Christian Gustafsson: CG: Jag köper torskbuffén – men nu kräver lilla Neapel poäng
SHL-säsongen är nästan exakt en månad gammal.
En månad där mycket faktiskt har kretsat kring – IK Oskarshamn.
Håkan Åhlund & Co har inte direkt tyst tassat in i finrummet. Under den första månaden har bönderna från Småland – där inkluderar jag de hjärtligt hetlevrade supportrarna – snarare rumlat in i salongerna med skitiga stövlar, ölskum i mungiporna och slarvigt kramad lössnus i käften.
IKO-supportrarna, ja. En på sina håll tuff folkgrupp att tas med, inte minst på sociala medier. Där snackar vi himmel eller helvete. Om tv-experter, motståndarsupportrar eller vi tidningskrönikörer säger eller skriver något som inte passar, ja, då blir vi det svavelosande varse – ända från Kristdala till Figeholm, som GES skaldade 1994.
De är så exceptionellt enögda att de får de grekiska gamla cykloperna att framstå som vidsynta.
• • •
Som Aftonbladets Hans Abrahamsson skrev häromdagen:
”Delar av Oskarshamns supportrar liknar ingenting jag upplevt under mina snart 15 år som SHL-bevakare. Maken till snarstuckna och partiska fans har jag faktiskt inte varit med om, och då har jag ändå upplevt en hel del. Det går inte att skriva någonting negativt om deras lag utan att det blir ett (ursäkta) jävla liv. Det är ett martyrskap som jag inte riktigt upplevt tidigare på SHL-nivå”.
Det finns en poäng där. Men jag måste ändå säga att jag, även om det ibland går till överdrift, gillar den pardonlösa, snudd på napolitanska gå över lik-lokalpatriotismen.
Det var ju inte för inte som Joakim Fagervall en gång i tiden döpte Oskarshamn till lilla Neapel.
Även som lag har IK Oskarshamn tagit sig an SHL med en, vad ska vi kalla det...punkigt originell approach. Sparkat spetsvärvningar efter bara några veckor, dragit på sig en radda matchstraff, värvat en hel förstafemma just före seriestart och visat upp ofattbart usla statistiksiffror.
Ena dagen har de chockat hockey-Sverige och toppat SHL, nästa torskat med rekordsiffror.
Svart eller vitt, himmel eller helvete.
Lägg till att Tyler Kelleher charmat brallorna av förståsigpåarkåren och att sportchefen Daniel Stolt fått löpa lite (rättmätigt) gatlopp efter att obegripligt ha dementerat Oskar Nilssons skador för ett par veckor sedan.
• • •
När C More-profilen Sanny Lindström förra fredagen var i Oskarshamn för att göra reportage fick han sina fiskar varma. När Lindström, som i tv sagt att han inte tyckte att Brendan Shinnimins tackling på Oskar Nilsson var värt ett matchstraff, skulle gå in i omklädningsrummet i Be-Ge Hockey Center hörde han en barsk röst: ”Du ska be om ursäkt till Oskar Nilsson för det du sa”.
Det var en svartögd Filiph Engsund som lackat på den förvånade tv-experten.
SHL-skeppet har kort sagt buller och bång-bordats med hållningen – alla nyheter är bra nyheter. Visste inte hockey-Sverige vilka IK Oskarshamn och dess följeslagare var tidigare, så vet de nu.
Gott så. Ni är på kartan. Nu är det läge att lugna ner sig, läge att bryta trender.
Fem raka förluster, inklusive 054-massakern, är så klart inget fagert facit. Men heller inte jättekonstigt. Växjö, Luleå, HV71, Färjestad och Frölunda är lag som IKO rimligen förlorar mot tre av fyra gånger.
En torkskvintett mot det big five-gänget är egentligen inget att säga om.
Nu, däremot, är det hög tid att stoppa blodflödet, det fria fallet. Det är dags att börja vinna hockeymatcher igen.
Kommande åtta dagar har IKO en på papperet klart behagligare meny: tippade bottenlaget Örebro som är ett topplag i eftermiddag, tippade topplaget Brynäs som är ett bottenlag på torsdag samt jumbon Linköping hemma nästa lördag.
Jag säger inte att det ska vara några nio poäng, alls icke, det är tuffa fajter. Det jag säger är att det måste börja ramla in poäng igen.
Säg, en trepoängare, ett ordinarietidskryss och en förlust. Fyra eller fem poäng.
Det tycker jag är både rimligt och ungefär vad man kan fordra av den kommande IKO-veckan.
