dykt upp.

Han har så kallad kvällsvecka, kommer en timme senare och går hem en timme senare på natten.

Törmänen står och packar damasker. Så sent som i tisdags kväll gick han igenom 40 par damasker för att kolla att det inte var något hål i något av dem.

Det tog en stund, medger han något motvilligt.

Det är slående, och minst sagt tydligt, att ordning är A och O. Det ska se propert ut, det ska vara noggrant, det ska finnas en tanke – och de jobbar hela tiden för att kunna ta kliv framåt även på den fronten.

••••••

– Välkomna! Vinner vi får ni följa med varje match framöver, flinar IK Oskarshamns assisterande tränare, Christoffer Norgren.

Bakom oss står en tom plåt där det tidigare varit någon form av bakverk. Blaine Byron fyllde år häromdagen och har traditionsenligt bjudit på fika. Vid sidan om står det en förpackning med kakor från Subway, ni vet sådana där cookies med små chokladprickar runt om i kakan.

Just i dag ska IK Oskarshamn åka till Växjö i omgång 48 av SHL. De är på jakt efter en direktplats till kvartsfinalerna, och hos materialarna är allting som vanligt. Varje spelare har två uppsättning av träningskläder som de har på sig under utrustningen. Törmänen är i full färd med att packa ner det åt spelarna i bagar.

– Vem som är stökigast i laget? Ska jag vara ärlig är det ingen som är jättestökig. 25:an (Johannes Salmonsson) gillar att hänga upp sakerna lite konstigt, säger Törmänen.

Efter det tar han med oss på en rundvandring i katakomberna. En lista med förra månadens bötesbelopp hänger på väggen. IKO har olika så kallade bötesbelopp ifall man har stökigt på sin plats, ifall man inte tagit av sin mössa under måltid eller medvetet slår av sin klubba.

Förra månaden var Emil Martinsen Lilleberg värst, hans bot var på 3 500 kronor.

Till vänster ligger omklädningsrummet där spelarna byter om till hockeyutrustningen, till höger har de ett gäng soffor där de kan hänga och byta om till sina träningskläder. Runt hörnet ligger duschrummet och bakom det har tränarna sitt kyffe.

För det får man nog kalla det trots allt. Rummet är på några kvadrat och består av två bord, stolar, några datorer och skåp att hänga in kläder i.

Martin Filander är inte sen att hylla sina kollegor.

– De sliter något djävulskt varje dag, varje träning. De är också kittet, de ser och hör alla. De fångar upp allt som inte vi fångar upp och är ledare i gruppen också, säger IKO-tränaren.

Är de som kamratstödjarna i skolan ungefär?

– Det var en bra jämförelse. Vi ska inte höra och se allt, men det ska ändå finnas någon som fångar upp det som behöver fångas upp. I gruppen och runt, om någon behöver hjälp eller stöd. Vi har världens bästa materialare. Det ser ut som att man kommer till hemmaplan varje dag. Det är en grym service! Vi kan inte tävla med alla förutsättningar – men med vissa. Servicen från hela teamet runt laget är ”top of the line” på alla punkter, inte minst materialare. Sedan har vi inte snyggast lokaler, inte dyrast trupp och vi har fulast sportchef, skrattar Filander.

Assisterande tränare, Mikael Holmqvist, tillägger:

– Jag har ju fan inte burit en trunk. Det är grymt!

•••••••

Spelarna kommer in i strid ström under morgonen. Antti Suomela sägs vara den som gör av med flest klubbor på en säsong. Törmänen tror att han är uppe på runt 30–40 klubbor sedan han kom. En klubba kostar i runda slängar 3 500 kronor.

Även Patrik Karlkvist och Ahti Oksanen gör av med en del klubbor.

– Så länge de gör poäng får det vara så, konstaterar Törmänen.

För honom är planering A och O. Att stressa samma dag är det absolut värsta han vet, risken att man glömmer något är överhängande, menar han.

– Om jag har ett stressigt jobb? Inte om man planerar! Planerar man inte – ja. Jag och Benny är lite olika och det är inte på negativt sätt. Men vi fungerar bra ihop. Jag planerar packning och sådant, Benny gör mer beställningar.

Han gör sin fjärde säsong i IK Oskarshamn nu. Innan dess har han huserat i AIK och moderklubben Värmdö HC. Han har själv spelat hockey, eller försökt, som han själv uttrycker det. Han konstaterade dock snabbt att spela inte var något för honom, men han ville gärna vara med.

– Jag började nog hänga med i 10–11-årsåldern och jag var väl 16 när jag var med i Värmdös A-lag. Jag trivs jättebra med det här.

Då har du jobbat med det här på heltid i ganska många år nu?

– Det skulle jag säga, men jag kanske inte fått betalt för heltid alla åren. I AIK:s J18-lag fick jag 7 000 kronor i månaden första året innan skatt. Då var jag där varje varje dag. Tack och lov har jag väldigt snälla föräldrar som var snälla och hjälpte mig att pröjsa hyran. Mitt andra år i A-laget fick jag 10 000 kronor före skatt, men jag har alltid tyckt att det här är kul och man får ta tillvara på chanserna man får.

Under 2018–19 gjorde AIK en storsatsning med bland annat Tomas Mitell som tränare – men förlorade mot IKO i den hockeyallsvenska finalen och föll därefter mot Leksand i playoff. Efter säsongen drog Törmänen iväg ett sms till Benny Boquist och undrade om de behövde hjälp.

IKO behövde hjälp, och efter en intervju fick han tjänsten som materialare. Nu återstår ett år på kontraktet i klubben.

– Svårt att säga vad jag drömmer om. Jag kan inte säga som hockeyspelarna, att jag drömmer om NHL. För den chansen är jäkligt liten. Det kanske vore kul med en utlandstripp i framtiden, prova på att bo utomlands. Sedan är det klart att landslaget vore kul, men jag är bara 25 år. Karriären kan vara lång, det är inte som hockeyspelarnas på det sättet.

På tal om något helt annat, vad gör ni med symaskinen?

– Det är mest för att laga hål i damasker, matchtröjor och ibland på utrustningen. Den används flitigt. Joe (Cannata) kallar den för min fru, och det stämmer. Jag umgås mycket med henne.

•••••••

Benny Boquist stövlar in i materialrummet strax efter klockan nio. Han mäter två meter i strumplästen och är nära att slå i huvudet i dörrposten. Nu gör han sin sjätte säsong som materialare i IKO och ser Oskarshamn numera som hemmaplan.

Nästa säsong funderar han på ifall laget ska ha röda hjälmar i stället för blåa på bortaplan. Något som många andra lag i gör i SHL.

– Jag väntar på handskar också, men jag vet inte. ”Lente” (Jonas Lennartsson, ekonomichef) säger väl nej.

Är han snål?

– Det rör mig inte i ryggen, det vet alla om, säger Benny Boquist med glimten i ögat.

Några minuter senare sitter han i skåpbilen som ska ta honom, Törmänen och all utrustning till Växjö. Bilen ska tankas före avfärd.

Duon tillbringar en hel del tid tillsammans i bilen. De pratar dock långt ifrån alltid med varandra. Ofta är det podcasts på eller så sover en av dem. De känner varandra så pass väl nu att det inte alltid behöver sägas särskilt mycket.

••••••

Finske backen Juuso Riikola kommer in i materialrummet. Han är skadad, ska inte spela kvällens match och pratar med Törmänen en lång stund. Han har nära till skratt och berättar gärna om både Philip och Benny.

– De är nästan som två tecknade figurer, haha! Sedan har ju Philip blivit känd nu, han är den enda killen jag vet som fått sin Instagram hackad och blivit känd. Han försökte sälja en Mercedes på Instagram, men det visade sig att han blivit hackad, flinar Riikola.

Benny, då?

– Benny? Benny är Benny. Det finns bara en Benny – och det är roligt.

Riikola har provat på spel i både NHL och AHL, men upplever att materialarna i Sverige och Oskarshamn är på samma nivå. Han berättar att han aldrig haft någon dålig materialare, och han var överraskad över hur bra servicen var när han kom.

Förutom Philip Törmänen och Benny Boquist har de hjälp av Bosse Green och Marco Karlsson på hemmaplan. Marco finns med på träningarna ett par dagar i veckan är glad att han får vara med och hjälpa till.

– På matcherna är jag inte med, och det har att göra med funktionsnedsättningen jag har. Jag har autism och det gör att jag fixar mina rutiner på träningarna; fyller flaskor, pratar med grabbarna och jobbar efter mina förutsättningar. Så länge jag får praktisera på träningarna är jag hur glad som helst. Det här är det bästa arbetet som finns, säger Marco Karlsson, som hjälpt till i IKO i nio säsonger nu.

••••••

– Häng på nu!

Benny Boquist och Patrik Karlkvist är på väg mot något som skulle kunna betraktas som en skattkista.

I alla fall för hockeyspelare.

De ska in i klubbförrådet.

– Vi fick precis 60 klubbor och fick en räkning på… äh, det vågar jag inte säga, säger Boquist.

Karlkvist får en klubba med sig därifrån och håller i den hårt. Bilden av att han är petig med sin utrustning stämmer inte.

– Det finns mycket värre!

Den allra petigaste sägs vara Myles Powell. Det viskas om att han kan knyta om skridskorna fyra gånger på tre minuter under uppvärmningen.

– Kolla på honom första fem minuterna på isvärmningen. Han är extrem, säger Boquist.

Antti Suomela kommer vandrande i korridoren med en klubba i högsta tugg. Boquist säger, på någon form av finska: ”Du är så jävla dyr”.

– Det här är väl min femte klubba, säger finländaren.

– Ja, den här veckan…, svarar Boquist med eftertryck.

Assisterande tränaren Mikael Holmqvist kommer ut till klubbstället och säger att hans klubba är borta – igen. Han har fått en av Suomela, som svarar blixtsnabbt.

– Ta en annan!

Holmqvist är noga med utrustningen trots att han är tränare. Han har snudd på nya skridskor, handskar som ingen annan har och är uppenbarligen noga med sina klubbor.

••••••

Boquist är ansvarig för materialbudgeten. Han får en pott av Thomas Fröberg inför varje säsong. Budgeten i år är på ”några miljoner” och ska täcka allt från träningskläder till klubbor. De räknar på 30 klubbor per spelare, sedan är det några som gör av med tio och andra med runt 40 som Antti Suomela.

När lagen, IK Oskarshamn i det här fallet, åker på bortaresor har materialarna gjort dealer med varandra. Det ska till exempel alltid finnas handdukar, kaffe, frukt, mackor, skinkost, müsli, skridskoslip, sportdryck, klubbtejp, tuggummi, stereo och en fotboll.

Ibland händer det att materialarna sticker till varandra en kasse öl också.

Under matcherna har ledarstaben kostymer på sig, ibland är de någon form av brunsåsfärgade, ibland mörkblåa. Kostymerna är en vattendelare bland många.

Materialarna har dock inte kostym på sig. De har en helt annan outfit; en lång tröja och en pikétröja ovanpå det. Någon kostym är det definitivt inte tal om.

– Då hade jag spräckt arslet många gånger, säger Benny Boquist.

– Jag haft kostym en gång i mitt liv, det var på studenten. Jag är ingen sådan människa, jag gillar att gå i mjukisbyxor, fyller Philip Törmänen i.

•••••••

Efter att ha färdats de närmare 13 milen till Växjö på drygt en timme börjar Boquist och Törmänen att packa in grejorna i ett av de två omklädningsrummen de tilldelats. De har ett rum där spelarna byter om från civila kläder till träningskläder och ett annat till hockeyutrustningen. Jämfört med hur det ser ut i Be-Ge Hockey Center är Vida arena rena NHL-arenan.

I en undersökning som Sportbladet nyligen gjorde sa 69,6 procent av spelarna i SHL att Be-Ge Hockey Center är den sämsta arenan att komma till. Det är inte svårt att förstå varför.

Det tar närmare två timmar för dem att packa upp alla spelarnas trunkar och hänga upp det på exakt samma sätt. Under tiden spelar de musik – på hög nivå.

Före och efter uppackning i Vida arena i Växjö. Dra i pilen i bilden för att se skillnaden.

Boquist agerar DJ den här eftermiddagen och det är en rejäl blandning av musiken. När låten Världens bästa servitris med Lotta & Anders Engbergs orkester går i gång på stereon höjer han ljudet lite till.

Vi får chansen att packa upp och hänga upp Lukas Pilös bag – och blir tvärsågade.

– Du får tre av tio för den upphängningen, säger Philip Törmänen och gör om allting.

För Benny Boquist finns det, bortsett från de pensionerade numren 4, 5, 12, 15 och 28, ytterligare två nummer som man inte får bära i IK Oskarshamn.

– Nummer 99 (Wayne Gretzky) och 16. Jag har pensionerat Arsi Piispanens nummer också, säger Boquist samtidigt som han sätter upp namnskyltar på alla spelarnas platser i omklädningsrummet.

•••••••

– Jag käkar aldrig frukost, säger Benny Boquist.

Sedan var det här med matvanorna. Under den här torsdagen äter de middag på Chop Chop i Växjö efter att de packat upp alla grejer i Vida arena. Det är mer eller mindre det enda målet mat med undantag för kaffe.

Inför matcherna har de lika olika rutiner. Philip Törmänen brukar fylla vattenflaskorna och sköta allting i båset, medan Benny Boquist slipar skridskor och annat. Den sistnämnde blöter också huvudet, kammar till det och tar sedan plats i ute i båset lagom till isvärmningen. Därefter ställer han sig med händerna bakom ryggen en stund och kastar ut puckar till spelarna när de äntrar isen till tonerna av hög musik.

– ”Packe” (Patrik Karlkvist) åker runt, skjuter två, sedan ska han ha en flipp som han ska suga ner. De gör samma sak, det är samma varje gång och du kan se var alla spelarna är samma minut varje gång. Det är mycket hjärnspöken, berättar Boquist innan Törmänen fyller i:

– Det är samma sak med handskarna. Vissa ger en handskarna, vissa kastar dem.

Under matcherna står Benny Boquist längst fram i båset, Philip Törmänen längst bak med en handduk runt axlarna. Fokuset går inte att ta miste på. Vid tekningarna står Törmänen med fingret på den som ska ta tekningens reservklubba ifall den skulle gå av.

••••••

Matchen blir någonstans en ensidig historia. Växjö Lakers vinner med 3–0 och nollar därmed IK Oskarshamn för tredje matchen i rad. Boquist är en dålig förlorare och är knäpptyst efter matchen.

De packar snabbt ner grejerna i bagarna, fyller skåpbilen och strax efter klockan 22.00, 47 minuter efter slutsignalen, är de redan på väg tillbaka till Oskarshamn.

Resan dit går snabbt och Boquist kör igen ett antal minuter på kort tid. Utanför Be-Ge Hockey Center är humöret gott på nytt.

– ”Phille” är psykolog för mig. Jag får prata av mig och han lyssnar. Från början var jag arg på domarna, men det har jag släppt nu. Jag kan inte skylla på dem. Sedan kom vi fram till att på något jäkla sätt gick resultaten med oss igen. Malmö vände och vann och Leksand förlorade. Det var ännu bättre. Nu blir det jäkligt viktigt mot Timrå på lördag (en match som IKO sedermera vann med 4–3), säger Boquist.

Nu upprepas samma procedur igen. De packar alla bagar från skåpbilen på vagnar och kör in i omklädningsrummet. Boquist sätter i gång tvättmaskinerna och sedan börjar de att packa upp bagarna i omklädningsrummet.

Stereon hoppar i gång igen. ”Människa”, en låt av Pelle Ankarberg från den tecknade varianten av Tarzan spelas upp.

– Jag hoppas kunna gå hem vid 00.30 kanske. Det var frivillig träning i morgon, men vi ska vara på plats. Jag är inte så trött nu, jag var nog mer trött i eftermiddags, säger Törmänen.

Vid tvåtiden är Benny Boquist färdig med tvätt och upphängningen av allt annat. Ett arbetspass på 17–18 timmar är över för den här dagen

Om några timmar börjar en ny.